1921 publicerades den österrikiske filosofen Ludwig Wittgensteins gåtfulla bok Tractatus logico-philosophicus. Wittgenstein försöker här förstå vad språket är och vad det är möjligt att tala om.

En höstdag 1911 får den uppburne brittiske filosofen Bertrand Russell oväntat besök av en ung österrikisk man. Den unge mannen säger sig ha funnit lösningen på filosofins problem. Mannen i fråga är Ludwig Wittgenstein, som både kommer att väcka Russells beundran och tvivel. Wittgenstein visar nämligen prov på stort skarpsinne, men också på storhetsvansinne; trots att han knappt har läst någon filosofi alls tror han sig vara sin tids främste filosof. Russell tycks dock till slut ha hållit med, för till en av Wittgensteins systrar ska han ha sagt: ”Vi tror att nästa kapitel i filosofins historia kommer att skrivas av er bror.”

Ett par år efter att kontakten med Russell hade inletts började Wittgenstein skriva på det som kom att bli Tractatus logico-philosophicus. Trots att Wittgenstein menade sig ha kommit underfund med filosofins frågor redan som 22-åring, och att boken är förhållandevis tunn, tog den fem år att färdigställa och det dröjde ytterligare tre år till publicering. Betänker man allt som skedde i Wittgensteins liv under denna tid är det förståeligt. Många dramatiska händelser kantar nämligen dessa år, han förlorar såväl sin stora kärlek som en bror, ytterligare två av bröderna var redan döda. Han blir även mångmiljonär när han ärver sin far, men väljer inte ett liv i lyx utan strider frivilligt i första världskrigets skyttegravar och avstår efter kriget sin förmögenhet.