Den globala ekonomin är på snabb väg mot sin undergång. Hur ska vi klara oss när de komplexa systemen för vår överlevnad, både finansiellt och fysiskt, bryter samman? Författaren Piero San Giorgio har skrivit flera böcker där han visar hur vi måste förändra vårt sätt att leva och tänka för att överleva.

Författaren Piero San Giorgio är en del av en global rörelse som kallas ”kollapsologi”. Det är det vetenskapliga undersökandet av orsakerna till den globala ekonomiska kollapsen som kommer att fortsätta förvärras tills den tvingar oss att ändra vårt sätt att leva om vi vill överleva.

Lyckligtvis erbjuder Piero San Giorgio lösningar som kan tilllämpas av oss alla.

Kan du presentera dig själv? Vad fick dig att bli en överlevnadsmänniska och skriva flera böcker i ämnet för att varna oss?

– Jag är en schweizisk författare. Från 1992 till 2011 var jag ansvarig för marknadsföring och affärsutveckling för amerikanska mjukvaruföretag (särskilt Oracle). Sedan startade jag ett eget företag som hjälpte nordamerikanska mjukvaruföretag att etablera sig i Europa. 2005 sålde jag företaget och arbetade därefter för molnföretagen Salesforce.com och SuccessFactors of SAP, där jag var ansvarig för tillväxtmarknaderna.

Jag gillar inte staten, särskilt inte när den är stor, centraliserad och byråkratisk, och jag ser mig som en anarkist med libertarianska tendenser.

Agnostiker, före detta miljöaktivist, pappa till fyra barn.

Sedan släppet av min bästsäljare Survive the Economic Collapse (Överlev den ekonomiska kollapsen) har jag försökt främja individuell beredskap, motståndskraft och sökandet efter frihet; det som kallas överlevnadsrörelsen.

Vi måste förstå att vår värld har begränsade resurser som gradvis minskar, samtidigt som vår konsumtion och befolkning växer exponentiellt. Vårt extremt komplexa och täta ekonomiska flöde riskerar nu att kollapsa på grund av den samlade effekten av ett antal tunga trender som överbefolkning, migration, krig och destabilisering, bristen på resurser och spekulation i råvaror och livsmedel.

En annan stor trend är bristen på färsk- och dricksvatten runt om i världen. Det sker också utarmning av mark på grund av intensiv monokultur som minskar jordens kapacitet att producera.

Slutligen har vi den finansiella instabiliteten i ekonomierna i främst USA, Europa och Japan, som är baserade på lån och som hotar att störta oss i en strukturell kris med arbetslöshet, växande fattigdom och ojämlikhet.

Jag fick idén till boken 2003, i samband med kriget i Irak, med den amerikanska krigspropagandan baserad på de falska idéerna om massförstörelsevapen. Då insåg jag att de flesta medier återgav lögner på ett skamlöst sätt för befolkningen.

Insikten fick mig att söka alternativ information om bristen på naturresurser, föroreningar, befolkningsökningen och kontrollen av resurser.

Från 2011 fick alla dessa reflektioner mig att förstå att vi var på väg mot en katastrof. Då bestämde jag mig för att skriva en bok om de steg jag hade tagit med min familj för att förbereda oss på vad jag kallar ekonomisk kollaps, den oundvikliga krisen, mycket lång och hård, som de globaliserade ekonomierna kommer att gå igenom.

Så jag skrev Survive the Economic Collapse som gavs ut av ett förlag som hade modet att tro på en bok som var den allra första i Frankrike i detta ämne, och som gick tvärtemot de flesta ekonomers åsikt att tillväxten alltid kommer att vara oändlig i en värld som per definition är begränsad.

Boken blev en stor framgång, den har sålts i över 200 000 exemplar och översatts till tio språk, trots att de stora medierna har negligerat den. Konsekvenserna av det jag skriver är ju ganska radikala, så mainstream-media vill absolut inte prata om den. I dag ser vi det gradvis förverkligas framför våra ögon …

Efter framgången skrev jag boken Rues barbares: survivre en ville (Barbariska gator: överleva i staden) om överlevnad i städer, särskilt kopplat till försörjningssystemet som är just in time och som gör livet i städerna extremt farligt.

Jag kommunicerar främst med mina läsare via min Facebook-sida.

2014 skrev jag en bok som heter Women on the Verge of Societal Breakdown (Kvinnor på gränsen till samhälleligt sammanbrott) om de risker kvinnor löper ekonomiskt och fysiskt vid ökade problem, trots feminismens landvinningar.

Jag har planer på andra böcker som berör ämnen som nukleär, kemisk och biologisk katastrofberedskap och mer om självförsvar.

I Survive the Economic Collapse ser vi att många av dina förutsägelser stämmer: slutet för oljan, ekonomisk kris, brist, kärnkraftskris, social kris. Vilka är kommande stadier av den ekonomiska kollapsen?

– Jag spår inte ekonomisk kollaps som en profet. Men risken för kollaps är extremt stor. Detta är ”slutet på normaliteten”, när vi avviker från vår vanliga livsnorm.

