En begåvad kinesisk poet under Norra Songdynastin fann sin mor från föregående liv i en dröm och uppfyllde då ett löfte som han hade gett henne före sin död.
Huang Tingjian (1045-1105) en poet, kalligraf och målare som kallades ”Tre oöverträffad” på grund av sina många stora talanger. Huang klarade den kejserliga examinationen vid 21-års ålder och utsågs till administratör i Wuhu, Anhuiprovinsen, när han bara var 26 år gammal.
Samma år hade han en ovanlig dröm som fick honom att förstå sin förutbestämda förbindelse med Wuhu.
Drömmen
En dag hade Huang en stark dröm när han tog en tupplur. I drömmen lämnade han Yamen, det län där han hade sin dagliga verksamhet och dömde i civil- och brottmål. Han begav sig till en okänd by.
I byn såg han en äldre kvinna som utanför sitt hus brände rökelse vid ett altare medan hon mumlade någons namn. När Huang gick närmare lade han märke till en skål med selleripasta på altaret, som han tog och åt upp. Han återvände därefter till Yamenlänet.
När han vaknade kom han ihåg varje detalj från drömmen. Otroligt nog luktade hans andedräkt selleri. Han avfärdade det som bara en dröm.
När Huang följande dag tog sin tupplur hade han exakt samma dröm. Återigen vaknade han upp med sellerilukt ur munnen.
Den här gången gav han sig omedelbart av för att hitta byn genom att försöka följa den stig han tagit i sina drömmar. När han vandrade märkte Huang att landskapet på båda sidor var precis samma som det han hade sett i drömmarna.
Mötet
Han fann till slut huset där den gamla kvinnan hade bränt rökelse på ett altare och offrat selleripasta. När han knackade på dörren kom en gråhårig kvinna ut.
Huang frågade henne om någon hade offrat selleripasta utanför huset. Kvinnan svarade:
– Det var min dotters dödsdag igår. Selleripasta var hennes favoritmat när hon levde, så jag lagar en skål med selleripasta varje år på den dagen och kallar på henne för att komma och äta den.
När Huang frågade henne om hur länge sedan det var som hennes dotter hade avlidit sade hon:
– Det var för 26 år sedan!
Huang var exakt 26 år och dagen innan hade han haft sin födelsedag. Han gjorde sedan ytterligare förfrågningar.
Kvinnan berättade för honom att dottern var hennes enda barn. Hon älskade att läsa, trodde på den buddhistiska läran och åt en vegetarisk kost. Eftersom buddister tror på reinkarnation lovade dottern vid sin död att hon definitivt skulle komma tillbaka och besöka modern.
Nyckeln
Kvinnan bjöd sedan in Huang i huset och visade honom ett stort träskåp med böcker som hennes dotter hade läst. Ingen visste oturligt nog var nyckeln fanns. Så under alla dessa år hade skåpet inte öppnats.
Konstigt nog visste Huang plötsligt var nyckeln låg gömd, på en hemlig plats, och han öppnade skåpet.
Bland böckerna fanns många med dotterns handstil. När Huang läste dem blev han förvånad över att finna att alla artiklar som han skrivit vid den kejserliga examinationen ingick i dotterns skrifter.
Vid det här laget insåg Huang att han hade varit den unga damen i sitt föregående liv och att han funnit sin mor från det livet.
Han bad den gamla damen att följa med honom tillbaka till Yamenlänet och bo tillsammans med honom och han tog hand om henne som en mor för den återstoden delen av hennes liv.
Senare byggde Huang en trädgård med en paviljong bakom huset i Yamen. Inuti paviljongen fanns ett självporträtt inetsat på en sten med en dikt som löd:
En kvasimunk, men med hår
Verkar världslig men med ett överskridande sinne
Det finns drömmar inom min dröm
Jag har upplysts till mina liv bortom denna dimension.
Berättelsen om Huang har använts för att lära människor att inte vara avundsjuka på andras talanger eftersom de är ackumulerade under flera livstider med hårt arbete.
Sedan lång tid tillbaka har Kina varit känt som ”Mittens Rike”. Benämningen har en djup innebörd och beskriver ett land där gudomliga varelser och människor en gång i tiden levde sida vid sida. Den traditionella kinesiska kulturen anses vara en ”gudomligt” inspirerad kultur, och är den enda kultur i världen som har 5 000 år av kontinuerligt nedtecknad historia. Den har efterlämnat otaliga litterära klassiker, historiska dokument, kulturlämningar och nationella förteckningar som speglar dess enorma omfattning.