Del 2. (Läs del 1 här)
Kinas ekonomiska konkurrens med väst blir alltmer framträdande, och den är inte alltid någon vanlig konkurrens där företag står mot företag och vinsthänsyn avgör företagens satsningar och beteenden. Kina kan av strategiska skäl välja olika områden där man vill bli ledande, och gör så ständigt.
I Kina sätter man in sådana resurser att landets företag kan utföra produktutveckling och erbjuda offerter vars kostnadsnivåer andra nationers företag inte förmår klara. Ta till exempel olika ordrar gällande utbyggnaden av den svenska tunnelbanan, som det statliga kinesiska bolaget CRTG vann. Skanska klarade inte på något vis av den kostnadsnivå som kineserna lade sig på. Självfallet väljer stora företag ibland av strategiska skäl att betala dyrt för att nå inträde på en viss marknad. Men beträffande kinesiska företag kan det ibland uppenbarligen gälla andra syften än kommersiella. Och statsstöd med kommersiellt syfte begränsas genom internationella avtal, men följs reglerna?