Jag spår inte ekonomisk kollaps som en profet. Men risken för kollaps är extremt stor.

Frånvaron av elektricitet förändrar inte livet för bonden på landsbygden, han vet hur man anpassar sig. För stadsbor i London, Paris eller New York är några dagar utan elektricitet rena apokalypsen! Ta bort wifi i några dagar och se tonåringarnas reaktioner!

Ju mer vi ökar vår motståndskraft, desto mer begränsar vi den påverkan som en eventuell kollaps kan få. Så överlevnad borde vara det mest självklara för alla.

Jag menar inte att vi ska gå tillbaka till stenåldern, men vi kommer sannolikt att behöva anpassa oss till en svårare värld än den vi har känt i Europa och USA sedan 1945.

Jag är realistisk. Den mänskliga naturen är kapabel till det värsta såväl som det bästa, ibland båda samtidigt.

Vi är vid bristningsgränsen, åtminstone i väst: skulden är gigantisk, eliten är korrupt, vi tillverkar ingenting, demokrati är inte mer än en teater, inflationen stiger och lågkonjunkturen är på väg.

Många ekonomer talar om en kommande börskrasch, mycket värre än den 2008. Är en skarp och snabb kollaps mest sannolik?

– De strukturella problem som vi sett sedan 1980-talet är desamma, men har förstärkts hundratals gånger sedan 2008.

Skuldsättningen blir allt högre på grund av centralbankernas expansion och räntor nära noll eller negativa.

Detta överflöd används inte till att finansiera industriell eller produktiv ekonomisk tillväxt, utan till konsumtion – eller den stora lyxen för den lilla gruppen superrika.

En skuld kan inte växa i oändlighet. Förr eller senare blir det konkurs.

Det är svårt att säga när det sker. Jag skulle säga för femton år sedan! Men de som förvaltar vår värld har magikers kreativitet och skicklighet. Vem kunde ha föreställt sig negativa räntor? Vem kunde tro att vi skulle lita på fiat-valutor som inte är baserade på något verkligt underliggande värde? Förr eller senare knackar verkligheten på, och då måste vi gå tillbaka till våra morföräldrars principer: spendera mindre än vi tjänar, bara köpa det vi har råd med och veta hur vi ska producera det vi konsumerar.

I några av dina intervjuer säger du att kollapsen kan orsaka 50–80 procent förlust av människoliv i Europa. Vilken information baserar du dessa siffror på?

– Den viktigaste är nedbrytningen av försörjningskedjor, sammankopplade på global nivå, som vi är beroende av för vatten, mat, mediciner, uppvärmning, bränslen och reservdelar. Om dessa komplexa system utsätts för stress kan de drabbas av långa stopp och ha svårt att starta om, vilket vi såg vid nedstängningarna under pandemin.

När produkter tar slut, när människor fruktar för sin överlevnad finns en risk för våld. Att ha tillräckligt hemma för att stå emot bristen minskar risken för panik, och man kan då bidra till försoning genom att förbli lugn eller hjälpa andra.

Det är en form av försäkring. Att veta hur man förbereder sig på det värsta, samtidigt som man hoppas på det bästa. Och att leva med mer frihet, mer hälsosam mat och rent vatten, med bra fysik och mindre stress är bättre, kris eller inte!

Kan du förklara ditt koncept Sustainable Autonomous Base (Hållbar autonom bas) och de sju vägarna för att uppnå optimala överlevnadsförhållanden i en Hållbar autonom bas?

– För mig är överlevnad att vara en ansvarsfull vuxen. Att vara fri och kunna försvara sig. En person som kan försörja sig självständigt eller som, om man är anställd, har tillräcklig kompetens för att försörja sin familj. Det innebär också att planera i förväg, försöka förutse framtiden och förbereda sig för den på ett adekvat sätt.

Det kan vara allt från relativt enkla till mycket komplexa åtgärder, till exempel förändrad livsstil.

För mig är överlevnad att vara en ansvarsfull vuxen. Att vara fri och kunna försvara sig.

Hållbar autonom bas, som jag talar om i mina böcker, är en plats för motståndskraft, för autonomi. Det handlar om rotfasthet, om autonomi över tid. Platsen bör helst vara på landet. Det kan vara en lägenhet, ett förortshus eller ett fritidshus, eller till och med en båt eller en pråm.

Jag har satt upp sju kriterier som ska styra idén om Hållbar autonom bas: vatten, mat, hälsa, energi, kunskap, försvar och sociala band. De är sammanflätade. Att försumma en orsakar obalans och äventyrar vår förmåga till autonomi.

Under de senaste tjugo åren och under pandemin har det sociala kontraktet gradvis brutits ner och människor vill klara sig mer på egen hand. Med annalkande lågkonjunktur kommer staternas grundläggande dysfunktioner att accentueras och befolkningen kommer att behöva omorganiseras för att möta behoven och det eventuella våldet.

