I höst är det 50 år sedan den svenska barn-tv-serien Den vita stenen hade premiär. I en filmatisering av Gunnel Lindes bok med samma namn följer vi de två barnen Fias och Hampus unika lek.

Den vita stenen utspelar sig i en by någonstans i Sverige under tidigt 1900-tal. De två barnen Fia och Hampus ger varandra uppdrag med hjälp av en vit sten. Den som har stenen bestämmer uppdraget, lyckas de utföra det får de tillbaka den. Detta skänker glädje till Hampus och Fias liv. Båda har det väldigt svårt: Fia är ensam och mobbad, medan Hampus är föräldralös och bor med sin farbrors familj som lever i fattigdom och ofta måste flytta, något som Hampus i regel får skulden för. Därför hittar både Fia och Hampus på nya identiteter till sig: Fia säger att hon heter Fideli och Hampus att han heter Farornas konung och hör till cirkusen som precis har kommit till byn.

För regin står Göran Graffman, som sex år senare regisserade serien och filmen om Madicken. Precis som i Madicken finns det här en stor empati för de fattiga, men till skillnad från Madicken är Den vita stenen på intet sätt politisk. Det är snarare som att fattigdomen skildras som en given del av verkligheten som vi måste förhålla oss till.