Tre tecken-klassikern San Zi Jing, är den mest kända klassiska kinesiska läroboken för barn. Den skrevs av Wang Yinlian (1223-1296) under Songdynastin. Många generationers kinesiska barn har lärt sig den boken utantill. Fram till 1800-talet var San Zi Jing den allra första lärobok som alla barn skulle studera.

Efter kulturrevolutionen förbjöds Tre tecken-klassikern och föll så småningom i glömska. I den här serien ska vi återupptäcka den här viktiga klassikern så att vi kan ta lärdom av dess visdom i vårt moderna dagliga liv.

Textens rytmiska, korta och enkla verser består av tre tecken för att vara lätta att läsa och memorera. I San Zi Jing fick barnen lära sig de vanligaste tecknen, grammatisk struktur, kinesisk historia och framförallt fick de veta hur man ska uppföra sig.

Det första avsnittet i Tre tecken-klassikern härrör från den konfucianskt lärde Mencius filosofi. Andra filosofer som Jean-Jacques Rousseau och Immanuel Kant har också upprepat dessa tankegångar:

Vid födseln är människor

av naturen goda.

Deras natur är ungefär densamma,

men deras vanor blir vitt skilda.

Människor föds med en inneboende godhet och deras natur är väldigt lika i början. Spädbarn och småbarn kan ha olika personlighet, men i det stora hela delar de samma oskuld och renhet som vi vuxna ofta saknar.

När vi växer upp i olika miljöer och under olika uppväxtvillkor påverkas vi av människor omkring oss och får olika erfarenheter. Vi utvecklar vanor och prioriteter som driver oss längre och längre ifrån varandra och vår ursprungliga natur.

En del lär sig värdesätta familjen, att omtanke och respekt inom familjen är viktigast. Andra lär sig att sätta arbete och ekonomi främst. Några sätter uppfyllan av materiella önskningar som det viktigaste i livet, och andra hittar sin mening med livet i ett andligt sökande.

Nedan följer en anekdot från verkligheten som beskriver hur två vänner växte upp och utvecklade väldigt olika personligheter och värderingar i livet.

Samma bakgrund, olika värderingar

En kinesisk författare berättar om sin far, Jing, en respektfull, snäll och ärlig man som arbetade som snickare i en by i Kina. Hans goda karaktär gjorde att han var mycket omtyckt av alla.

Jing hade en gammal klasskamrat, Wang, som han var god vän med. En dag bjöd Wang hem honom på middag och drinkar.

När de satt i Wangs hem och pratade och tog en drink, lade Jing märke till en äldre man som verkade vara en tjänare. Han serverade dem te och drycker och lagade mat åt dem.

Jing frågade vem den gamle mannen var. Wang svarade att det var hans far.

Jing blev som träffad av blixten. Han hoppade omedelbart upp ur stolen, och sade till den äldre mannen: ”Farbror, var snäll och sätt er ner”. Han hjälpte mannen till en stol, hällde upp ett glas vin åt honom och sade: ”Snälla farbror förlåt min oförskämdhet”.

Sedan vände sig Jing mot Wang och sade: ”Jag är inte längre din vän. Du vet inte hur du ska respektera de äldre”. Han tog upp sina verktyg och gick därifrån. Wang försökte säga något men Jing var redan borta.

Jing hade redan som barn fått lära sig att man alltid ska vara respektfull mot äldre och lärare. Wang å sin sida hade inte fått lära sig att ta den principen på allvar. Fastän de var gamla vänner som växt upp i samma by, hade Jing och Wang utvecklat helt olika karaktärer, där den ena var bättre än den andra.

Kou Zhun får en lektion från graven

Om det dåraktigt saknas undervisning,

kommer naturen att förfalla.

Den rätta vägen i undervisning,

är att fästa yttersta vikt vid grundlighet.

En människas inneboende goda natur kan upprätthållas genom undervisning och vägledning under hela livet. Utan vägledning kan den goda naturen korrumperas.

Ett bra exempel är berättelsen om premiärminister Kou Zhun, som levde under Kinas Norra Songdynasti.

Kou Zhun föddes i en intellektuell familj, men hans far dog tidigt. Han uppfostrades av sin ensamma mor som vävde tyg för att försörja dem. Trots fattigdomen och svårigheterna lärde och uppmuntrade modern honom att arbeta hårt så att han en dag skulle kunna bidra med något stort till samhället. 

Kou Zhun visade sig vara extremt intelligent och blev ingen besvikelse för sin mor. Vid 18 års ålder hade han klarat sin nationella examen med enastående resultat. Han var en av dem som blev utvald av kejsaren att bli ämbetsman.

Den goda nyheten nådde fram till hans mor, som blivit allvarligt sjuk. När hon låg för döden gav hon en målning hon hade gjort till en trogen tjänare.

”En dag kommer Kou Zhun att bli tjänsteman i regeringen. Om hans karaktär börjar gå vilse ska du ge honom den här målningen”, viskade hon.

Med tiden steg Kou Zhun i graderna och blev premiärminister. Berömmelse och lyx började stiga honom åt huvudet. För att visa upp sin rikedom och status bestämde han sig för att hålla ett överdådigt födelsedagsfirande med bankett och operaföreställning.

Den trogna tjänaren kände att nu tiden var inne, och han gav Kou Zhun moderns målning som en present. När Kou Zhun öppnade paketet såg han en tavla av sig själv där han satt och läste en bok under en oljelampa, medan modern vävde tyg vid hans sida.

Bredvid tavlan var följande ord nedtecknade:

Ser på dig när du klarar svårigheten att studera fast ljuset är svagt,

Jag hoppas du blir en god människa som gynnar många i framtiden.

Din ömma moder har lärt dig dygden sparsamhet;

I tider av framtida rikedom, glöm aldrig de som är fattiga, som vi en gång var.

När Kou Zhun läst moderns ord, om och om igen, brast han i gråt. Det var bortom allt tvivel att han inte levt upp till sin mors förväntningar. Han bad sina gäster lämna festen och avbröt banketten.

Tack vare den lägliga påminnelsen från modern på andra sidan graven räddades Kou från en nedåtgående spiral mot girighet och korruption. Från denna dag började Kou leva ett enkelt och sparsamt liv. Han var givmild mot andra och utförde sitt ämbete rättrådigt och med hög moral. Med tiden kom han att bli en av de mest berömda och älskade premiärministrarna under Songdynastin.

Den här fina historien illustrerar inte bara att vägledning och undervisning är nödvändigt för att vårda karaktären, utan den bär också med sig ett djupare budskap – eftersom det sedan födseln finns en inre godhet i människan kan även de vars karaktär kommit lite på avvägar på nytt finna sin inre goda natur och återvända till sitt sanna och goda jag.

Ett berömt exempel på detta är berättelsen om Zhou Chu, en bandit som terroriserade sin by i flera årtionden. När han insåg hur fel han gjort ändrade han sig och hjälpte sin hemby att bli av med två monster – en tiger och en drake – som plågat byn i många år.

Det är aldrig försent att ändra sig och bli en bättre människa om vi kan inse våra misstag och vara beslutsamma i förändringen.