Ivårt teknokratiska samhälle är det lätt att glömma bort att det inte var länge sedan som den absoluta majoriteten av Sveriges befolkning var självförsörjande. Det handlade inte bara om att kunna få mat på bordet utan att också kunna skapa och tillverka hus, verktyg, möbler och kläder.

Någon uppdelning av arbete och fritid fanns knappast. Dagarna bestod av ett liv som inrättades efter årstidernas växlingar och naturens cykler. Goda tider avlöstes av magra år. Det fanns ofta en kreativitet och skaparlust som tog sig flera uttryck. Den praktiska kunskapen att sy kläder eller snickra ett hus förenades med en vardagsestetik.

Redaktionschef Hampus Jarnlo belyser i Ämnesläraren hur stark den teoretiska normen har blivit i skolan. De praktisk-estetiska ämnen får mer och mer inslag av teori och det praktiska utövandet och hantverkskunnandet får allt mindre utrymme. Han menar att lärare reflexmässigt försvarar sina ämnen genom att hävda att ”musik också är matte” eller ”bild och slöjd är språkämnen”. ”Med tanke på att vi är på väg att förvandlas till ett mobilstirrande och stillasittande folk med tummen mitt i handen saknas det inte andra – mer övertygande – argument för att varenda sekund av den hårt ansatta praktisk-estetiska undervisningen faktiskt måste försvaras”, skriver Jarnlo.