Den kinesiske filosofen Lao Tzu sade under antiken: ”Det finns ingen olycka större än överdådiga begär, det finns ingen synd större än misslynthet, och det finns ingen katastrof större än girighet.” Jorden tillhandahåller nog för att tillfredsställa var mans behov, men till synes inte nog för att blidka människans ändlösa habegär. Girigheten är en hunger som aldrig stillas.

”Avaritia” (snålhet, habegär) är den term som användes i den tidiga kristendomen för att beteckna dödssynden girighet. I bibliska skrifter talar man också om ”Mammon”, en personifiering av mänsklig lystenhet, överflödig materialism och penningdyrkan – ofta visad i formen av en demon. Termen har lämnat ett avtryck i de indoeuropeiska språken, och i finskan och estländskan är ”mammona” synonymt med ”materiellt välstånd”, i ryskan hänsyftar ”mamon” till en överviktig buk, och i tyskan talar man stundom om ”der schnöde mammon” (de föraktfulla pengarna).

Den person som är besatt av ett starkt begär efter personlig vinning, pengar och makt, kan manas till alla sorters onda gärningar – svek, förräderi, lögner, stöld, våldsbrott och rån. Många ser pengar som en försäkring för framtiden, något som stillar oron i deras hjärtan. Men allt eftersom en person ackumulerar mer och mer av de dyrbara pekunierna, kan lystenheten väckas, och istället för att se rikedom som ett rent medel, börjar han dyrka ”Mammon” i sig. Men Mammon är en falsk gud.