Konstnärsalliansen (KFA) med säte i Göteborg vill att bild- och formkonstnärer ska få tillgång till de sociala skyddsnät och trygghetssystem som finns att ta del av för de som har ett stadigvarande arbete. Man vill få till stånd en ny ersättningsform eftersom dessa står utanför alla gängse trygghetsformer. Det skriver Konstnärsalliansens förbundsordförande Tony Roos.
I april 2021 lanserade regeringen sin skrivelse Politik för konstnärers villkor – Skr. 2020/21:109 som delvis är baserad på de förslag som lämnades av utredningen Konstnär – oavsett villkor 2018.
Syftet med skrivelsen är, utan att sjösätta nya reformer på området, att framhålla vikten av att det finns behov av att ta ett samlat grepp för att stärka konstnärernas villkor samt att det behövs en stärkt statlig konstnärspolitik för ändamålet.
Regeringen framhåller i skrivelsen att ”Konstnärpolitiken bör syfta till att konstnärer ska kunna arbeta under rimliga sociala och ekonomiska villkor samt få ersättning för utfört konstnärligt arbete”.
Det måste till en rejäl reform för att skapa bra grundvillkor för bild- och formkonstnärer.
Vi förstår att det bland annat innebär att få tillgång till de sociala skyddsnät och trygghetssystem som finns att få del av för de som har ett stadigvarande arbete.
Att den statliga konstnärspolitiken under många år befunnits i långbänk är inget nytt trots att det presenterats olika lösningar för att förbättra villkoren redan i slutet av 1990-talet.
Konstnärsalliansen (KFA) har sedan bildandet 2002 arbetat för att få till stånd en ny ersättningsform riktad till just bild- och formkonstnärer, eftersom det är dessa konstnärer som står utanför alla trygghetsformer som sjukersättning, pensionsgrundande inkomst, ersättning vid arbetslöshet, med mera.
1997 presenterades betänkandet Generella konstnärsstöd, SOU 1997:184, förslaget till generell inkomstförstärkning. Tyvärr genomfördes inte detta förslag på grund av brist på finansiering.
Utredningen granskade och presenterade en redovisning för hur delar av europeiska länder, till exempel Tyskland och Holland, infört olika generella konstnärsstöd.
Under mer än 20 år tillbaka har olika utredningar om konstnärers villkor avlöst varandra och presenterat en del olika förslag, men dock ingen rejäl reform som syftar till att skapa trygghet åt bild- och formkonstnärer. I början på 2000-talet inrättades bolaget Teateralliansen som sedan efterföljts av musik- och dansallianser. Detta betraktas av de flesta som innovativt och utvecklande och som en tredje anställningsform av frilansande kulturarbetare.
Pandemin som startade i mars 2020 har inneburit en mindre katastrof för väldigt många konstnärer och frilansande kulturarbetare som på grund av uteblivet arbete/uppdrag förlorat sin inkomst över lång tid.
Regeringens svar har varit att fördela krisstöd via Statens kulturråd och Konstnärsnämnden som plåster på såren. I december 2020 tillsatte regeringen den så kallade återstartsutredningen som såg över vilka behov kulturen har och hur den bäst ska kunna starta på nytt när pandemin är borta.
Men det måste till en rejäl reform för att skapa bra grundvillkor för bild- och formkonstnärer. KFA:s förslag heter Generellt konstnärstillägg. Det är ett inkomstbaserat och beskattat ersättningsstöd till yrkesverksamma konstnärer med låga inkomster. Syftet med generellt stöd är bland annat att minska yrkesutövande konstnärers beroende av icke konstnärliga försörjningsarbeten, så kallade brödjobb. Ersättningen är vidare pensionsgrundande och ska även kunna ge poäng för A-kasseersättning. Ett starkt bakomliggande skäl till ett mer generellt stöd till bild- och formkonstnärer är gruppens svaga ekonomiska ställning i samhället. Vi är den grupp som har de lägsta bruttoinkomsterna i landet. Ersättningen/stödet beräknas på grundval av inkomsten från den konstnärliga verksamheten. Den sökandes deklaration är ett av underlagen, det riktas till konstnärer med relativt låga inkomster upp till en viss nivå då stödet succesivt avtrappas nedåt.
Det handlar om ett visst antal objektiva kriterier som ställs upp för att avgränsa gruppen av sökande. Det är alltså aktivitet snarare än kvalitet som bedöms, till skillnad mot det selektiva stipendiestödet.
Stödet ska utgå både till egenföretagande och anställda konstnärer. För anställda konstnärer gäller högst 50 procent arbetad tid. Ett annat viktigt syfte är att kunna stärka jämställdheten och fler konstnärers förutsättningar att överleva på arbetsmarknaden.
Den nya ersättningen ska finansieras av medel från de arbetsstipendier som fördelas av Konstnärsnämnden och omkring 300 miljoner kronor från de av Arbetsmarknadsverkets aktiva åtgärder riktade till konstnärer/kulturarbetare/ företagsstöd. Medel överförs från arbetsmarknadspolitiken till konstnärspolitiken. Detta utgör då en totalsumma på minst 340 miljoner kronor brutto per år (exklusive skatteinkomster). Vidare föreslås att ett samverkansavtal inleds med myndigheten Vinnova i syfte att medverka med finansiering och utveckling av konstnärstillägget. Vinnovas uppgift är att främja tillväxt i Sverige genom finansiering av forskning och utveckling av effektiva innovationssystem. Vi föreslår att även ett samverkansavtal tecknas med Tillväxtverket som har till uppgift att främja utvecklingskraft i alla delar av landet.
Tony Roos - Förbundsordförande Konstnärsalliansen (KFA)
