Med filmens särpräglade språk möter vi den klassiska romanen Doktor Glas, med dess teman om kärlek, etik och den nya tiden. En filmatisering som respekterar både sin litterära förlaga och filmens egna uttryckssätt.

Att filmatisera en älskad roman är många gånger en otacksam uppgift. Som bäst blir responsen oftast att filmen är bra, men boken bättre. Ett sätt att undgå detta är att inte filmatisera boken, utan att göra film av den. Det vill säga att överföra det från romanens värld som kan tala filmens språk och stryka resten. Detta är precis vad manusförfattaren Lars Tessing gjorde när han översatte Hjalmar Söderbergs Doktor Glas till filmens språk.

Händelsekedjorna är desamma som i boken: En misantropisk doktor i trettioårsåldern, bosatt i Stockholm, fattar tycke för prästfrun Helga. När hon sedan blir hans patient får han veta att hennes make, pastor Gregorius, har våldfört sig på henne. Detta får Doktor Glas att börja planera ett mord på pastor Gregorius, en man som han redan före vetskapen om förbrytelsen har hyst förakt för.