Begreppet "tidig musik" existerar inte i den svenska läroplanen. Inom ett par decennier riskerar den tidiga, historiska konstmusiken att stå utan publik, säger tonsättaren Peter Pontvik, som på tisdagen modererade en paneldebatt i ämnet i Gamla stan i Stockholm.

Sverige fäster inte så stor vikt vid sin immateriella kulturhistoria. Jämfört med i centraleuropeiska länder så är möjligheten att studera tidig musik små.

Den konstmusik som etablerat sig i Sverige grundlades av Gustav III i slutet av 1700-talet. Han tog hit musiker från andra länder, såsom Tyskland, Frankrike och Italien där högkulturen blomstrade. Den tidigare musiken – medeltid, renässans och barock – har svenskarna inte någon stark anknytning till.

– Därför ser jag det som en möjlighet, och nästan ett uppdrag, att återknyta till någonting som ligger längre tillbaka i tiden, säger tonsättaren, musikproducenten och ensembleledaren Peter Pontvik via telefon.

På tisdagen modererade han en paneldebatt om den tidiga musikens ställning i Sverige, som arrangerades av tidskriften Tidig Musik.

Den tidiga musiken har knappt något utrymme i svensk utbildning. När man planerar musikundervisningen utgår man från barnets befintliga intressen. I grundskolan saknas begreppet "tidig musik" helt och hållet. Om barnen får utbildning i ämnet så är det tack vare individuella insatser från engagerade lärare med specialkompetens på området.

Kungliga musikakademiens Erik Wallrup, som satt i panelen, tycker att musikhistorien borde få en självklar plats i svenska skolan, på samma vis som den politiska historien som man i första hand lär ut. På så sätt skulle den bli en del av vår kulturhistoria.

Han lyfter Italien som ett föregångsland på området. Där utgår man från musicerande. Bland annat ser man till att alla elever redan i mellanstadiet lär sig noter genom att spela blockflöjt.

– Framförallt bildar man barnen. Det är definitivt en framgång för skolbarnen, för den tidiga musiken och konstmusiken över lag.

Italienska skolbarn undervisas i musikhistoriens alla epoker, från konstmusik och klassisk musik till jazz, världsmusik och andra högkulturers musik. De har en komplett utbildning som börjar i mellanstadiet.

– Hur ser det ut i Sverige? Det finns ingenting, säger Erik Wallrup i debatten.

Även andra centraleuropeiska länder, som Frankrike, Holland och Tyskland, kunde fungera som förebild gällande musikundervisning, säger Peter Pontvik. I dessa länder är den musikaliska traditionen levande på ett annat sätt, och den lever vidare i såväl utbildning som publika konsertsammanhang.

Väcker man inte intresset hos barnet så minskar chansen att det högre upp i åldern vill upptäcka den tidiga musiken. Den bristande undervisningen kan i förlängningen leda till att den tidiga musiken saknar publik om 10 eller 20 år.

Även på högre nivå saknas möjligheterna till utbildning.

Vad gör en ung talangfull instrumentalist eller sångare som precis har upptäckt det vackra och fina med tidig musik och vill fördjupa sig? undrar Pontvik. I Sveriges högre musikutbildning finns det bara ett enda ställe i hela landet som erbjuder fördjupning inom tidig musik, på Kungliga musikhögskolan, och då är det inbakat i ett större sammanhang vilket gör att inte så många känner till det.

Därför försvinner många begåvade musiker utomlands för studier, och stannar kvar där eftersom det också finns bättre arbetsmöjligheter.

Sedan 16 år fungerar Stockholm Early Music Festival som den ledande plattformen för tidig musik i Sverige. Pontvik grundade festivalen eftersom det saknas en fast scen för ändamålet.

– Man pratar ofta om att strukturera, och väldigt sällan om innehåll, särskilt på kulturpolitisk nivå. Det har varit ett hinder för oss när vi vill få beslutsfattarna att förstå att det här är en otroligt lång och rik och viktig del av vår historia.

– För mig personligen verkar det som att kulturen är ett nödvändigt ont som man måste ha med på programmet, men den är inte genuin, den kommer inte inifrån. Den får ett stöd bara för att den måste vara en sak på agendan.

Känner man till sin historia så känner man också sig själv bättre, säger han. Det kan vara avgörande för hur man sedan fattar beslut i framtiden.

– Om vi inte känner till en så stor del av vårt kulturarv, som de tusen år som den tidiga musiken innefattar, så har vi missat väldigt mycket. Så känner jag att det är just nu, att vi i Sverige missar en hel del, hela tiden. Man förstår inte riktigt vad det handlar om.

Om det sedan finns ett estetiskt värde i någonting, exempelvis arkitektur, målningar, dans, teater eller musik, så är det värt att leva för, säger Peter Pontvik.

Utöver Peter Pontvik och Erik Wallrup medverkade även Dan Laurin, professor på Kungliga musikhögskolan, Sofie Almroth, programledare på Sveriges Radio, Niclas Malmberg från riksdagens kulturutskott och Cajsa Trepte, pedagog och cembalist i paneldebatten.