Hur mycket av vår verklighet skulle vi stå ut med om vi släppte på vårt vardagliga seende? Hur mycket accepterar vi av ren bekvämlighet? Anton Carlson ställer i sin krönika obekväma och för många av oss smärtsamma frågor.
I min hemstad fanns det en park med en vacker fontän och en stor fågeldamm. Vid dammen kunde man ibland se hur fåglarna blev jagade av barn. De var förvissade om att fåglarna var mer maktlösa än de själva och utnyttjade detta. Vid fontänen hände det även att man såg något som var ljusare och som ingav hopp. Barn som satt på fontänens kant och räddade små insekter som hade ramlat i vattnet.
De allra flesta föräldrar vill nog ha barn som hör till den sistnämnda kategorin, som använder sitt övertag till att hjälpa. Ändå är en grym behandling av djur i det närmaste vardagsmat i vår tid. I ett nyligen uppdagat fall hade 340 000 höns fått salmonella. Hur ska då detta problem lösas? Avlivning av samtliga.
