Debatt: Politiker ska inte avstå från att ta ställning – ta bort den gula knappen

Politik

Vi har rätt att kräva att våra valda politiska företrädare både ska ha och redovisa sina åsikter i omröstningarna i riksdagen, hävdar debattören. Foto: Bilbo Lantto


Vi har rätt att kräva att våra valda politiska företrädare ska ta ställning och redovisa sina åsikter i omröstningarna i riksdagen. De företräder väljarna och bör inte ”avstå” från att ta ställning, det vill säga trycka på gula knappen. I viktiga frågor ska de redovisa sina väljares ståndpunkter. Därför bör den gula knappen tas bort. Det hävdar debattören och civilingenjören Ingvar Ericson.


Så har det då hänt igen! Vi har fått uppleva att ännu en omröstning i riksdagen, i en viktig fråga, avgjordes genom en majoritet med en rösts övervikt. Samma mönster som tidigare med en majoritet, bestående av regeringspartiets ledamöter, några ledamöter som var frånvarande och så regeringens stödpartier som ”avstod” från att redovisa sin uppfattning, det vill säga, som tryckte på den gula knappen. Vi har sett det här mönstret vid flera tillfällen under de senaste åren. Viktiga frågor ska inte avgöras på det sättet.

Vi har rätt att kräva att våra valda politiska företrädare både ska ha och redovisa sina åsikter i omröstningarna i riksdagen. Det är oss väljare de företräder och inte sig själva. Om de då i stället väljer att ”avstå” från att ta ställning, det vill säga trycker på gula knappen, sviker de sitt uppdrag.

Man försöker i stället ”sitta på två stolar” samtidigt.

Det måste vara en självklarhet att man som riksdagsledamot ska bilda sig en uppfattning om sina väljares syn på det man ska rösta om. Vad, eller vem, är det annars man säger sig ”företräda”?

Vad innebär det då att i stället välja att ”avstå”? Att avstå i en omröstning innebär att man väljer att inte ta ställning. Man försöker i stället ”sitta på två stolar” samtidigt. Man kan, som Annie Lööf på Twitter beskrev det inför omröstningen mot Morgan Johansson hävda att partiet (!) ”… helt ställer sig bakom den kritik mot honom som ett enigt KU riktade” men sedan undandra sig ansvaret för de konsekvenser ett bifall skulle få genom att inte ta ställning utan ”trycka gult”. Om man som ledamöterna från Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet verkligen ansåg att kritiken ”… inte [var] av en sådan art att den motiverar ett misstroende” skulle man visat detta genom att rösta ”nej”. Ett val kan inte avgöras genom att man inte väljer något alternativ.

Det sägs att rätten att ”avstå” ska förstås som en rätt att inte behöva ta ställning utan i stället ”tolerera” konsekvenserna av ett avslag. För en misstroendeförklaring krävs nämligen att en majoritet av riksdagens samtliga 349 ledamöter röstat för yrkandet. Avgörande blir då att de ledamöter som varit frånvarande eller valt att ”avstå” inte uttryckligen har stött yrkandet. De räknas därför till gruppen som yrkat avslag. Man måste fråga sig vad syftet med detta är. Varför ska man kunna ”avstå” om det ändå i praktiken är likvärdigt med att rösta ”nej”? Och varför ska det räknas som ett ”nej” om man av någon anledning inte kunnat eller helt enkelt valt att inte närvara vid omröstningen?

Behövs över huvud taget den gula knappen? Nej, jag anser inte det. I den nyligen avgjorda misstroendeomröstningen var det 174 ledamöter (M, SD, KD och L) som röstade för bifall. Alltså en röst för lite för bifall. Men det var bara 97 ledamöter (S) som hade kurage att klart rösta för avslag. Alltså en minoritet. Sedan var det 70 ledamöter (C, V, MP + en partilös) som inte ville ta ställning och 8 som inte ens var där. Varför ska det utgås från att dessa 70 + 8 ledamöter hade uppfattningen att de hade fortsatt förtroende för Morgan Johansson? De 70 ledamöterna ”tolererade” honom fortsatt som justitieminister medan de 8 överhuvudtaget inte redovisade någon åsikt. Trots det sitter han alltså kvar. När frågan om riksdagen har förtroende för en minister kan det bara finnas ett besked – antingen har man det eller så har man det inte. Någonting däremellan finns inte!

Varför ska inte Markusevangeliets visdomsord att ”… sådant ska Edert tal vara, att Ja är Ja, och Nej är Nej. Vad därutöver är, det är av ondo” tillämpas även i Sveriges riksdag? Som väljare har vi rätt att kräva att våra valda företrädare, speciellt när frågan gäller förtroendet för en sittande minister eller blivande statsminister, står upp för sina åsikter och tar ansvar för de konsekvenser beslutet medför för landet och inte låter sig degraderas till ”knapptryckar-ombud” för de partier de är medlemmar i och ”trycker gult”. Det är dags för ändring på den här punkten!

Ta bort den gula knappen!

Ingvar Ericson - Debattör och civilingenjör