Varje år får två unga, begåvade sångare 100 000 kronor vardera från Anders Walls stiftelse genom Confidencen-stipendiet. Ett av årets stipendier gick till sopranen Agnes Auer från Stockholm.
– Henne kommer vi att se och höra mycket av i framtiden. Hon är en jättefin sångerska. Man ser att det är en artist, och hör också att det är en artist, inte bara en elev, säger Nils-Åke Häggbom, tidigare balettchef vid Kungliga baletten, som satt med i juryn.
Agnes Auer älskar Mozart. Det är när hon sjunger Mozarts Requiem eller rollen som Pamina i Trollflöjten som hon mår som bäst, säger hon. Det var därför hon valde att framföra Paminas aria "Ach, ich fühl's" när hon sjöng upp inför Confidencen-juryn på första advent i fjol.
– Det är någonting med Mozart som går direkt in i hjärtat på mig. Samtidigt som det är väldigt utarbetat och genomtänkt, så kan man vid första lyssningen uppfatta det som väldigt lätt musik. Den är lätt att ta till sig.
– Går man djupare in i de roller i hans operor som jag är intresserad av, men också den sakrala musiken, funderar på varför han skrev som han gjorde – det är som en lök som man skalar. Det är fler och fler lager, och man upptäcker att det finns så mycket mer, säger Auer.
Agnes Auer sjunger Paminas aria "Ach, ich fühl's" ur Mozarts Trollflöjten.
Stipendiet är som "en kvalitetsstämpel från en väldigt betydande del i musiklivet", säger hon – mycket hedrande.
En av de första stipendiaterna var den nu världskända operasångerskan Nina Stemme. Nils-Åke Häggbom säger att alla Confidencens stipendiater har nått framgånger ute i världen, eller på något av de svenska operahusen.
Agnes Auer utexaminerades från Operahögskolan i Oslo 2016. Hon har sedan tidigare en bachelor i kyrkomusik från Ersta Sköndal Högskola, samt en bachelor i klassisk sång från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Ett år var hon utbytesstudent vid Sibeliusakademien i Helsingfors.
Hårt jobb
Men Auers bana började tidigare än så. Som barn sjöng hon med barnkörerna i S:t Matteus kyrka och uppmuntrades sedan att söka till Adolf Fredriks musikklasser. Efter Adolf Fredrik började hon på allvar med solosång vid Lilla Akademiens musikgymnasium. Det var där hon insåg hur pass hårt man måste jobba för att bli yrkesmusiker, säger hon.
Först och främst ska man ha en stabil sångteknik, och det innefattar allt från sångövningar till att kroppen är i bra form.
– Om man sjunger kyrkomusik så är det mycket Anges Auer som person, man vill ha min röstkvalitét till ett visst verk. Det kan hända när man blir castad för en opera också, men då är det ju så mycket mer.
I rollfördelningen till en opera krävs att man passar till rollen, och så måste man passa ihop med övriga roller.
– Då kan du sjunga rollen hur bra som helst, men om du inte har ett skådespelartänk i tillägg till det så blir prestationen inte trovärdig. Man måste kunna tillämpa olika tekniker.
Skådespelet kommer man inte undan om man vill bli operasångerska, och Auer tycker att det är kul. Numera tillämpar hon de tekniker hon har lärt sig på Operahögskolan även i andra sammanhang, som när hon sjunger rena konserter eller oratorier. På så sätt får hon med sig flera dimensioner in i tolkningen än om hon bara sjunger.
Konstnären säger om måleriet att man måste behärska grunderna för att kunna måla fritt. Liknande princip gäller för sången, säger Auer. Man måste behärska vissa ramar.
Det är viktigt att förstå ett verk i det sammanhang där det skapades. Vart någonstans i musikhistorien kommer den här arian eller det här oratoriet in? Med sin bakgrund inom kyrkomusiken, med bland annat Bach, Pergolesi och Fauré på repertoaren, har Auer en bra utgångspunkt.
