”Naturens skönhet spelar huvudrollen”, skrev den norska konstnären Peder Balke (1804-1887) om sin resa till Finnmark. Europas nordligaste punkt gjorde ett bestående intryck på denna havsmålare, och inspirerade honom resten av livet.

Dramatiskt ljus som skär genom majestätiska moln på ett för övrigt mörkt hav, bergstoppar som tornar upp sig på horisonten, eller en båt med människor som ser väldigt små ut i relation till vågorna som spolar upp mot de olycksbådande klipporna, är några av de teman som återkommer i Balkes målningar. Tillsammans bekräftar de människans ödmjukhet inför naturens oundvikliga kraft, vilket är karaktäristiskt för den nordiska romantiken.

Balke verkar ha varit så genomsyrad av naturen att det fick honom att representera den på sitt alldeles eget vis. 1850 skrev han om sin resa:

”Det finns inte heller någon penna som kan beskriva det storslagna och förtrollande intryck på öga och sinne som görs av rikedomen i naturens skönhet och de ojämförliga situationerna, ett intryck som inte bara överväldigade mig där och då, i ögonblickets berusning, utan också hade ett avgörande inflytande över hela mitt liv, i det att jag aldrig, varken utomlands eller i andra delar av landet, hade möjlighet att se något lika exalterande och inspirerande som det jag bevittnade på denna resa till Finnmark.”

Han föddes på den avlägsna ön Helgøya i mitten av Mjøsa, Norges största sjö, i en familj av egendomslösa lantarbetare, men lät sig inte hindras av omständigheterna. Som ungt målarlöfte lärde han sig först av lokala hantverkare och lät sig exponeras för stor konst ur historien. Han kom dock att bibehålla sin personliga stil.

– Balke var lite av en ensamvarg. Han var ambitiös och ganska orädd, tack vare sin bakgrund. I tidig ålder presenterade han sig för kungligheter, gjorde bilder av dem, och blev inte modfälld av det faktum att han inte målade som sina samtida, sade Asher Ethan Miller från The Mets europeiska måleriavdelning på en pressträff inför utställningen ”Painter of Northern Light” i New York.

Balke gjorde många resor, bland annat till Köpenhamn, Berlin, Paris, London och St Petersburg. Han fick akademisk utbildning i Oslo och Stockholm 1829-1833. I Dresten, Tyskland, mötte han några år senare två stora landskapsmålare: Caspar David Friedrich (1774-1840) och Johan Christian Dahl (1788-1857).

Även om Balke beundrade och försökte efterlikna Dahl ”övergav han aldrig den hantverksmässiga inställningen till måleri som han lärt sig i sin ungdom”, sade Miller.

– Han målar aldrig med glaseringar och döljer inte sina penseldrag. Det finns inga genomskinliga färglager, skiktade över varandra.

Kanske var Balke oförmögen att måla som Dahl, som var hans mentor, eller som Friedrich, som målade enligt den akademiska traditionen, eller kanske var det helt enkelt Balkes medvetna val att måla i en mer direkt stil.

– Under hela sin karriär fortsatte han att hitta sitt högst personliga sätt att måla, sade Miller.

Av de 25 målningarna på The Mets utställning är åtta samtida med Balke. Typiskt för norska 1800-talskonstnärer är att de skapade en länk mellan landskapsmåleri och nationell identitet.

Uppenbarligen älskade Balke naturen, men han målade inte på plats utan ur minnet.

– Han målade mycket uppriktigt, som ett sätt att uttrycka sin sensibilitet och verkligen externalisera ett väldigt djupt minne av en plats som han identifierade sig med.

I sina senare verk, från 1885 och framåt, började Balke i större utsträckning måla på grövre material, som plankor. Han kunde lägga en vit grund och sedan lägga på ett lager med svart färg. Med torr pensel eller något annat verktyg skrapade han sig igenom färgen, och lät den vita grunden lysa igenom för att skapa mellantoner och högdagrar i sina kompositioner. Dessa senare målningar är särdeles unika för sin tid. De är små, men har ändå en fantastisk känslomässig inverkan.

Efter 1849 flyttade Balke tillbaka till Oslo. I slutet av 1860-talet verkar han ha rört sig bort från stadens konstscen. Han etablerade en ”konstnärslund” med bostäder för arbetare och hantverkare, vilken slutligen brann ned 1879. Det var samma år som hans sista kända målning signerades. När han dog åtta år senare omnämndes hani dödsrunorna som en respekterad medborgare, men inte som konstnär.

I samband med den norska konstitutionens hundraårsjubileum 1914 ställde man ut Balkes målningar för allmänheten och nyligen, 2014 och 2015 ställde National Gallery of London ut fler än 50 av hans målningar.

Det är nu första gången som konstnärens verk ställs ut i USA, i och med utställningen ”Peder Balke: Painter of Northern Light”. Den går att se på European Paintings Gallery på The Met i New York, till och med 9 juli.