Del 43.  (Läs första delen)

I tidigare delar har vi sett hur kommunistiskt tankegods tagit över allt mer på västerländska universitet under efterkrigstiden, med USA som främsta exempel. I dag ser vi resultatet av vänsterradikalernas medvetna och långsiktiga kamp, framför allt inom humaniora, vilket i grunden påverkar hela bildningsidealet.

I sin bok ”One One-Party Classroom: How Radical Professors at America’s Top Colleges Indoctrinate Students and Undermine Our Democracy”, listar David Horowitz och Jacob Laksin omkring 150 vänsterradikala kurser på 12 universitet i USA. Dessa kurser döljer sin politiska avsikt med akademiskt språk, men flera av dem ignorerar till och med grundläggande akademiska principer, vilket får dem att snarast likna de politiska kurser som är obligatoriska i kommunistländers utbildningssystem.

University of California- Santa Cruz erbjuder en kurs som heter ”The Theory and Practice of Resistance and Social Movements”.Kursen beskrivs så här: ”Målet med denna kurs är att lära sig hur man organiserar en revolution. Vi lär oss vad tidigare och nutida kommunister har gjort och gör för att bjuda motstånd, utmana och besegra maktsystem inklusive (men inte begränsat till) global kapitalism, statligt förtryck och rasism.”

Ayers blev sedermera adjunkt, därefter lektor, och innehar nu titeln ”Distinguished Professor”.

Bill Ayers, som har titeln Distinguished Professor vid University of Illinois i Chicago är en radikal vänsteraktivist från 60-talet, som ledde Weather Underground (ursprungligen Weathermen), en fraktion av Students for a Democratic Society (SDS). Weathermen gick under jorden 1969 och blev USA:s första inhemska terroristorganisation. Den ägnade sig åt att organisera radikala studenter, som deltog i terroristaktiviteter vars syfte var att piska upp rasmotsättningar.

Weathermen utförde bombdåd mot Kapitolium i Washington, New York- polisens högkvarter, Pentagon och Nationalgardets kontor. Ett välkänt citat från Bill Ayers lyder: ”Döda alla rika människor. Förstör deras bilar och lägenheter. Ta revolutionen till hemmet, döda dina föräldrar.”

Ett nätverk av vänstermänniskor och progressiva lyckades hindra FBI från att gripa Ayers. Han dök upp igen på 80-talet och lyckades undgå rättvisan. Han fick anställning vid University of Illinois-Chicago, där han studerar pedagogik för små barn. Hans politiska åsikter är desamma, och han har inte visat någon ånger över sina terroristattacker. Ayers blev sedermera adjunkt, därefter lektor, och innehar nu titeln ”Distinguished Professor”. Han har också fått titeln ”Senior University Scholar”, vilket är den högsta utmärkelsen man kan få vid University of Illinois.

Alla titlar och utmärkelser som Ayers fått var resultatet av ett gemensamt beslut av hans kollegor på universitetet. Det kan rimligen tolkas som att universitetet tyst bekräftar och stödjer hans terroristhandlingar.

Angrepp på den västerländska kulturens klassiska kanon

1988 demonstrerade radikala studenter och lärare vid Stanforduniversitetet mot en kurs med namnet ”Västerländsk civilisation”. I deras slagord uttryckte de tydligt att de ville att den västerländska civilisationen ska avskaffas. Stanfords ledning vek sig för protesterna och ersatte kursen med den kurs som man döpte till ”Kulturer, idéer och värderingar” med en uppenbar multikulturell inriktning. Den nya kursen innehöll fortfarande en del västerländska klassiker, som Homeros, Platon, Augustinus, Dante och Shakespeare, men man krävde också att den måste innehålla verk av flera kvinnor, minoritetsgrupper och andra folkgrupper som anses ha utsatts för förtryck.

USA:s dåvarande utbildningsminister, William Bennett, fördömde ändringarna i läroplanen, som var ett resultat av skrämseltaktik. Trots detta följde flera framstående universitet efter, och och även mindre högskolor gjorde likadant, för att inte ”hamna efter”. Inom några år hade humanioran på amerikanska universitet omvandlats radikalt.

I traditionell litteraturkunskap fokuserar man på klassikernas teman som universell kärlek, rättvisa, lojalitet, mod, självuppoffring och andra moraliska värden. Historieundervisningen handlar om stora händelser kring etablerandet och utvecklingen av en nation, och dess fundamentala värderingar.

Eftersom den västerländska litteraturens klassiker skrivits nästan helt av vita, europeiska män, hävdar vänstermänniskor i feminismens och mångkulturens namn att man borde läsa litteratur av kvinnor, andra etniska grupper och så vidare. När det gäller att lära ut historia föredrar dagens lärare att beskriva USA:s förflutna som helt och hållet mörkt, fyllt av slaveri och utnyttjande av kvinnor och minoritetsgrupper. Syftet är inte längre att föra arvet vidare, utan att uppväcka en känsla av skuld gentemot ”förtryckta” grupper.

Kontroll över läroböcker och humaniora

Ekonomen Paul Samuelson beskrev läroböckernas makt: ”Jag bryr mig inte om vem som skriver en nations lagar, eller sätter samman dess avancerade avtal – så länge jag får skriva dess läroböcker i ekonomi.” Läroböcker, som har stora upplagor och bär med sig stor auktoritet, kan utöva en enorm påverkan på eleverna. Den som skriver läroböckerna har nycklarna till att forma de ungas sinnen.

