Tre tecken-klassikern "San Zi Jing", är den mest kända klassiska kinesiska läroboken för barn. Den skrevs av Wang Yinlian (1223-1296) under Songdynastin. Många generationers kinesiska barn har lärt sig den boken utantill. Fram till 1800-talet var "San Zi Jing" den allra första lärobok som alla barn skulle studera.

Efter kulturrevolutionen förbjöds Tre tecken-klassikern och föll så småningom i glömska. I den här serien ska vi återupptäcka den här viktiga klassikern så att vi kan ta lärdom av dess visdom i vårt moderna dagliga liv.

Textens rytmiska, korta och enkla verser består av tre tecken för att vara lätta att läsa och memorera. I "San Zi Jing" fick barnen lära sig de vanligaste tecknen, grammatisk struktur, kinesisk historia och framförallt fick de veta hur man ska uppföra sig.

I Tre Tecken-klassikern står det:

Först vörda föräldrar och älska syskon,

sedan lyssna och se.

Lära sig räkna

och lära sig läsa.

 

Ental och tiotal,

tiotal och hundratal,

hundratal och tusental,

tusental och tiotusental.

 

De tre krafterna är

himlen, jorden och människan.

De tre ljuskällorna är

solen, månen och stjärnorna.

 

De tre banden är

förpliktelsen mellan härskare och folk,

kärleken mellan far och barn

harmonin mellan man och hustru.

 

Efter att de unga läsarna lärt sig grunderna i att vara ett välartat barn och syskon, ägnas en stor del av texten i "Tre Tecken-klassikern" åt grundläggande matematik och siffror.

Men det finns ett mycket djupare innehåll än att räkna ”ett plus ett”. I "Tre Tecken-klassikerns" matematikundervisning associeras varje siffra med en grundläggande kunskap om natur, geografi, samhälle och kultur.

Enligt den gamla spådomstexten "I Ching", finns det tre krafter eller  ”förmågor” runt omkring oss – himlen, jorden och människan. Den som har god kunskap om alla tre är en allmänbildad person.

Det finns tre ljuskällor som lyser upp vår himmel – solen, månen och stjärnorna. Det finns fyra årstider och fyra väderstreck –norr, söder, öster och väster.

Siffrorna fungerar som stöd för minnet. De hjälper barnen sortera och komma ihåg listor, som till exempel de fem elementen och de sju känslorna i den kinesiska kulturen.

Siffror är så basalt att även små barn kan dem utantill. Men när började kineserna utveckla siffror, och hur långt utvecklades deras numeriska system och matematik?

Ursprunget till det kinesiska siffersystemet

Enligt kinesisk legend uppfanns siffran ett (一) av den förste kejsaren, Fu Xi, för över femtusen år sedan. Resterande siffror skapades ungefär 500 år senare av Cangjie som skapade de kinesiska tecknen.

Strax därefter utvecklade historikern Li Shou decimalsystemet, där tio tiotal är etthundra; tio hundratal är ettusen och så vidare.

Oavsett legenderna kan det tidigaste fysiska beviset på kinesiska siffror dateras tillbaka till Shangdynastin (cirka 1500-1040 f.Kr.). Man har hittat kinesiska siffror inristade i sköldpaddsskal och flata ben av nötkreatur, så kallade orakelben.

Redan på den tiden använde kineserna individuella symboler för siffrorna ett till nio, vilket kan tyda på att kineserna var bland de första civilisationerna som använde decimalsystemet.

Decimalsystemet är det numreringssystem som används mest av moderna civilisationer. Där finns även det siffersystem vi använder idag, det hindu- arabiska numeriska systemet (arabiskt talsystem).

Omkring det fjärde århundradet före Kristus. utvecklade kineserna även världens första positionsdecimalsystem – räknestavar – för att underlätta beräkningarna.

Det visade sig vara ett väldigt effektivt system, och kinesiska matematiker kunde beräkna kvadratrötter och kubikrötter med flera decimaler. År 500 f.Kr. hade de fått värdet av pi till 3,14159267, tusen år före sina europeiska motsvarigheter. De var också först med att upptäcka och bevisa ”Pascals triangel” 300 år innan Pascal var född!

De tre relationerna

Bland ”tre-uppsättningarna” som lärs ut i "Tre Tecken-klassikern" finns de tre banden eller tre relationerna – relationen mellan härskaren och folket, mellan föräldrar och barn och mellan man och hustru.

Dessa tre relationer är de allra viktigaste, enligt den konfucianska läran. Om dessa relationer hanteras väl får man åtnjuta frid och harmoni i livet. Men om de sköts dåligt blir ens liv kaotiskt.

En historisk person som var nära att misslyckas med dessa relationer var Xu Yun.

Militärgeneralen Xu Yun levde i Staten Wei under De tre kungadömenas period. Hade det inte varit för hans kloka hustru hade han inte lyckats uppnå detta, och hade kanske inte blivit en historiskt känd person.

När Xu Yun var ung blev det bestämt att han skulle gifta sig med Ruan Gongs dotter. Men när hon lyfte på slöjan efter bröllopsceremonin, och Xu Yun såg sin hustru blev han förskräckt över hur enkel och oattraktiv han fru såg ut. Han vägrade gå in i brudkammaren med henne, och till familjens förtret bad han att äktenskapet skulle annulleras. 

Det krävdes en hel del övertalning från familjen innan Xu till slut gick in i brudkammaren. Men när han fick se sin brud, vände han om och tänkte gå därifrån. Hans hustru förstod att han aldrig skulle komma tillbaka om han gick, så hon tog tag i hans rock och höll honom kvar.

För att genera hustrun frågade Xu Yun hånfullt: ”Hur många av de fyra kvinnliga dygderna – feminin personlighet, skicklighet, vältalighet och utseende äger du?”

Hans hustru svarade: ”Det jag saknar är bara skönhet. En lärd man ska äga hundra dygder. Hur många av dem äger ni, min make?” 

Stolt svarade Xu Yun: ”Alla av dem”.

Hans kloka hustru fortsatte: ”En god karaktär är den viktigaste egenskapen i alla samhällsskikt. Min herre, ni önskar bara ett vackert utseende inte en god karaktär. Hur kan ni påstå att ni har alla en lärd mans dygder?”

Xu Yun blev djupt skamsen när han hörde hustruns ord. Han ändrade sin inställning och visade därefter stor respekt för sin hustru. Med tiden steg han i graderna och blev en lojal militärgeneral. De fick två söner som även de blev ämbetsmän i regeringen.