I med maten, skynda iväg, passa tider! Nej, det passar inte oss och känns inte nyttigt för barnen. Men på något vis har den ena aktiviteten efter den andra smugit sig in och nu är måndag till fredag fulla för 11-åringen. Hur gick det här till?

Terminen har börjat och aktiviteterna har dragit igång. Dottern har just kommit upp i fem aktiviteter per vecka. Vi som skulle ha så lite schemalagt som möjligt… Det är en utmaning för mig att passa tider. Ja, mest det där att sätta igång i rätt tid. Jag kan vara lite väl optimistisk, så det kan bli snävt ibland när jag har en tid att passa.

Samtidigt är det mycket vi vill att våra barn ska lära sig; simma, åka skidor, kanske spela något instrument, trivas i skogen och så kanske de har talang för något särskilt som de vill hålla på med.

Förr var det enkelt och nära

Min egen uppväxt innehöll få tidsinbokade aktiviteter. Den var som jag minns det rätt stressfri. En gång i veckan gick jag 200 meter bort där vi träffades med Friluftsfrämjandet för att vara i skogen. Enkelt och nära. Musiken kom av sig själv eftersom vi alla spelade blockflöjt i skolan från andra klass.

Enkelt och stressfritt, så ville jag ha det för mina barn. Jag hade tidigt förstått att lagsporter gör det sällan enkelt och stressfritt, med träningar under veckan och matcher på helgerna. Det är heller inget av barnen som har visat intresse för det. Istället har vi varit mycket ute i naturen. Skridskor och längdskidor har de lärt sig åka själva.

Det blir dans och musik

När dottern var, kanske fyra år, anmälde jag oss till mamma-barndans. Det lät mysigt. Det tyckte vi också båda. Men det var jättejobbigt varje vecka när vi skulle göra oss i ordning, ta oss iväg och komma i tid till dansen. Det var alltid krångel oavsett hur jag förberedde henne. Efter ett tag slutade vi och det kändes skönt.

– Nu är ju du fyra så då får du gå på barndans! säger storasyster glatt till lillebror en dag.

Ojdå, vad är det hon säger? Jag blev minst sagt överraskad. Men ett halvår senare gick jag med lillebror på barndans. Vi upptäckte så småningom att det inte passade honom. Däremot började dottern samtidigt på balett eftersom jag tyckte att det vore rättvist att hon också skulle få gå på dans. Det passade henne och hon har fortsatt sedan dess.

Hon borde ju få chans att lära sig ett instrument tänkte jag innan sommaren. Jag hade hört att en kompis till henne får lektioner av en lärare från musikskolan som kommer till skolan. Det verkade ju enkelt och bra. Jag anmälde henne för att spela blockflöjt och skrev att vi vill ha undervisning på vår skola. Snart fick hon plats och hon såg fram emot att börja. Men, det gick inte att få lektion på vår skola utan på musikskolan, så jag skulle behöva skjutsa henne en gång i veckan. Visserligen bara för en 20-minuterslektion, men det krävs ändå lite planering. Så det gör vi nu.

Vi lägger till Scouterna

– Mamma, jag vill vara med i Scouterna! deklarerade 9-åringen i somras.

Jag vet inte varifrån idén kom, men det skulle ju verkligen passa honom bra, han som älskar naturen och att tälja. Jag hade tidigare kollat upp att mitt barndoms Friluftsfrämjande inte hade någon lokal grupp 200 meter från vårt hus. Nu såg jag att det hade inte Scouterna heller. Så det där med nära och enkelt fick jag släppa på.

Dottern ville också gärna vara med i Scouterna, så jag skickade en förfrågan för båda barnen. När 9-åringen hade längtat ett tag fick vi svar att han fått en köplats till nästa termin. Han blev väldigt besviken. Däremot kom 11-åriga dottern med i sin årsgrupp. Hon tycker att det är jätteroligt.

På de resterande två dagarna är det längdskidskola i elljusspåret här bredvid och körsång genom kyrkan. De aktiviteterna uppfyller min idé om "enkelt och nära".

Så hur fungerar allt det här när jag har svårt att passa tider? Jag har blivit bättre. Barnen har också blivit större och är lättare att få med sig. Skidskolan tar slut om några veckor och körsången är mitt på eftermiddagen så hon kommer ändå hem i vanlig tid. Jag är inte heller orolig att det ska kännas stressigt för barnen. Och för 9-åringen gav tålamodet resultat; efter en termins väntan kom han till sin stora, stora glädje med i Scouterna.

Till sist tycker jag att vi faktiskt inte har tagit skada av lite mer struktur i vardagen, men nog var det enklare och närmare till saker förr.