Efter att radikala akademiker fått fast tjänst och gott rykte runt om i USA tog de kontrollen över universitetets publiceringar. De använde sin makt för att få in sin ideologi i kursmaterialen och mata studenterna med den. Inom vissa akademiska fält dominerar marxistiska texter kursmaterialet som väljs ut av lärarna.

När personer med vänstersympatier blev tillräckligt många började de använda systemet med referentgranskning (peer review) i de amerikanska vetenskapliga tidskrifterna för att tysta människor med andra åsikter. En vetenskaplig artikel som utmanar vänsterideologier kommer att refuseras av dem som står ideologiskt till vänster.

Många tidskrifter inom humaniora är helt dominerade av kritisk teori och full med obskyra termer, samtidigt som huvudtemat i alltsammans är att förkasta tro och traditionell kultur och att störta den nuvarande sociala, ekonomiska och politiska ordningen. En typ av forskning går i stort sett ut på att bevisa att alla traditionella moraluppfattningar och standarder, inklusive till och med den vetenskapliga metoden, bara är sociala konstruktioner vars syfte är att bevaka den härskande klassens makt, genom att påtvinga hela samhället dess normer.

Många tidskrifter inom humaniora är helt dominerade av kritisk teori och full med obskyra termer.

1996 lyckades fysikprofessorn Alan Sokal vid New York University få en vetenskaplig artikel antagen till Duke Universitys akademiska tidskrift för kulturstudier, Social Text. Titeln var ”Transgressing the Boundaries: Towards a Transformative Hermeneutics of Quantum Gravity”. Artikeln hade 109 fotnoter och citerade 219 källor, och den hävdade att kvantgravitation, ett forskningsfält inom fysiken, bara var påhittat av samhället och språket. Strax därefter förklarade Sokal i en artikel i en annan tidskrift att den ”vetenskapliga” artikeln var ett skämt.

Under en intervju på den amerikanska public service- radiokanalen NPR förklarade Sokal att han hade inspirerats av boken ”Higher Superstition” från 1994. Där hävdade bokens författare att vissa akademiska tidskrifter inom humaniora publicerar vad som helst, bara det innehåller ”rätt sorts vänstertänkande” och citerar välkända vänstertänkare. Sokal testade det här påståendet genom att fylla sin artikel med vänsterideologi, helt meningslösa citat och fullständigt nonsens.

Sokal skrev senare: ”Resultatet av mitt lilla experiment demonstrerar åtminstone att vissa trendiga delar av den amerikanska akademiska vänstern har blivit intellektuellt lata. Redaktörerna på Social Text gillade min artikel eftersom de gillade dess slutsats: att ’innehållet och metodologin i postmodern vetenskap ger kraftfullt intellektuellt stöd till det progressiva politiska projektet’. De kände uppenbarligen inget behov av att analysera kvaliteten i bevisen, argumentens styrka eller ens om argumenten var relevanta för den förmodade slutsatsen.” Sokals satiriska tillvägagångssätt satte ljuset på bristen på akademiska principer och trovärdighet inom kritisk teori och kulturstudier.

Genom att titta på titlarna på de tidskrifter som ges ut i samband med årliga möten för olika stora amerikanska akademiska organisationer är det tydligt hur mycket kommunism som trängt in i samhällsvetenskapen de senaste årtiondena. The Modern Language Association är den största organisationen i sammanhanget, med 25 000 medlemmar, mestadels lärare och forskare inom modern språkforskning och utbildning. Över 10 000 personer kommer till den här organisationens årliga konferenser.

En stor del av de artiklar som listas på organisationens sajt använder det ideologiska ramverket hos marxismen, Frankfurtskolan, dekonstruktion, poststrukturalism och liknande teorier. Andra tar avstamp inom feminism, queerteori, identitetspolitik och andra radikala trender. Liknande organisationer, inklusive American Sociological Association, uppvisar en snarlik bild, men det varierar hur mycket.

Amerikanska universitet har en stark tradition av humaniora, och vissa kurser är obligatoriska för den amerikanska fyraåriga universitetsexamen, oavsett vad studenten i fråga har för huvudämne. I dag lärs de obligatoriska kurserna mestadels ut av lärare inom litteratur, historia, filosofi och samhällsvetenskap. Den amerikanske nationalekonomen Thomas Sowell har noterat att, såsom termen antyder, så ger de obligatoriska kurserna inte studenterna något alternativ till dessa lärare, som ofta använder sina klassrum till att sprida sin vänsterideologi, och till och med ofta använder betyg för att uppmuntra sina elever till att dela deras åsikter. Studenter som utmanar lärarens åsikter får i sin tur betala med lägre betyg.

Generationer av ungdomar har trätt in i det här utbildningssystemet, som har infiltrerats kraftigt av kommunismens spöke. De studerar läroböcker som skrivits av vänsterideologer och internaliserar deras förvridna teorier. På det här sättet går både kulturen, moralen och mänskligheten allt snabbare utför.

(Läs mera: Del 44)

Detta är ett bearbetat utdrag från den kinesiska boken Hur kommunismens spöke styr världen, skriven av ett redaktionellt team på den kinesiska utgåvan av Epoch Times.