Del 16 (Läs del 1 här)

Flera frågor som är väldigt omhuldade av i stort sett hela det västerländska samhället i dag har nått sin position snabbt, genom att dessa frågor främjats av kommunister. Frågor som skilsmässa, abort, homosexualitet och välfärd för ensamstående föräldrar är sådant som många tar för givet i dag, och det är känsligt att ens diskutera dem.

Men bakom den här snabba samhällsomvandlingen finns krafter som inte är intresserade av människors ”rättigheter”, utan vars främsta intresse är att underminera den traditionella familjen.

På senare år har HBTQ-frågor, som de nu kallas, förts fram aggressivt i alla delar av de västerländska samhällena. HBTQ-rörelsen har varit nära associerad med kommunismen sedan de första utopiska kommunisterna började föra fram homosexualitet i sammanhanget mänskliga rättigheter. Eftersom kommunismen hävdar att den ska befria människor från den traditionella moralens bojor är det naturligt att dess ideologi kräver HBTQ-rättigheter som en del av programmet för ”sexuell frigörelse”. Många som förespråkar sexuell frigörelse och som även starkt stödjer HBTQ-rörelsen är kommunister, eller delar kommunismens synsätt. Genom att knyta samman HBTQ-rättigheter och sexuell frigörelse, och därmed normalisera promiskuitet i allmänhet, har kommunister underminerat äktenskapets betydelse.

Världens första större rörelse för homosexuellas rättigheter startades 1897 av högt uppsatta personer inom Tysklands socialdemokratiska parti (SDP), bland annat Magnus Hirschfeld, medgrundare till det vetenskapligt-humanitära utskottet (WhK). Hirschfeld kampanjade offentligt för att homosexualitet skulle avkriminaliseras.

Sex har inte längre något att göra med ömhet, än mindre med åtaganden och ansvar.

Ett av de mest radikala exemplen på sexuell frigörelse från den här eran kom efter bolsjevikernas oktoberrevolution i Ryssland 1917. Sovjetisk sexualpolitik, som diskuterades i en tidigare del av serien, avskaffade förbuden mot homosexuella relationer, vilket gjorde Sovjetunionen till det mest ”liberala” landet i världen i den här frågan.

Inspirerad av Hirschfelds WhK grundade Henry Gerber år 1924 Society for Human Rights (SHR), som var den första amerikanska organisationen för homosexuellas rättigheter. SHR var kortlivat, eftersom flera av dess medlemmar greps strax efter att föreningen grundats. 1950 grundade den amerikanske kommunisten Harry Hay Mattachine Society i sitt hem i Los Angeles. Organisationen var den första inflytelserika gruppen för homosexuellas rättigheter i USA. Den expanderade till andra områden och publicerade egna skrifter. Hay förespråkade även att pedofili borde accepteras.

På 60-talet, i samband med den sexuella frigörelsen och hippierörelsen, började gayrörelsen verka mer offentligt. 1971 uttalade den feministiska organisationen NOW sitt stöd för homosexuellas rättigheter.

Kommunismens förespråkande av homosexuellas rättigheter har dock bidragit till ett antal osunda tillstånd bland dessa grupper. En studie som utfördes av forskare vid det amerikanska smittskyddsinstitutet CDC från 2008 kom fram till att hiv var mellan 59 och 75 gånger vanligare bland homosexuella män än bland andra män. Syfilis var mellan 63 och 79 gånger högre än i den heterosexuella befolkningen. Innan genombrotten i behandlingen av hiv-smittade på 90-talet var homosexuellas livslängd mellan 8 och 21 år kortare än genomsnittsbefolkningen.

Främjande av skilsmässa och abort

Innan 1969 var USA:s skilsmässolagar baserade på traditionella religiösa värderingar. För att skilsmässa skulle tillåtas krävdes ett legitimt påstående om att den ena eller båda parter begått fel. Västerländska religioner lär ut att äktenskapet instiftades av Gud. En stabil familj gynnar mannen, hustrun, barnen och hela samhället. Av det här skälet betonade kyrkan och alla lagar i de amerikanska delstaterna vikten av att bevara äktenskapet, förutom om det fanns särskilda omständigheter.

Men på 60-talet hade Frankfurtskolans ideologi nått ut i samhället. Traditionella äktenskap angreps, och feminism och progressivt liberalt tänkande orsakade störst skada. Den progressiva liberalismen förkastade äktenskapets gudomliga natur genom att reducera det till ett socialt kontrakt mellan två människor. Feminismen i sin tur ser den traditionella familjen som ett patriarkalt instrument för att förtrycka kvinnan. Skilsmässa marknadsfördes som kvinnans frigörelse från ”förtrycket” i ett olyckligt äktenskap, eller som hennes väg till ett spännande och äventyrligt liv. Det här tänkesättet ledde till att äktenskapslagarna ändrades så att vilken som helst av parterna kunde upplösa ett äktenskap av vilken orsak som helst.

Den amerikanska skilsmässofrekvensen sköt i höjden under 70-talet. För första gången i landets historia var det fler äktenskap som upplöstes av meningsskiljaktigheter än av döden.

Rätten till abort är en annan fråga som kommunister riktat in sig på. Från början handlade diskussionen kring legal abort om vissa speciella omständigheter, som våldtäkt, incest eller hot mot moderns hälsa.

De som förespråkar sexuell frigörelse anser att sex inte behöver begränsas till äktenskapet, men oönskade graviditeter utgör så klart ett hinder för den här sortens livsstil. Preventivmedel fungerar inte alltid, så de som förespråkade sex utan begränsningar började driva frågan om fri abort. 1994 stipulerades öppet vid FN:s konferens om befolkning och utveckling i Kairo att reproduktiv hälsa ”implicerar att människor kan ha ett tillfredsställande och säkert sexliv och att de har förmågan att reproducera sig och friheten att bestämma när, och hur ofta de vill göra det”.

Feministerna har samtidigt använt argumentet ”min kropp, mina rättigheter” för att kvinnor själva ska kunna bestämma om de ska föda eller döda sitt ofödda barn. Debatten expanderade från att gälla abort i vissa särskilda fall till att ge kvinnor den ensidiga rätten att avsluta ett mänskligt liv.

Användande av välfärdssystemet för att skapa ensamstående föräldrar

1965 föddes bara fem procent av barnen i USA av ogifta mödrar. På den tiden tog man för givet att barnen kände sina biologiska fäder när de växte upp.

Bara ett halvt århundrade senare utgjorde ogifta mödrar mer än en tredjedel av födslarna. Mellan 1965 och 2012 växte antalet ensamstående föräldrar i USA från 3,3 miljoner till 13,2 miljoner. En del fäder stannade kvar och somliga gifte sig senare med mödrarna, men majoriteten av de barn som föddes av dessa ensamstående mödrar växte upp utan sina fäder.

Fäder utgör förebilder för sina söner genom att lära dem hur män beter sig, och visar sina döttrar vad det innebär att bli respekterad som kvinna.

Barn lider stor skada av att växa upp utan sin far. Forskning visar att barn som växer upp utan sina fäder ofta lider av dålig självkänsla. De är mer benägna att skolka, hoppa av skolan, använda droger, gå med i gäng och begå brott. En majoritet av unga människor som hamnar i fängelse i USA har växt upp utan far. Tidig sexualdebut, tonårsgraviditeter och promiskuitet är vanligt. Personer som växte upp utan sina fäder har 40 gånger högre sannolikhet att begå sexualbrott jämfört med resten av befolkningen.

Den amerikanska skilsmässofrekvensen sköt i höjden under 70-talet. 

Brookings Institute har presenterat tre råd till unga amerikaner för att undvika att hamna i fattigdom: avsluta dina gymnasiestudier, skaffa ett heltidsjobb och vänta tills 21 med att gifta dig och skaffa barn. Statistiskt sett, av de amerikaner som följer detta lever bara två procent i fattigdom medan 75 procent av dem räknas till medelklassen. Med andra ord, att fullborda sin utbildning, hitta ett jobb, gifta sig i lämplig ålder och skaffa barn inom äktenskapet är det mest pålitliga sättet att bli en ansvarstagande vuxen som lever ett hälsosamt, produktivt liv.

De flesta ensamstående mödrar i USA förlitar sig på statliga välfärdsinsatser. En rapport som publicerades av Heritage Foundation använder detaljerad statistik för att visa att den välfärdspolitik som så kraftigt uppmuntras av feminister faktiskt bidrar till att skapa ensamstående mödrar – det till och med straffar par som gifter sig, eftersom de då får färre förmåner. Regeringen har i praktiken ersatt fäderna med välfärdsinsatser.

Välfärdspolitik har inte hjälpt familjer som lever i fattigdom. I stället har den bara stöttat upp det ständigt ökande antalet ensamstående föräldrar. Barnen till dessa föräldrar löper själva stor risk att bli fattiga, så resultatet blir en ond spiral där beroendet av hjälp från det offentliga ständigt ökar. Det här är precis vad kommunismen försöker uppnå: kontroll över alla aspekter av en människas liv.

Främjande av en förfallen kultur

År 2000 var 55 procent av amerikanerna mellan 25 och 34 gifta, och 34 procent hade aldrig varit gifta. 2015 hade dessa siffror förändrats så att 40 procent var gifta och 53 procent aldrig varit gifta. Unga människor i USA undviker giftermål eftersom sex och giftermål i dagens kultur blivit helt separerade.

I det här förfallna samhällsklimatet går trenden mot tillfälliga sexuella möten utan några krav. Sex har inte längre något att göra med ömhet, än mindre med åtaganden och ansvar. Facebooks alternativ för användarprofiler i Storbritannien inkluderade vid ett tillfälle 70 olika könsidentiteter. Om unga människor inte längre vet om de är män eller kvinnor, vad innebär det för deras syn på äktenskapet? Kommunismen har använt lagen och samhället för att helt förändra dessa koncept, som alltid tidigare betraktats som gudomligt givna.

Att ha sexuella relationer utanför äktenskapet kallades förut för ”hor” eller att ”leva i synd”. Nu kallas det bara ”utomäktenskapliga relationer” eller ”samboende”. Kyskhet var tidigare en dygd i både österländska och västerländska kulturer. I dag är det så otidsenligt att det har blivit ett skämt.

I väst kan människor under femtio knappt minnas att det fanns en annan kultur i samhället. En kultur där nästan alla barn växte upp med sina biologiska fäder, där den vita bröllopsklänningen faktiskt symboliserade kyskhet och där pornografi inte tilläts på varken tv eller radio. Men på bara sextio år har den kulturen försvunnit.

(Läs mer: Del 17)

Detta är ett bearbetat utdrag från den kinesiska boken Hur kommunismens spöke styr världen, skriven av ett redaktionellt team på den kinesiska utgåvan av Epoch Times.