Hur ska vi förstå Bidenadministrationens projekt att etablera en skuggstat i vilken den federala regeringen vill uppnå icke konstitutionella mål såsom krav på ansiktsmask, vaccintvång, förtryck av den religiösa friheten och av yttrandefriheten – genom rekrytering av privata företag som utför jobbet? Vad är det officiella namnet för detta partnerskap mellan staten och det privata, i strid med våra friheter?
Låt oss innan jag besvarar den här frågan zooma in exakt på vad administrationen har för avsikt att göra. De inser naturligtvis att alla försök att införa ett nationsomfattande masktvång eller att tvinga amerikanerna att ta vaccinet skulle stöta på allvarliga konstitutionella problem. Var någonstans ger konstitutionen den federala regeringen makten att kräva sådant? Ingenstans.
Dessutom finns det praktiska problem. Exakt hur skulle den federala regeringen genomdriva sådana tvång? Det skulle krävas ett enormt komplext nationsomfattande rapportsystem för att säkerställa full efterlevnad av masktvånget. Det skulle behövas en nationsomfattande vaccinationsdatabas för att säkerställa att alla medborgare tog sitt obligatoriska vaccin. I vilket fall som helst är det oklart vilka straff som skulle kunna ges till dem som vägrar.
Följaktligen har Biden och hans team kommit på ett enklare sätt. Hur vore det om privata företag införde masktvång och krävde vaccination mot covid-19? Tänk om staten kunde värva en mängd företag i den privata sektorn som förser medborgarna med viktiga tjänster och utför det som staten själv anser mycket svårt att genomföra? På det här sättet skulle staten kunna skapa ett nationellt passystem utan att behöva administrera allting från Washington.
Låt säga att man behöver ett vaccinationsintyg för att få flyga i ett flygplan eller för att äta på restaurang, gå på en basebollmatch eller för att kunna återvända till jobbet. Detta skulle sätta tryck på medborgarna att vaccinera sig för att inte riskera att uteslutas från vanliga aktiviteter i livet. De skulle kunna hålla ut och vägra vaccinera sig, men konsekvensen skulle bli kostsam. De skulle i praktiken bli andra klassens medborgare.
Lägg till detta administrationens försök att koordinera med digitala plattformar, inte bara för att införa mask- eller vaccinationstvång, utan också för att skapa följsamhet kring synen på masker och vaccin. Eftersom vi nu är inne på det här spåret finns det ingen anledning att stanna vid folkhälsa. Hur vore det med enkelriktning av synen på en mängd andra frågor, från könsidentitet till valfusk och klimatförändringar?
Stanna upp och fundera kring de häpnadsväckande konsekvenserna. Sociala medieplattformar som skapades för att befrämja kommunikation och debatt, och som gavs speciellt skydd från rättsliga åtgärder i syfte att skapa en pulserande offentlig arena, blir nu instrument för att undertrycka det offentliga samtalet. De verktyg som skulle användas för frihet har blivit verktyg för förtryck – en tydlig och överhängande fara för självaste demokratin.
Medborgare som inte följer de renläriga dogmerna löper inte bara risk att bli avkastade från planet eller att avskedas från arbetet. De riskerar också att utestängas från det offentliga samtalet. I praktiken blir de ”ickemedborgare” på så sätt att de blir uteslutna från att delta i den demokratiska debatten.
De kan inte ens kommunicera med vänner, släktingar och andra kontakter utan blir verkliga ”ickepersoner”, allt i aktivt samarbete med den amerikanska regeringen. För att citera pressekreteraren Jen Psaki så är det inte tillräckligt att en digital plattform bannlyser de som förmedlar desinformation – alla plattformar måste simultant bannlysa dem.
Det finns ett namn på sådant partnerskap mellan staten och den privata sektorn, som tvingar alla medborgare in i total konformitet, nämligen fascism. När jag använder den här termen försöker jag inte tillgripa retoriska överdrifter. Låt oss först och främst klargöra att fascism inte är samma sak som nazism. Fascismen föregick nazismen med ett kvarts sekel, och den mest utpräglade fascisten var Mussolini, inte Hitler. Det fanns mäktiga fasciströrelser i England, Frankrike, Belgien och Italien innan Hitler tänkte ut sin egen distinkta form av fascism – en fascism byggd på antisemitism, och det som sedermera blev känt som nazism.
För att förstå fascismen skulle jag vilja fokusera på Giovanni Gentile, den främste filosofen kring fascism. Gentile var en framstående italiensk föreläsare som också blev en nära rådgivare till Mussolini. Gentile menade att det finns två typer av demokrati vilka är ”diametralt motsatta” varandra. Den ena är den liberala demokratin, som föreställer sig ett samhälle uppbyggt av individer, och staten som beskyddare av de individuella rättigheterna.
Gentile motsatte sig denna form av demokrati och förespråkade en annan form som han benämnde ”sann demokrati”, i vilken individerna är helt underordnade staten och den samhälleliga makten. Gentile hävdade att individer inte kommer före samhället utan att samhället kommer före individerna. Samhället formar individerna och representerar det han kallade för varje persons ”större jag”.
Privata handlingar måste enligt Gentile utföras så att allmänhetens intresse tjänas. Det finns ingen skillnad mellan privata intressen och allmänhetens intresse, eftersom samhället representerar ”själva personligheten hos en individ som fråntagits oavsedda avvikelser … där individen upplever det allmännas intresse som sitt eget.” I samma linje menade Gentile att företag måste tjäna samhället och den allmänna välfärden och inte bara söka sin egen privata vinst.
Vem talar då för samhället som helhet? För Gentile fanns det bara ett svar på den här frågan, nämligen staten. Gentile såg samhället och staten i grund och botten som samma sak. ”Statens auktoritet”, skriver han, ”är inte föremål för förhandling. … Den är helt ovillkorlig. … Den skulle inte kunna vara beroende av folket; faktum är att folket ska vara beroende av staten. … Moral, religion … måste underordnas statens lagar.”
Detta är fascism, en filosofi som Gentile inte tvekade att benämna ”totalitär”. För honom var ”totalitär” ett positivt begrepp eftersom det syftade på en enad stat och ett enat nationellt medvetande i vilket alla medborgare och privata företag rättar in sig i ledet och marscherar bakom en enda flagga och en enda auktoritet. Fascism representerar i detta avseende en speciell form av socialism, i vilken privata företag inte tas över av staten men icke desto mindre går statens ärenden.
Är det inte denna stora bild som Bidenadministrationen avser att skissa upp på den amerikanska tavlan? Jag inser att Bidens team ivrigt och eftertryckligt skulle förneka alla fascistiska drag i sin politik, men inte för att benämningen är felaktig. Deras förnekelse skulle främst baseras på hur katastrofal relationen med allmänheten skulle bli om de erkände att de introducerar en amerikansk version av fascism. Det ska erkännas att dagens Amerika är en bra bit ifrån de mardrömslika regimer som fascismen prackade på världen. Alla som är bekanta med historien kan emellertid se att vi sakta men säkert rör oss i den riktningen.
Dinesh D’souza är författare och konservativ debattör.
Åsikter som uttrycks i artikeln är skribentens egna och speglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.
Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!
