Inför Drottningholmsteaterns uppsättning av Mozarts opera Così fan tutte står skräddarteamet mitt i uppgiften att förvandla en tyghög till vackra, funktionella kostymer. En skräddares vardag handlar om problemlösning och kreativitet.

Samarbetet mellan Mozart och Lorenzo Da Ponte ledde till tre populära operor: Figaros bröllop, Don Giovanni och Così fan tutte. Under tre år sätter Drottningholms slottsteater upp hela trilogin. De två första har redan nått framgångar i Sverige och Frankrike, medan den tredje har premiär först den 5 augusti.

Produktionen är ett samarbete med det franska konstnärsteamet Marc Minkowski, dirigent, regissör Ivan Alexandre och Antoine Fontaine som står för scenografi och kostym.

I teaterns kostymateljé är Lena Dahlström och hennes kollega Britt-Louise Jörnlöv i full gång med att sy upp kostymerna till Così fan tutte. På arbetsbänken ligger några A3-ark med skisser på olika rollfigurer.

– Vi fick lite inspirationsbilder här. Han är ju konstnär, så han tecknar väldigt vackert, säger Dahlström.

Det är Antoine Fontaine hon syftar på, som ritat kostymerna till föreställningen. För närvarande är han i Paris, där Don Giovanni gästspelat i fyra dagar på Opéra Royal i Versailles.

I Drottningholms tolkning är det en och samma rollfigur som återkommer i de tre Da Ponte-operorna. De berättar historien om ”en karaktär som är både mystisk och välbekant, farlig och vänskaplig, avskyvärd och älskvärd”, skriver de på sin hemsida. ”En outtröttlig libertin som kallas Cherubino i sin ungdom, Don Giovanni i vuxen ålder och slutligen Don Alfonso på äldre dagar.”

– Meningen är att han ska ha samma tyg genomgående, men blir äldre och äldre i varje produktion. I år ska se ännu risigare ut än vad han gjorde förra året, säger Dahlström.

För att få kläderna att se antingen gamla eller tidsenliga ut bearbetar de tygerna på olika sätt, så kallad patinering. Kanske smutsar ned dem, lägger stenar i fickorna, tvättar dem utan att stryka. Don Alfonsos kostym, som idag är i en nyrosa ton, kommer att sprayas med textilfärg så att den blir mörkare och ser lite smutsigare ut.

Många tyger är ointressanta på scen, säger Dahlström, de ser bara platta ut. Använder man ett tyg med lite gräng i, yta, blir det mer liv i det. Ofta sys kostymerna i möbeltyg.

Dahlström har jobbat på Drottningholm i 22 år. Innan dess har hon varit involverad med andra konstformer, som teater, filmproduktion och balett, både som anställd och som frilans.

Nu för tiden klipper Dahlström kostymerna på känn. Hon försöker att efterlikna originalmönstren från 1700-talet så mycket som möjligt.

– Jag använder inga moderna mönster, det går inte. Man kan inte röra sig i dem.

1700-talsdräkten har speciella snitt och kräver ett helt annat klippsätt än moderna kostymer. En 1700-talsärm är till exempel svängd och inte rak. På så vis får man in rörelse mycket bättre, eftersom kläderna utgår från kroppen på ett helt annat sätt.

Det är de små detaljerna som gör skillnaden. Lite mer tyg här och lite mindre tyg där.

– Man utnyttjar snedderna. I och med att man använder sig av snedder går den in i ryggen och då blir det vackra ryggsiluetter. Under- och överarmarna är lika breda, och det här avståndet är kortare, vilket ger bättre rörelse.

Jobbar man med dansare är det ännu viktigare att kostymerna är rörliga. Dahlström visar en bild från i fjol då Drottningholm satte upp Rokokomaskineriet som var specialskriven för teaterns 250-årsjubileum.

– Det händer ju ingenting här uppe vid axlarna när han lyfter på armarna. Prova själv i den jackan du har. Det är väldigt obekvämt och ser inte så kul ut heller – hela jackan åker upp.

Längst in i ateljén står en provdocka iförd kjol. Damernas kavaljerer ska komma tillbaka från kriget förklädda till dervischer. Kjolen behöver kunna hänga rakt ned, men ändå bli väldigt vid när personen som bär den snurrar runt.

– Sju meter är de i omkrets när den sprider ut sig. Vi var tvungna att sätta i kilar här, det går inte att sy annars, det blir svajigt då. Vi fick fundera en hel del innan vi gjorde den.

Det är så som tillskärarens vardag ser ut – problemlösning. Det är det som gör jobbet roligt, säger Dahlström. Det är en stor konst att komma så nära skissen som möjligt. Utöver det tekniska måste man veta vad de personer man jobbar med försöker att förmedla, vilket uttryck de vill ha.

– När man sitter där inne på premiären och tittar på allt man har gjort, så tänker man ”aha, vi har gjort allt det här”. Till att börja med är det bara tyg, säger Lena Dahlström.

Così fan tutte har premiär på Drottningholms slottsteater den 5 augusti 2017. I rollerna: Ana Maria Labin som Fiordiligi, Serena Malfi som Dorabella, Robert Gleadow som Guglielmo, Anicio Zorzi Giustiniani som Ferrando, Giulia Semenzato som Despina och Jean-Sébastien Bou som Don Alfonso.