I den kristna etikläran är ”de sju heliga dygderna”, också kallade ”de sju himmelska dygderna”, de positiva spegelegenskaperna till ”de sju dödssynderna”. För att uppnå ett fullbordat andligt liv och vara i harmoni med omvärlden är det nödvändigt att kultivera dessa sju dygder, vilka är ödmjukhet, generositet, kyskhet, medmänsklighet, måttfullhet, tålamod och flit. 

Motsatsen till dödssynden högmod är ödmjukhet, eller ”humilitas” på latin, vilket betyder ”låg” och kan härledas från termen ”humus” (mark, jord). I det feodala England kom ”umbles” att syfta på de minst önskvärda köttbitarna eller resterna, som kastades till allmogen efter att adelskapet hade ätit sitt, och i dagens engelska kallar man någon ”humble” om personen anses vara respektfull, ödmjuk, anspråkslös, och inte känner ett behov av att hävda sig.

Att vara ödmjuk handlar om att inte sträva efter att stå över andra, eller vilja att andra ska stå under en själv. Det handlar om att försaka det egocentriska synsättet och att i stället betrakta världen med ett bredare blickfång. Enbart med ett ödmjukt hjärta kan man bli en genuint osjälvisk person som värnar om andra. I antikens Grekland talade man ofta om ”aidos”, vilket syftar på den känsla av vördnad eller anständighet som, historiskt sett, har hållit den mänskliga moralen i schack.