Vår 10-åring är intresserad av hur det var förr och det är ett nöje att ta med honom till historiska platser, vare sig det är slott eller koja. Den här sommaren har vi dessutom hunnit bo både i en herrgård och i en stuga utan rinnande vatten.

Vackra, lite äldre tapeter möter mig när jag går in i det stora rummet som en vecka framåt ska vara vår matsal. Stolarna har fin klädsel och det är verkligen som att gå in i en annan tid. Det känns fint och jag undrar hur det ska gå med kombinationen barn, mat och de fina stolstygerna.

Vi vänjer oss snart vid att bo i det fina, främmande huset; en gammal herrgård som fungerar som vandrarhem. Ingen spiller på någon stol och i flera dagar spelar barnen monopol på ett antikt bord, sittandes i en fin, äldre soffa.

Så småningom upptäcker vi en hylla med böcker om svunna tider. Jag och 10-åringen läser om förr när barn skulle tvätta sig var tredje vecka i skolan. Då satt de i varsin balja i en rad efter varandra och skrubbade varandra på ryggen. Vi undrar vad de tyckte om det. Vi läser om vackra rum i rokoko och gustavianskt, och så läser jag om slott i trakten och får en idé.

Från slott ...

Hemma i Norrland är det sparsamt med slott och nu när vi befinner oss längre söderut där det verkar krylla av dem blir jag lockad att besöka några, eller iallafall ett. Det är både av eget intresse och för att visa barnen ett stort slott och en vacker slottspark. Det är inte alla slott som är öppna för besök, men händelsevis ligger det ett alldeles i närheten av där vi är och de tar emot besökare.

När vi lämnar herrgården och den delen av semestern är över styr vi så mot Slottet. Solen skiner och det finns mycket intressant i slottsparken. Det visar sig att de även har slottsvisningar och det är snart dags för eftermiddagens visning. Trots att vi har flera timmars vidare resa under kvällen tycker min man att det finns råd för en timmes historia och ögonfägnad inne i slottet.

Jag undrar om jag får några barn med mig, men det är ingen som kan bestämma sig direkt. Mest verkar de sugna på glass. Visningen ska snart börja så det gäller att bestämma sig snabbt. Då kliver 10-åringen fram ”Jag vill!”

Det är en mycket historieintresserad 10-åring vi har, som läst böcker om Gustav Vasas tid, Andrés luftfärd, ”Nils Holgerssons underbara resa”, med mera. Jag blir glad över hans bestämdhet och att han vill göra mig sällskap.

Och vilken resa vi fick inne i slottet! Jag har aldrig varit på slottsvisning förut och här fanns det mycket att höra och se, om föremål och om livet i andra tider. Minst lika minnesvärt var det att få uppleva sonens intresse. Både ögon och öron var stora på honom och han fascinerades av små detaljer såväl som stora ting. Ett skrin gjort i bärnsten, med fint inristade bilder, var den stora favoriten. Kanske för att han själv gillar att skapa med kniv, fast i trä.

Timmen gick snabbt och varken trötthet eller tristess märktes hos sonen. När intresset finns är uthålligheten enorm. När visningen var klar hittade vi resten av familjen och även 10-åringen fick en glass.

... till koja

Vi hade kunnat vara längre i parken och på utställningarna, men det var dags att åka vidare. På några timmar tog vi oss från slott till koja, alltså till mina föräldrars sommarstuga.

Stugan är falu-röd med vita knutar och där är ett riktigt paradis. Inte heller på detta ställe är det särskilt modernt. Här får man vatten ur brunnen, gräset är mjukt och tjockt under fötterna och sjön ligger nära. Det finns också en mängd föremål från förr och så kan pappa berätta om hur det var på den tiden när han var barn och vad han var med om senare. Sådant gillar 10-åringen att lyssna på.

Nöjda i skogen

Vår första dag i Stugan ska jag ut i skogen med min kusin. Hon är expert på områdets bästa ställen för bär och svamp. Vi ska leta hjortron och jag undrar om vi får några barn med oss. 12-åringen tvekar, bestämmer sig för att komma med, men ändrar sig sedan i sista stund. Jag startar bilen. Då hoppar 10-åringen fram ”Jag vill med!”

I flera timmar går vi på gungande mossa och min kusin visar oss ställe efter ställe med gula bär. Både jag och 10-åringen njuter. Vi plockar och äter, ibland pratar vi med varandra, men mesta tiden går vi nog tysta för oss själva.

Vi hör skogsljud och ingenting annat, och vi undrar vem som har legat och vilat i den nedplattade mossan. Det passar 10-åringen bra att få vara i lugn och ro, och han verkar inte tröttna heller. Jag hör inget om att han vill hem eller att han inte orkar. En gång säger han att det är jobbigt med flugorna, men det är det enda. Vilken glädje för en mamma att uppleva ett fullkomligt (förutom flugorna en liten stund) nöjt barn!

Vi sätter oss i bilen igen efter en mer än lyckad utflykt. När vi kört ett tag frågar jag sonen om han är nöjd. Det borde han vara. Jag är nöjd. Min kusin frågar om han vill åka till ett kantarellställe också. Då är han inte nöjd och vill gärna plocka kantareller också. Så det gör vi. Min kusin pekar och säger ”här brukar det finnas” och vi hittar snart. När vi är nöjda och kommer hem är det så sent att de andra redan ätit middag.

Hjälp oss att driva tidningen vidare! 

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.