Det gamla Kinas teorier om mat och kroppshållning: del 1
Ur Di Zi Gui – Sedelärande berättelser för barn
Su Shi eller Su Dongpo, var en berömd poet och gastronom under Songdynastin som levde efter regeln att man ska äta med måtta.


Det finns en traditionell kinesisk lärobok som ska lära barn god moral och gott uppförande. Boken "Di Zi Gui" (”Normer för att bli en god elev och ett bra barn”), skrevs av Li Yuxiu under Qingdynastin när kejsare Kang Xi var regent (1661-1772). I den här serien ska vi presentera några gamla kinesiska berättelser som ger exempel på viktiga lärdomar som lärs ut i "Di Zi Gui". Det tredje kapitlet handlar om  hur man ska uppföra sig i det dagliga livet. Första delen av två tar upp kost och goda matvanor för hälsans skull.

I "Di Zi Gui" l får man lära sig  hur man ska äta, klä sig, föra sig och uppträda i vardagen.

Var inte kräsen och nogräknad

med mat och dryck.

Ät när det behövs

men inte för mycket.

Drick inte alkohol

när du är ung.

Att bli berusad

är sannerligen en hemsk syn

Att redan som barn få lära sig att äta och dricka med måtta är en god vana. En enkel kost ger goda förutsättningar för ett långt och hälsosamt liv. Två exempel som handlar om detta är berättelserna om de två vise männen, Su Shi och Ji Kang, som hade enkla och hälsosamma matvanor.

Su Shi var nöjd med det enkla

Den stora poeten Su Shi (蘇軾), även känd som Su Dongpo, var en av de stora gastronomerna i den historiska kinesiska matkulturen. Han har lämnat många bidrag till utvecklingen av kinesisk matlagning, te och viner.

Förutom Su Shis djupa förståelse om mat, är hans filosofi att man ska äta med måtta ett bra exempel att lära av.

En gång blev Su Shi degraderad och skulle skickas bort från sin hemstad. När han var på väg därifrån mötte han sin bror Su Zhe. För att fira en sista måltid ihop köpte de två bröderna varsin skål med enkel soppa och ris i ett matstånd vid vägkanten. 

Men maten smakade hemskt. Ytterligare nedstämd av att han snart måste säga adjö till sin bror stirrade Su Zhe håglöst på sin mat, suckade djupt och lade ner ätpinnarna.

Men Su Zhi hade redan ätit upp hela sin portion. Han sade med lätt tonfall till sin bror: ”Min bror, det är redan en olycklig tid, vi får hålla till godo med maten, så hemsk var den inte i alla fall.” När Su Zhe hörde brodern säga så skämdes han för sitt beteende.

Su Shi trodde på att människan ska vara måttfull i sitt ätande. Han sade: ”Även ambrosia smakar gräs när man inte är hungrig, och man ska bara äta när man är hungrig så att enkel mat kan smaka riktigt gott.”

Su Shis återhållsamma enkla livsstil och filosofiska inställning gjorde att han alltid gick med ett leende på läpparna oavsett livets alla med- och motgångar.

Ji Kangs teori för att bevara hälsan

Ji Kang (嵇康, 224–263) var en berömd kinesisk författare och filosof. Han förespråkade Lao Zis och Zhuang Zis daoistiska läror, och använde Dao (Vägen) som vägledare även när det gällde kost och hälsa. Ett av hans mest kända arbeten är "Yang Sheng Lun" (養生論), (ungefär "essäer om att ge näring till livet") vilken först och främst förklarar hur man ska bevara sin hälsa.

I sina arbeten tillhandahåller Ji Kang kompletta teorier och metoder för att bibehålla hälsan och minnet. Han tar upp hur vår psykiska hälsa påverkar vår fysiska hälsa. Han liknar kroppen vid ett kungarike där anden är dess härskare. Därför krävs näring för både kropp och själ för att bibehålla en god hälsa, och själens näring är viktigast.

Han sade att man bör "forma sin karaktär så man kan upprätthålla ett bra sinnestillstånd, vara lugn i sinnet för att bevara hela kroppen", vilket bekräftar hur viktigt det är att värna om den psykiska hälsan.

Ji Kang föreslår hälsobevarande metoder som inbegriper att komma över längtan efter rikedom, berömmelse och fet, dekadent mat. Då kan man hålla sinnet lugnt och fridfullt, bli full av energi och hålla sorg och oro borta.

Ji Kang betonar att man måste ha självdisciplin för att utveckla goda vanor och hålla sig borta från dåliga frestelser om man ska uppnå god hälsa. Han påpekar att de som bäst kan bibehålla hälsan har förstått att sökandet efter berömmelse och rikedom med tiden skadar både hjärtat och kroppen. Därför har de lärt sig att ta lätt på berömmelse och rikedom, och de varken längtar eller strävar efter det.

En person som tar lätt på berömmelse och vinning har inre frid, medan en som motvilligt undanhåller sig från berömmelse och vinning bara känner smärta och oro. Det är uppenbart att det förstnämnda är bättre för hälsan än det andra.

Vad gäller fet och ohälsosam mat föreslår Ji Kang att man ska ta till vana att äta hälsosamt så det blir en livsstil och hålla sig borta från fet och ohälsosam mat så man inte blir frestad av den. Det är bättre än att se och frestas av den feta och ohälsosamma maten och kämpa för att motstå frestelsen att äta den.