En konserverad val kommer till staden i en lastbil. Valen väcker såväl anstöt som beundran, och frågor kring andlighet och materialism, inre och yttre värld, skönhet och det fula, totalitarism och öppenhet, ställs plötsligt på sin spets i denna vackra film.
Filmens titel är en hänvisning till musikologen Andreas Werckmeister. Han föddes på 1600-talet och utvecklade den stämningsmetod vi i dag använder på flera musikinstrument. Meningen med detta var att göra det möjligt att med hjälp av instrumentet kunna spela i alla tonarter. I en scen beklagar en karaktär att detta skedde, för även om det blev möjligt att nå fler tonarter menar han att vi därmed förlorade musikens renhet. Explicit handlar filmen dock inte om musik i övrigt, men det är en ingång till dess teman. För filmmusiken står Mihály Vig. Musiken är bara med vid fyra tillfällen. Det är toner som berättar för oss att något avgörande har skett; om vi bara lyssnar till musiken förstår vi exakt vad det är, desto svårare är det när vi tankemässigt försöker begripa.
Filmens händelser utspelar sig för det mesta från János Valuskas perspektiv, en empatisk man i trettioårsåldern. Han bor i ett kyligt samhälle – både till mentalitet och klimat – i det kommunistiska Ungern. En natt kommer en stor lastbil dit. Inne i lastbilen förvaras en uppstoppad val, som är ett slags utställningsföremål som åker från stad till stad. Valen väcker raseri hos invånarna i samhället, som ser uppståndelsen kring den som ett hån mot den materiella nöd som råder.
