För tjugofem år sedan hade Vincent Gallos Buffalo ’66 premiär, en film som Gallo både regisserat och spelar huvudrollen i. En unik film om att till slut våga ta ansvar för sitt liv.
Billy, en man i 30-årsåldern, släpps ut ur fängelse utan att veta vad han ska ta sig till. För sina föräldrar har han berättat en påhittad historia om att han har ett framgångsrikt liv med fru och karriär. Efter att ha talat i telefon med sin mor, som är otålig efter att få träffa sin svärdotter, fattar Billy ett impulsivt beslut – han kidnappar en ung kvinna och tvingar henne att spela hans fru inför föräldrarna. Det hela går enligt Billys planer, men vi inser under deras besök att hela hans uppväxt har varit kärlekslös och dysfunktionell. Den ställföreträdande hustrun, Layla, känner under besöket en empati för Billy och ett slags kärlek väcks. Billy är dock för insnärjd i sina egna destruktiva tankebanor för att se sin och Laylas potential. I stället planerar han att utkräva hämnd på mannen som han håller ansvarig för sin fängelsedom.
Att Billy är tyngd av det förflutna visas under filmens första halva genom att små rutor dyker upp i bilden. Varje ruta visar ett minne som är aktuellt för den rådande scenen. I en scen bjuder Billys mamma honom på choklad som hon påstår att han älskade som liten, och vi får se en ruta som visar att Billy på den tiden fick en allergisk reaktion av choklad. Båda föräldrarna verkar vara oförmögna att se sin son, vilket har fått Billy att förlora hoppet om deras kärlek. Han kämpar fortfarande desperat med att göra dem stolta, men det är tydligt att det är omöjligt.
