<< Läs föregående del

Artikelseriens samtliga delar

 

Del 49

I de senaste delarna har vi undersökt hur medierna i västvärlden påverkats av både direkt kommunistisk infiltration och mer subtil, ideologisk påverkan, och vad resultatet har blivit. I den här avslutande delen tar vi en titt på tv, och drar en mer allmän slutsats om vad mediernas roll borde vara – och vad den åter kan bli.

Tv har blivit en allestädes närvarande del av livet, och flitigt tv-tittande har visat sig kunna påverka folks världsåskådning utan att de själva inser det. Forskning som amerikanska Media Research Center utfört har visat att ju mer folk ser på tv, desto mindre tror de på traditionella dygder som ärlighet, pålitlighet och rättvisa, och desto mer förlåtande eller positiv attityd har man till frågor relaterade till sexualmoral.

Den amerikanska undersökningen fann att skillnaden var liten mellan de två grupperna – de som tittade lite och mycket på tv – när det gällde hur många som sade sig tro på Gud. Däremot visade det sig att ju mer man tittade på tv, desto svårare fann man det att sätta religiösa principer högt. Till exempel, när man ombads att välja mellan de två utsagorna ”Människor bör alltid leva efter Guds lära och principer under alla omständigheter” och ”Människor bör kombinera sina personliga moralvärderingar med Guds moralkoder”, så tenderade gruppen som tittade mycket på tv att välja det senare. En tolkning av de här siffrorna är att television gör folk mer benägna till moralrelativism.

Tv har varit en självklar del av vardagslivet för stora delar av världen sedan 1950-talet. Dramaserier och filmer har en stark effekt när det gäller att forma människors värderingar, men även pratprogram, komediserier och dokumentärer förmedlar idéer, inte sällan märkliga och avvikande sådana.

På det här sättet fjärmar man sig från tanken på att det skulle finnas universella principer.

En viss typ av pratprogram bjuder till exempel gärna in gäster vars åsikter eller beteende går stick i stäv med traditionella värderingar, eller bara människor som har många konflikter i sina liv. Man bjuder även in experter för att diskutera olika kontroversiella moralfrågor. Gästerna förväntas tala om sina djupa och komplexa problem. Programledare, experter eller till och med publiken erbjuder olika lösningar på gästernas problem. Vanligtvis fälls inga moraliska omdömen, vilket gör de här programmen till en plats där olika dåliga beteenden och perspektiv liksom bara visas upp. Gradvis skapas ett tänkesätt som går ut på att de värderingar som man hade med sig från tidigare kanske inte behöver gälla under vissa särskilda omständigheter. På det här sättet fjärmar man sig från tanken på att det skulle finnas universella principer.

Många program som går på bästa sändningstid visar upp ett smaklöst beteende, med programledare som använder vulgärt språk, och som indoktrinerar tittarna med antikulturella och antitraditionella värderingar, när de är i ett avslappnat tillstånd och bara vill bli underhållna. Allt eftersom tiden går reagerar tittarna inte negativt på detta, utan blir vana vid det, och börjar till och med att uppskatta det, vilket gör dem moraliskt avtrubbade.

Psykologisk påverkan

Medicinsk forskning har visat att människohjärnan har fem olika typer av elektriska mönster, eller ”hjärnvågor”. De två som förekommer mest när man är i ett vaket, medvetet tillstånd är alfaoch betavågor. När människor är upptagna och arbetar med något dominerar betavågorna. De visar på att man är i ett tillstånd där man har en starkare förmåga att analysera och är mer benägen att använda logiskt tänkande. En person i en debatt uppvisar mestadels betavågor. Med andra ord är man mer vaken och mindre lättlurad när betavågorna dominerar. När man däremot är avslappnad, som framför tv:n, och alfavågorna dominerar, är känslorna mer dominanta och den analytiska förmågan svagare. Man är helt enkelt inte förberedd för seriöst tänkande när man låter sig underhållas av tv- program, utan är avslappnad och lättpåverkad. Det är under dessa förhållanden som teman och synsätt som presenteras i programmen tenderar att övertala oss på ett undermedvetet sätt.

Forskning har visat att uppemot två tredjedelar av det som visas i medier, inklusive sådant som vänder sig till barn, innehåller våld. Tv och filmer är också fulla med sexuellt innehåll.

Det finns mycket forskning som tyder på att våldsamt innehåll i media gör unga människor okänsliga för våld och ökar risken för att de själva ska agera våldsamt senare i livet. Två olika studier fann att tonårsflickor som ofta såg på program med sexuellt innehåll blev gravida inom tre år i dubbelt så många fall som dem som sällan såg sådana program. Innehåll i media har också visat sig kunna öka risken för sexuella övergrepp och farligt beteende.

En forskare formulerade det så här: ”Medierna är så övertygande och så fulla med sex att det är svårt för barn, ja till och med för kritiker att stå emot … Jag tänker på medierna som våra verkliga sexualupplysare.”

