För 55 år sedan hade den amerikanska filmen Avslöjad premiär. Med en unik premiss och ett vackert bildspråk är den en existentiellt drabbande film om en medelålders man som tvingas möta sitt förflutna.
Filmen inleds med bilder av vacker natur. De tycks till dels vara subjektiva, kameran rör sig som om en människa springer. Men det finns också klipp som visar oss något objektivt: årstiderna växlar i de olika naturklippen, som om kameran är något övermänskligt snarare än en skildrare av subjektiva upplevelser. Snart introduceras vi för vår huvudkaraktär Ned, en medelålders man som kommer springande i bara badbyxor. Plötsligt är det sommar. Han kommer in i några bekantas trädgård och får en idé: han ska simma hem. Husen ligger ganska glest, men varje trädgård som kommer före Neds är försedd med en swimmingpool. Han tänker simma i varje pool och på det sättet blir det som om han har simmat hem. Vi får under filmen följa hans besök i de olika trädgårdarna. Det första intrycket av Ned är att han är en charmerande och oproblematisk man, men ju längre filmen fortgår inser vi att hans självbild inte går ihop med hur han har levt.
Avslöjad hade premiär 1968. Den kom i brytpunkten mellan perioderna som brukar benämnas det nya och det gamla Hollywood. Med det gamla Hollywood avses en form av professionalism, som bland annat bestod i att en stor del av filmen gjordes i studio med en speciell typ av skådespeleri, många gånger åt det teatrala hållet. Det nya Hollywood fann däremot gärna autentiska inspelningsplatser, med ett mer realistiskt skådespeleri. Avslöjad har mycket av det gamla Hollywoods skådespelarkonst, där karaktärerna är vältaliga och tydligt uttrycker sina sinnesstämningar, men vi ser det nya Hollywood i form av utomhusmiljöerna.
