Det passar så bra att min krönika finns här i kulturdelen. Kanske är jag känd för att ha startat Friskis & Svettis, och då tänker du på träning – och rörelseglädje, hoppas jag – men egentligen handlade det om att bygga en kultur. Om vi ska leva i hälsa måste vi nämligen odla en kultur som besegrar livsstilsanalfabetismen. Ja, kultur är en fråga om kunskap – och omsorg.

Hur ska vi kunna lära våra barn att leva när vi omger dem med skräp? De äter alldeles för mycket godis och snacks, rör på sig för lite, är uppe halva nätterna och suger i sig diverse budskap serverade av snygghetsfiltrerade influencers på Tiktok och Instagram. Ytligheten är enorm. Så här lägger du en perfekt make-up. Så här går du ner i vikt. Så här får du magrutor. Baka världens godaste cupcakes! Älska din övervikt! 

Jag vet, jag låter som den gubbe jag är, men vissa livsstilsdanande inslag i ett vanligt liv var bättre förr. Vi åt svensk husmanskost med smör och grädde. Vi var inte kroppsfixerade. Skönhetsoperationer var sällsynta. Få var överviktiga. De flesta barn lekte utomhus och spontanidrottade. Man lade sina tröjor som målstolpar och så körde man. Man hoppade twist och långrep. Och föräldrarna och omgivningens alla vuxna höll koll på ungarna tillsammans. På nätterna sov folk i stället för att scrolla på mobilen, kolla Netflix eller döda varandra i datorspel. Utan att man i allmänhet var särskilt medveten om vad som var hälsosamt – folk rökte ju till exempel mycket mer – så var man inte livsstilsanalfabeter på samma sätt som i dag.