Politikerna måste ta ansvar för folkhälsan
Foto: Daniel Reche/Pixabay


Det är dags att satsa på folkhälsan. För det behövs en myndighet som är frikopplad från den traditionella hälso- och sjukvården. Detta skulle ge färre kroniskt sjuka och minska statens läkemedelskostnader, och visst finns det pengar för en sådan satsning, skriver Pehr-Johan Fager, ordförande för Riksförbundet Hälsofrämjandet.

Folkhälsoinstitutet bildades 1992. Innan dess fanns det ingen speciell myndighet som skulle sköta folkhälsofrågor i Sverige. Det hade sedan 1878 varit en uppgift för Medicinalstyrelsen som 1968 bytte namn till Socialstyrelsen.

Fokus för Folkhälsoinstitutet låg på att förebygga kroniska sjukdomar beroende av levnadsvillkor och levnadssätt, och det skulle drivas utanför den etablerade hälso- och sjukvården. En bra målsättning och uppdelning av ansvaret. Tyvärr blev Folkhälsoinstitutet en tandlös spelare som 2014 åter kopplades ihop med hälso- och sjukvården då nuvarande Folkhälsomyndigheten bildades. Detta genom att Smittskyddsinstitutet tog över verksamheten och bytte namn.

Det var Smittskyddsinstitutet GD Johan Carlson som 2013 fick i uppdrag att utreda hur den nya myndigheten skulle arbeta. Han blev också utsedd av dåvarande regering till Folkhälsomyndighetens GD. Det är därför inte konstigt att en stor del av folkhälsofrågorna kring människors levnadsvanor blivit
styvmoderligt behandlade, och fokus blivit på vaccinering och att minska spridning av smittosamma sjukdomar. Något som egentligen är ett mindre problem i Sverige när det gäller folkhälsa – även nu under rådande coronapandemi. Bara hjärtkärlsjukdomar och cancer skördar över 60 000 liv varje år, medan personer som har en infektion som dödsorsak ett ”normalår” är cirka 2000.

Nej, vad vi behöver är en helt fristående myndighet som med nya glasögon och vidvinkelseende tar åt sig all den forskning som idag finns kring att förebygga sjukdomar. Men kanske viktigast av allt är att vara bortkopplad från den traditionella hälso- och sjukvården genom en tydlig rollfördelning.

Vi skulle få färre kroniskt sjuka och drastiskt minskade läkemedelskostnader som staten idag betalar cirka 30 miljarder för per år.

Fördelarna med detta är många för individen och samhället. Dels skulle sjukvården avlastas både direkt och indirekt då hälsokontroller och rådgivning skulle ske via nya PHC (Preventiva Hälso Center). Vi skulle få färre kroniskt sjuka och drastiskt minskade läkemedelskostnader som staten idag betalar cirka 30 miljarder för per år. Fler skulle också orka jobba till sin pension, och många till och med betydligt längre, och därefter få många extra hälsosamma år.

Det finns flera sätt att finansiera det hela. Antingen genom att se till så att det blir en avdragsgill kostnad upp till ett visst belopp för företagen, eller låta privatpersoner dra av hälsofrämjande kostnader i deklarationen. Vi har ju ROT och RUT så varför inte ett FVA (FriskVårdsAvdrag) för att göra oss till friskare och mer produktiva människor. Visst skulle det belasta stadskassan initialt, men det skulle ge en mångdubbel återbäring.

Och visst finns det pengar för en sådan satsning. Det ser vi nu under coronapandemin då 6,9 miljarder trollas fram för testning av antikroppar och virus. När dåvarande Folkhälsoinstitutet 2011 gjorde en hel veckas satsning på ”Ett Friskare Sverige”, där många ideella organisationer också medverkade, bidrog regeringen med extra anslag på endast 1,4 miljoner. Hela myndighetens årsanslag för att driva sin verksamhet var då knappt 400 miljoner – mindre än 6 % av vad man nu satsar på coronatestning.

Vad som saknas är den politiska viljan, eller kanske insikten att sjukdom inte är något som oundvikligen drabbar oss människor, utan att det är vår livsföring som till största delen avgör om och när vi blir sjuka.

Vad som saknas är den politiska viljan, eller kanske insikten att sjukdom inte är något som oundvikligen drabbar oss människor, utan att det är vår livsföring som till största delen avgör om och när vi blir sjuka. Det gäller också smittosamma sjukdomar.

Detta är inget nytt utan läkekonstens fader Hippokrates visade redan för dryga 2400 år sedan hur viktig livsföringen är för sjukdom och hälsa. I nutid fanns också en hälsorörelse i slutet av 1800-talet i USA och England kring detta. Och i Sverige spreds Are Waerlands läror från 1937 till hundratusentals svenska efter att han gett ut boken ”I sjukdomarnas Häxkittel” 1934, dock starkt motarbetad av Medicinalstyrelsen.

Tyvärr har vi de senaste dryga hundra åren haft starka krafter som fört in oss i det medikaliserade samhällets återvändsgränd. ”Lev som du vill så tar sjukvården hand om dig när du blir sjuk”, är idag samhällets outtalade mantra. Den som vågar säga något annat stämplas ofta som oseriös utan vetenskaplig förankring. Hur kunde det bli så då det finns tusentals studier som visar på hur livsföringen påverkar hälsan? Nu är det dags för våra politiker att ta ansvar för folkhälsan!

Pehr-Johan Fager är ordförande i Riksförbundet Hälsofrämjandet som grundades av Are Waerland 1940.

Åsikter i artikeln är författarens egna och speglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.