Din bok Barbariska gator (Rues barbares) som du skrev tillsammans med den fransk-amerikanska survivalisten Volwest, förklarar hur man överlever i staden under en kollaps. Men liksom i din första bok Survive the Economic Collapse trycker du på att det är oändligt mycket bättre att organisera sitt självstyre på landsbygden. Men är det inte risk för att landsbygden under kollapsen drabbas av räder när människor flyr städerna i massor?

– Under en svår kris töms staden på allt den behöver, och eftersom så många människor plötsligt saknar allt de anser vara normalt och livsviktigt, ökar risken för spänningar och våld.

Om du vill utveckla ett självstyre är staden en dålig plats att göra det på.

Och angående att bli en måltavla så är det städerna som först blir offer. Att klara sig på landsbygden, i utkanten av skog eller i bergen, har historiskt varit lättare än i miljonstäder.

Enligt din analys kan vi inte överleva ensamma, och autonoma samhällen är den enda bestående lösningen. Men alla kan inte skaffa ett hus med trädgård för att odla ett grönsaksland. Vilket råd skulle du ge till människor som har ont om pengar men som ändå vill organisera sin överlevnad?

– Att inte vara ensam. Vi har familj, vänner och grannar med vilka vi kan skapa gemenskaper för ömsesidig hjälp, arbetsdelning och samarbete om projekt för lokal autonomi. Att välkomna människor med användbara färdigheter eller god arbetsförmåga och med en bra attityd är skäligt.

Om ens familj inte tror på en global ekonomisk kollaps, hur ska man övertyga dem att anta en överlevnadsstil?

– Du kan både använda specifika argument och själv bli autonom och på så sätt bli ett exempel. När det gäller dem som inte verkar vilja det, döm dem inte, låt dem hållas, de kanske ändrar sig.

I en intervju sade du att förlusten av moraliska värderingar och den individualism som konsumtionssamhället har skapat kommer att få mycket skadliga konsekvenser under kollapsen, och att överlevnadstanken också ger en andlig lösning. Hur tänker du?

– Det finns bakom överlevnadstanken både ett behov av att koppla av från den samtida världen och av att skapa ett lugnare liv, närmare naturen, med enklare, mer traditionella värderingar.

I mina sociala nätverk ser jag människor av alla politiska riktningar, i alla åldrar, människor av alla ursprung. Det finns många olika profiler och tillvägagångssätt.

Om, vilket jag hoppas, det inte blir någon ekonomisk kollaps, kommer vi att ha lärt oss att leva ett mer självständigt liv, mindre beroende av ett ekonomiskt, socialt och politiskt system som blir allt mer ofritt, krångligt och byråkratiskt.

I överlevnad talar vi först om sinnet, utan vilket kompetensen, utrustningen och verktygen inte kan utnyttjas. Och det mänskliga sinnet är genomsyrat av andlighet. För vissa översätts den till religiös övertygelse, för andra till en tro på vetenskap, framsteg eller dogmer.

Jag har en etik som är baserad på universella principer som att inte inleda våld, respekt för egendom, arbete och utforskandet av det mänskliga sinnet. Detta ger mig självförtroende och förklarar förmodligen varför jag inte lever i rädsla. Min nästa bok, som kommer ut i år, handlar om hur vi kan minska eller hantera de effekter som rädsla kan ha. Och arbetet med oss själva och vår andlighet blir ett viktigt kapitel.

Dina mycket oroande framtidstankar delas av många vetenskapsmän och ekonomer (Yves Cochet, James Howard Kunstler, Pablo Servigne, Richard Heinberg) som liksom du baserar dem enbart på vetenskapliga data. Hur kan vi förbli hoppfulla om vår förmåga att möta de kommande prövningarna?

– Den största leverantören av rädsla är staten. Vi har sett det under de senaste tre åren med alla förelägganden om begränsning.
Men staten uppmanar oss också att förbereda oss. Det franska inrikesministeriet skriver på sin webbplats om hur vi kan bli mer motståndskraftiga vid kriser eller katastrofer.

En medborgare som är beredd att möta en 24, 48 eller 72 timmars kris kommer inte att vara en börda för samhället, tvärtom kommer han att kunna hjälpa andra människor eftersom han kommer att ha en ficklampa, filtar, lite mat eller vatten för att möta akuta behov.

Vi har varit vana vid att ha en ”barnskötarstat”, en välfärdsstat som betalar och skyddar och som i princip fortfarande fungerar. Men du måste vara en ansvarsfull vuxen och inte ett barn. Du måste se verkligheten som den är.

Men det finns ett positivt budskap: Att återfå självständighet och frihet genom hårt arbete och förberedelser. Att veta att du kan ta dig ur en dålig situation och hjälpa din familj, grannar och vänner är dessutom ett faktum som gör att du kan svetsa samman ett minisamhälle.

I svåra tider är det de som vet hur man håller ihop, hjälper varandra och skapar starka band som inte bara klarar sig bättre, utan också klarar att bygga upp morgondagens värld, mer enade och starkare.

Vincent Jamin