– Man hittar infallsvinklar, just för att få lite kött på benen, och sedan kunna välja vad man vill ta fram.
– Musikteori, musikhistoria, man behöver vara lite påläst. Man behöver också förstå vad de andra gör, hur ackompanjemanget är skrivet, varför det bara är stråkar här och så vidare.
Språkets djup
Ytterligare en dimension till sången är språket. På det egna modersmålet har man en direktkoppling till betydelsen av varje litet ord. Man har minnen och erfarenheter i språket, och det spelar en viktig roll, säger Auer. Har man en djupare förståelse för något kan man göra sin egen tolkning.
En del verk är förstås på svenska, men många är på franska, italienska eller tyska. Auer har studerat såväl franska som italienska och tyska. För tillfället studerar hon tyska på universitetet.
– Många gånger finns det ju kopplingar i orden i musik också. Schubert var en mästare på det. Hela tiden finns det speglingar av texten i musiken, och när man kommer närmare det så blir det återigen en aspekt att ta hänsyn till, men också att kunna använda sig av och dra nytta av.
Om man ser till hur språket är uppbyggt är annars italienskan "det sjungande språket". Bland annat är det den rika förekomsten av vokaler som gör den så sångvänlig. Sångtekniken Bel canto, som utvecklades i Italien på 1700-och 1800-talet, bygger mycket på de naturliga svängningarna i kroppen och i språket, säger Auer. Hon försöker ta med sig det till de andra språken också.
– Man ska inte fastna. Det är hela tiden att ha ett naturligt flöde, och det känns som att det är viktigt vilket språk man än sjunger på.
Det är roligt att sjunga på svenska, säger hon. Att sjunga på svenska inför svensk publik ger en annan sorts kontakt med publiken.
– Det är det man hoppas på, att man så småningom skulle göra liknande konserter i Tyskland, till exempel, att man har den där direktkontakten. Samma sak om man sjunger Figaros bröllop, alla de här små recitativen, de här små händelserna, att man får med allt.
I höst sjunger Auer Brahms Requiem med Malmö Symfoniorkester. Innan dess kommer hon bland annat sjunga "Förklädd Gud" och sommarkonserter i samarbete med Scenkonst Sörmland.
-162539782-8318368.jpg)
Efter åtta år på högskolan, och många år innan dess, så är hon redo att börja jobba, säger hon. Hon hoppas att stipendiet ska öppna dörrar för henne.
– Man kämpar år efter år, och att man får en så här betydande uppskattning från viktiga håll betyder väldigt mycket. Det är sporrande, säger Agnes Auer.
Uppmuntran
Stipendiet är tänkt som en uppmuntran, men också som en hjälp och ett stöd för att komma vidare i karriären. Nils-Åke Häggbom hoppas att det ska komma Agnes Auer väl till pass.
Han har sett hur branschen har gått från att livstidsanställa artister till att ge dem korttidsanställningar och projektanställningar. Han tycker det är synd att man inte kan erbjuda den tryggheten idag. Branschen har hårdnat jämfört med den tid då han själv var verksam.
– Det gäller att hålla sig i form och vara bra. Det går inte att halvmarkera, utan man måste göra sitt yttersta vid varje tillfälle för att vara med i konkurrensen.
Det finns inga restriktioner för vad stipendiet ska användas till, men Häggbom tror att artisterna behöver det både för att överleva och för att kunna röra sig framåt.
– Kanske resa till Wien eller någon annan stad, där det finns väldigt duktiga pedagoger, sådana som kan hjälpa till med rösten och tekniken. För även om operahögskolan är bra så kan det ju vara inspirerande.
– Sedan måste de studera in roller i det fack som de är i. Det räknar man ju med, att om de ska komma någonstans måste de ha en repertoar på X antal roller som de kan säga att de kan.
Häggbom hoppas att få se Agnes Auer uppträda på Confidencen framöver.
– Det är klart att vi vill visa upp, när de har varit så bra att de har fått det här stipendiet, säger Nils-Åke Häggbom.