Mediernas inflytande har lett till att sex utanför äktenskapet, otrohet och liknande beteenden numera tas för givet som delar av en helt normal livsstil. Så länge alla parter samtycker är det inget fel med det.

I sin bok ”Primetime Propaganda” studerade Ben Shapiro nästan 100 inflytelserika amerikanska tv-serier. Han fann att med tiden hade de här programmen allt mer kommit att förespråka vänsterliberala och progressiva synsätt. Ateism uppvärderades och tro förminskades. Sex och våld var vanligt, feminism, homosexualitet och transsexualitet lyftes fram. Moral och traditionella relationer mellan man och hustru, eller mellan förälder och barn förkastades. Dessutom har ett slags hänsynslösa och helt osympatiska antihjältar blivit vanliga som huvudpersoner.

Den tidigare musikkanalen MTV började under 2000- talet visa program med innehåll som närmast är mjukpornografiskt för en ung publik. Efter att det amerikanska klassifikationssystemet med filmer etablerades är det fritt fram för mycket pornografiskt innehåll så länge som det ges klassifikationen ”X” eller ” NC-17”. De här programmen har med teknikens utveckling gått från att vara ett underjordiskt fenomen till något som konsumeras av en bred allmänhet, och de är lätta att få tag på genom uthyrning och betal-tv, på internet.

Det är knappast så att särskilt många Hollywoodproducenter har haft någon formell agenda för att korrumpera sin publik. Men när de själva bekänner sig till progressivismen så blir den till en naturlig del av programmen.

Media måste börja ta ansvar igen

I de senaste delarna i den här serien har vi gått igenom olika aspekter av mediers påverkan, från nyheter till underhållning. I många västländer har olika vänsterliberala medier blivit verktyg för att dölja sanningen och lura människor. Många har övergett grundläggande yrkesetik och hänger sig nu skrupelfritt åt attacker och förtal, utan att tänka på hur det påverkar deras rykte eller samhället i stort.

Den här kommunistiska omstörtningen har varit framgångsrik för att den har utnyttjat mänskliga svagheter som längtan efter framgång och vinning, dumdristighet, lathet, själviskhet, missriktad sympati, tävlingslusta och liknande. Somliga journalister revolterar självrättfärdigt mot traditionella värderingar för att de tycker att de vet vad som är sant och rätt. Andra hänvisar till ”vad publiken kräver” i sin jakt på klick. Det finns även dem som följer med i den nedåtgående spiralen för att de vill göra karriär, fabricerar nyheter av avundsjuka och fientlighet, eller bara för att de är lata. Somliga utnyttjar människors godhet och medkänsla för att driva frågor om ”social rättvisa” och driver därmed samhället åt vänster.

De som arbetar inom detta fält har ett viktigt ansvar att återerövra nyhetsmediernas ursprungliga uppdrag.

Medierna har en mycket viktig roll, att utgöra en livlina till allmänheten och förse den med viktig samhällsinformation och främja en positiv samhällsutveckling. De grundläggande kraven på medierna är att de ska sträva mot objektivitet och opartiskhet, och det här är nyckeln till att vinna allmänhetens förtroende. Men den kaotiska situationen i dagens medielandskap har allvarligt påverkat detta. De som arbetar inom detta fält har ett viktigt ansvar att återerövra nyhetsmediernas ursprungliga uppdrag.

Det här innebär att medierna måste söka sanningen. Medierapporteringen måste vara heltäckande och uppriktig. När man rapporterar om sociala fenomen är det många medier som utelämnar perspektiv på ett sätt som blir missledande och till och med kan vara skadligare än rena lögner.

Goda medier kan hjälpa samhället att uppskatta och upprätthålla moralen. Det finns både godhet och ondska i det mänskliga samhället, och mediernas ansvar är att sprida sanningen, framhäva dygderna, och på så vis avslöja och begränsa ondskan.

Det här innebär också att medierna måste ägna mer uppmärksamhet åt stora händelser som påverkar mänsklighetens framtid. Det senaste århundradet såg flera konfrontationer mellan den fria världen och det kommunistiska lägret. Det såg ut som en ideologisk strid, men det var i själva verket en kamp på liv och död mellan rättfärdighet och ondska, eftersom kommunismen förstör den moral som håller samman de mänskliga civilisationerna. Trots detta lever spöket vidare obesegrat efter kommunismens kollaps i Östeuropa.

I dessa omvälvande tider är sanning och traditionella värderingar viktigare än någonsin. Världen behöver medier som kan skilja på rätt och fel, och som hjälper till att upprätthålla moralen i samhället. Alla som är yrkesverksamma inom medierna måste se bortom individuella företags, personers eller partiers intressen och presentera världen såsom den är för folket.

 

Detta är den sista delen i artikelserien. 

<< Läs föregående del

Artikelseriens samtliga delar

Detta är ett bearbetat utdrag ur artikelserien ”Hur kommunismens spöke styr världen”, skriven av ett redaktionellt team och ursprungligen publicerad i den amerikanska upplagan av Epoch Times.