I februari tillträdde regissör Dan Turdén ett fyraårigt förordnande som operachef vid Norrlandsoperan. Med en spännande bakgrund inom teater, musik och operaregi hoppas han kunna nå ännu fler människor med opera och scenkonst.
Dan föddes bokstavligt talat rakt in i scenkonsten genom att båda hans föräldrar var skådespelare. Han växte upp i Norrköping och tillbringade lika mycket tid bakom scenen vid Östgötateatern som i hemmet.
– Det var mitt andra vardagsrum, och jag känner mig alltid hemma i gamla 1800-talsteatrar med alla prången. Det är lite annorlunda nu när jag är vid Norrlandsoperan och den relativt mer nybyggda fastigheten. Där är många olika huskroppar hopbyggda och jag kan fortfarande gå vilse i korridorerna.
1974 grundades Norrlandsoperan i Umeå som regional operaensemble. Under åren har verksamheten utvecklats till att idag bestå av ett scenkonsthus med symfoniorkester, opera, dans, musik, konst samt verkstäder och ateljéer. Norrlandsoperan ägs av Region Västerbotten och Umeå kommun. I uppdraget ingår att producera, utveckla och tillgängliggöra den professionella scenkonsten i Västerbotten.
Under uppväxten lade Dan grunden till inte bara ett stort intresse för teater utan också för musik. Vid musikgymnasium studerade han tuba, piano och sång. Efter studenten arbetade han som statist i en operaproduktion av Hoffmans äventyr vid Göteborgsoperan.
– I den produktionen blev jag attraherad av kombinationen av den senromantiska orkestermusiken och teatermaskineriet. Det var något jag dittills inte upplevt och det väckte mitt stora intresse för opera.
Dan utbildade sig därefter till skådespelare vid Teaterhögskolan i Stockholm, men valde efter några år som skådespelare att byta bana och studera masterprogrammet i operaregi vid Operahögskolan. Han har arbetat vid bland annat Kungliga Operan, Dramaten och Wermland Opera. 2007 grundade Dan det fria operakompaniet Kamraterna och har sedan dess varit dess konstnärlige ledare. Kompaniet har etablerat sig som ett komplement till de stora institutionerna, och har som vision att nå ut till en yngre publik med tidlösa frågor på ett sätt som känns viktigt idag.
Dans ambition att nå ut med opera till många stämmer väl överens med Norrlandsoperans vision om att nå nya publikgrupper, väcka engagemang och vara en del av samtidsdebatten.
– Opera är en konstform som är behäftad med så många förutfattade meningar. Många upplever att man behöver ha en hög nivå av förförståelse för att riktigt kunna uppskatta opera. Jag har varit lockad av att visa att det inte är så, för opera kan var en av de mest direkta konstformerna genom att den kan tala till människor på så många olika plan samtidigt.
– Det är viktigt för det kulturella utbytet att se till att det finns en intelligent och bra publik. Undervisningen i skolan kan ge förutsättningar för att barn och unga ska få kunskaper om vad det är att gå på teater, för att därigenom få det att bli en naturlig del av varandet. Andra länder som exempelvis Tyskland ligger långt fram med det pedagogiska arbetet och att skola in den yngre generationen i kultur och scenkonst.
I och med covid-19 har Norrlandsoperan varit tvungen att finna nya former för att producera och förmedla scenkonst. Stora och omfattande produktioner har fått ge vika för mindre och mer lätthanterliga föreställningar. Under hösten flyttades premiären för Macbeth fram ett år och istället producerades och framfördes en smittsäker föreställning baserad på fyra operor av Verdi och Schillers pjäser. För tillfället är Norrlandsoperan stängd på grund av covid-19 och avvaktar ännu med biljettsläpp för vårens föreställningar.
Vad tänker Dan om den klassiska musikens och scenkonstens roll i det samtida samhället?
– Jag svarar då i första hand i min roll som operachef. Norrlandsoperan grundades som en slags motrörelse mot snobbstämpeln som opera har. Man ville visa att det går att göra bra opera även i Norrland och att det inte finns några exakta lagar för hur opera ska vara. Man ville få en tydlig lokal förankring och föra ut en konstform som tidigare inte kommit längre norrut än till Uppsala. Verksamheten är nu mycket utbyggd och är en av kronjuvelerna i regionen.
Dan berättar om att det är väldigt viktigt för Norrlandsoperan att vara relevanta för publiken i regionen. Ambitionen är att öka antalet produktioner per år och få ut mer opera inom ramen för samma budget, och skapa en bredare repertoar för en bredare publik. De stora klassikerna är alltid populära, men han ser också möjligheter att bredda publikunderlaget med bland annat musikaler och nyskrivna operor som tar upp aktuella frågor.
– Det är viktigt att visa att det finns en bredd även i opera, och att kunna erbjuda publiken en diskussion om hur det är att vara människa. Som människor återkommer vi till frågorna ”Hur känns det när någon dör, vad är det att älska någon, vad gör vi av våra liv och varför lever vi?” De frågorna tampas vi alla med. Opera är väldigt bra på att gestalta den typen av frågeställningar, och som publik kan man släppa sig själv och uppleva rollgestalten när den går igenom liknande upplevelser som en själv.
I intervjun kommer vi in på hur scenkonsten har förändrats under historiens gång och att religion och andlighet tidigare spelat en viktig roll. Idag upplever många människor att samhället är tufft, och många unga kan känna hopplöshet och oro inför framtiden.
– Min spontana tanke är att när Nietzsche dödförklarade gud var det resultatet av en tidsanda och vissa ställningstaganden som han gjort tidigare. Förlängningen blev att den funktion som religiositet hade då till där vi är idag inte har ersatts med något annat. Det bidrar säkert till känslan av hopplöshet. Om man inte kan förvänta sig ett liv efter detta, så sätter det ännu mer tyngd på frågan ”Vad är livet?” Ungdomar blir extra utsatta i och med det som blivit vår nya religion; smarta telefoner och den totala uppkopplingen. Man möts bara tvådimensionellt och kan hela tiden redigera hur man uppfattas och vad som sänds ut.
Dan berättar att för honom är det vackra i gestaltande scenkonst att man för ett ögonblick i överenskommelse med publiken ingår ett avtal; att scenartisten för en stund låtsas vara någon annan. Scenyrket handlar om att utövaren övertygar sig själv och publiken om den transformationen.
– Som scenartist och regissör har man ansvar för verket och kärnan i verket, och hur det ska gestaltas för att få maximal inverkan på publiken. Även som publik har man ett ansvar att gå in med öppna ögon och att våga ta steget att överlämna sig åt den sceniska illusionen. Så ansvaret är delat. Hela konstformen bygger på att båda parter är där, tar vi bort den ena faller konstformen.
Sveriges nya satsning inom nationell och internationell nyhetsjournalistik i tryck. Teckna din provprenumeration idag – endast 99kr, avslutas automatiskt – klicka på bilden nedan för mer info:
