I den kristna etikläran är ”de sju heliga dygderna”, också kallade ”de sju himmelska dygderna”, de positiva spegelegenskaperna till ”de sju dödssynderna”. För att uppnå ett fullbordat andligt liv och vara i harmoni med omvärlden är det nödvändigt att kultivera dessa sju dygder, vilka är ödmjukhet, generositet, kyskhet, medmänsklighet, måttfullhet, tålamod och flit.

Temperantia är den latinska term som användes inom den tidiga kyrkan för att beteckna måttfullhet, motsatsen till dödssynden frosseri. En måttfull person är nykter, besinnad och strävar efter att vara anständig; han föredrar det moderata, lugna och hovsamma framför det storstilade, som är alltför passionerat eller extremt. ”Tempero” innebär på latin att lägga band på sig, att inte använda mer kraft än vad som behövs eller att inte tappa humöret, men kan också syfta på att balansera två olika föreningar, såsom i härdandet av ett svärd (”to temper a sword”, på engelska) – där klingan ömsom hettas upp och kyls ned.

Måttfullhet inbegriper att härda sinnet och tygla diverse mänskliga impulser, som exempelvis lust, fåfänga eller ilska – att befrämja det positiva, samtidigt som man undertrycker skadlig aptit. Den kristne epikern och författaren John Milton beskrev på 1600-talet måttfullhetens karaktär i följande ordalag: ”Han som begriper och skärskådar synden med alla dess lockbeten och behag, men som alltjämt särskiljer och föredrar det som är genuint bättre – han är en sant krigförande kristen.”