Har du skärmkonflikter med dina barn? Du är knappast ensam! De allra flesta föräldrar jag möter i mitt arbete vittnar om att barnens iPad-, dator-, spelkonsol- och telefonanvändande är källor till bråk.

I den här artikelserien skall jag dela med mig av några tips kring hur vi föräldrar kan förebygga och hantera skärmkonflikter med barn. Jag kommer däremot inte att svara på frågan, som en del föräldrar ställer, hur man gör för att slippa skärmkonflikter med sina barn. Den frågan bygger på en helt orimlig förhoppning.

När vi föräldrar uttrycker oss nedsättande om något som de verkligen gillar blir de besvikna och förbannade och upplever att vi inte vare sig förstår eller respekterar. 

De flesta barn använder sina skärmar till sådant som är viktigt för dem. Skärmen ger utmaning, nöje, avkoppling, gemenskap och mening, för att bara nämna några av alla fördelar. Självklart reagerar barnen ibland negativt när vi vill att de skall sluta skärma. Barn vet ju ofta vad de i stunden har lust med, men de har inte alltid koll på vad de behöver och långsiktigt mår bra av. Det är vårt vuxenansvar att hjälpa dem med det och när barnens lust ställs mot vår mer långsiktiga omsorg uppstår oundvikligen en del konflikter. Men som sagt, vi föräldrar kan agera medvetet för att förebygga en del av konflikterna och vi kan sträva efter att hantera dem med bibehållen respekt för både barnen och oss själva. Här följer några av mina bästa tips på hur vi kan göra det.

Tips 1: Sluta prata skit om skärmarna!

Tänk dig att du gillar yoga. Verkligen gillar. Du har hållit på med det i några år och upplever att det har så många vinster. Genom yogan har du fått bukt med din onda rygg, du har lärt dig att koppla av, att njuta mer i stunden och du har även fått en hel del nya vänner på kurserna du gått. Din partner är inte lika förtjust. ”Den där jävla yogan som du håller på med är helt meningslös”, påstår han. ”Den är ett enda stort lurendrejeri i syfte att skinna folk på pengar”. Om du yogar på vardagsrumsgolvet när han kommer hem är det första han yttrar, ofta innan han ens sagt hej: ”Har du gjort något vettigt idag eller har du bara hållit på med det där?”

Jag gissar att du skulle du känna dig irriterad? Besviken? Förbannad? Tänka att han inte förstod, inte försökte förstå, och att han inte respekterade det som var viktigt för dig? Låt mig också gissa att hans uppmaningar om att göra annat – ”Jag vill att du gör något meningsfullt idag!” eller ”Du borde verkligen träffa några andra än dina yogapolare ikväll!” – inte direkt skulle motivera dig att avstå från yogan?

Poängen som jag är på väg emot är förstås att det finns en parallell till barnen och deras skärmanvändande. När vi föräldrar uttrycker oss nedsättande om något som de verkligen gillar blir de besvikna och förbannade och upplever att vi inte vare sig förstår eller respekterar. Våra förslag på, och krav om, att göra annat blir inte heller motiverande för dem. De kommer ju från personer som inte tycks ha särskilt bra koll!

Så sluta prata illa om tv-spel, onlinespel, internet, instagram, vad helst det är ditt barn gillar. Det är inte särskilt respektfullt och det kommer dessutom att minska ditt barns förtroende för dig. Du måste naturligtvis inte tycka att allt med dessa grejer är bra, men du kan fokusera på det som är bra med skärmar och glädjas över det tillsammans med ditt barn:

– Jag älskar nätet! Att jag kan googla allt jag undrar över och få ett svar på nolltid. Det är så häftigt!
– Jag tycker som du! Insta är ett superbra sätt att hålla kontakt med sina vänner!
– Ibland är det så skönt att bara slappa med ett mobilspel en stund.

Om du pratar illa om det som barnet gillar kommer barnet helt enkelt inte att vara särskilt villigt att lyssna på dig när det gäller det. Eller vad tror du?

Vill du ha fler tips om hur vi föräldrar kan förebygga och hantera skärmkonflikter med barn? Nästa vecka delar jag med mig av tips nummer två.

Petra Krantz Lindgren är föreläsare och författare, och har bland annat skrivit boken ”Med känsla för barns självkänsla”. Hon arbetar med föräldrar och pedagoger som vill utveckla sina relationer med barn, där grunden är ömsesidig respekt och samarbete. Hon är beteendevetare och har en grundutbildning i psykologi, samtal och kommunikation. Den här texten publicerades ursprungligen på hennes blogg.