Krönika: En hyllning till Sverige och dess folk
Väsby Kvarn i Knivsta i Uppland. Foto: Susanne W. Lamm


I skrivandets stund är det på dagen 50 år sedan som Sverige tog emot min mor och tre små söner med öppna armar. Far var redan på plats och arbetade på sågverket i Blankaholm. Sedan bar det iväg till Motala där Electroluxfabriken blev ny arbetsgivare.

Det var nära till jobbet då vi bodde i ”finnbarackerna” som finnarna hade lämnat innan vi greker och även turkarna flyttade in. Mor fick senare jobb på Luxorfabriken. Ett stycke svensk industrihistoria, i alla fall för familjen Zoupounidis.

Även jag och mina bröder har under en tid jobbat på Electrolux i Motala. Industrins hjul snurrade och vi hade det gott ställt. Redan efter något år hade min familj sparat ihop pengar till en ”insatslägenhet” på Dunteberget i Motala, nedanför motocross- och speedwaybanan, där Piraterna på den tiden körde för fulla läktare.

Efter 50 år kan jag nu sammanfatta det bästa med Sverige och dess folk – ”lagom”. Inget ord är väl så utskällt i Sverige som ordet ”lagom”. Svenskar tycker att det är hemskt att vara lagom. Tänk om man istället kunde vara spännande. Om man kunde vara eldig som en spanjor som dansar flamenco, eller bekymmerslös som en grek dansandes zorba? Usch, vad tråkigt att vara lagom. Eller?

Tvärtom. Dock är ordet så nedsmutsat i svenskars ögon att det behövs synonymer som kan visa att lagom egentligen är det bästa en människa kan vara. Till exempel har vi de senaste cirka 30 åren upplevt en våg av indisk yoga och kinesisk qigong, metoder från Öst som strävar efter att sätta kropp och själ i harmoni, eller balans. Se där, nu låter det genast bättre. Lagom, balans och harmoni betyder samma sak.

Lagom har byggt en av världens starkaste industrinationer. Lagom har skapat ett av världens laglydigaste och mest ansvarsfulla folk. Lagom har skapat fred i hundratals år. Och lagom byggde till slut ett harmoniskt samhälle.

Men säg den lycka som varar. Kanske kan det vara på det multikulturella samhällets bål som svenskar offrar sitt lagom. Vi behöver värna lagom; det ingår i den svenska identiteten. Jag har noterat att det senaste decenniet är det den första generationens invandrare som är bland de främsta att försvara den svenska identiteten och kulturen. Många svenskar verkar tycka att all annan kultur är bättre än den svenska, eller att det inte finns någon svensk kultur. 

Självklart finns det svensk kultur, det är den vi första generationens invandrare älskar. Samtidigt älskar vi även vårt gamla hemland; det ena utesluter inte det andra. Jag minns glädjen – vem minns inte den – när året 2004 blev Greklands år. Då höll man OS och vann EM i fotboll. Året därpå vann svensk-grekiskan Helena Paparizou hela Melodifestivalen, eller Eurovision som man säger nu.

Jag är född i Grekland. Jag lovar, den grekiska bekymmerslösheten är allt annat än bekymmerslös. Jag menar, svenskar blir också bekymmerslösa efter några glas ouzo. Men dagen efter kommer verkligheten i kapp. Då är det bättre att vara lagom. Tack Sverige.

Visste du att vi även finns som papperstidning med veckoutgåva? Svenska Epoch Times – en traditionell nyhetstidning med klassisk, objektiv journalistik. Teckna din provprenumeration på papperstidningen idag – endast 99kr – klicka här för mer information.