loadingMänniskor i Miami USA håller upp flaggor från Kuba, Peru och Venezuela och visar sitt stöd för folket i Kuba som demonstrerar mot den kommunistiska diktaturen. Foto: Eva Marie Uzcategui/AFP via Getty Images
Människor i Miami USA håller upp flaggor från Kuba, Peru och Venezuela och visar sitt stöd för folket i Kuba som demonstrerar mot den kommunistiska diktaturen. Foto: Eva Marie Uzcategui/AFP via Getty Images
Opinion

Kommentar: Den kubanska diktaturen och lögnen om handelsembargot

Daniel Lacalle

Kuba är en diktatur som använder terror och propaganda för att förtrycka sitt folk. Medborgarna fängslas, tystas, berövas sina mest grundläggande mänskliga rättigheter och familjer utsätts för utpressning och hot.

Regimens konstanta tillämpning av illegal internering, personlig ruin av politiska dissidenter och begränsningar av grundläggande mänskliga rättigheter har ingenting att göra med blockader eller embargon. Vad allt handlar om är en totalitär kommunistisk diktatur.

All propaganda som urskuldar den kubanska diktaturen har sin grund i två lögner: den icke existerande ”blockaden” och det påstått utmärkta ”offentliga hälso- och sjukvårdssystemet”.

Kuba lider endast av en blockad, nämligen den som diktaturen utövar mot sin befolkning. Denna blockad begränsar import av mat, läkemedel, användning av internet och friheten att resa. Vi såg bevis för det nyligen när regimen ”tillfälligt upphävde” tullen vid import av mat och läkemedel.

Det är enkelt att slå hål på lögnen om den så kallade excellenta kubanska offentliga servicen. Man behöva bara åka till Kuba för att se det.

Hälso- och sjukvårdssystemet som regimen gör så mycket reklam för är ett misslyckat och förfallet system som bara ger kvalitativ service till förmögna utlänningar och till regimens ledning. Kuba lider av ”det dyraste fria hälso- och sjukvårdssystemet i världen” fick jag höra i Havanna.

Myten om kvaliteten i sjukvården har avslöjats vid flera tillfällen. Maria Werlau från frivilligorganisationen Archivo Cuba berättar för den spanska tidningen ABC att ”sjukvården i Kuba är fruktansvärd för den vanliga medborgaren. Det finns en apartheid som favoriserar den styrande eliten och utlänningar som betalar med amerikanska dollar”.

Det kubanska sjukvårdssystemet har visat sig ”sakna transparens och ansvarsutkrävande”. Landets sjukvårdspolicy har inte bara misslyckats med att leverera goda resultat, utan begränsar också patienternas grundläggande rättigheter. ”Det är knappast en modell som bör följas” sägs det i en artikel från 2018 i tidskriften Health Policy and Planning.

Många hävdar att Unicef uttryckt att ”undernäring hos barn inte existerar” på Kuba. Detta är en ofta upprepad lögn som bara täcker upp för en regim som fortfarande använder ransoneringskort och misär som verktyg för att hålla populationen i schack.

Unicef har i själva verket aldrig konstaterat att Kuba fått bort undernäringen bland barn, utan enbart att omfattningen av underviktiga barn har fallit till fyra procent. I Unicef:s rapport ”Tracking Progress on Child and Maternal Nutrition: A survival and development priority” från 2009 visas det tydligt att andra länder har lyckats väsentligt bättre än Kuba.

Aktuella data kring barnadödlighet visar dubbelt så höga siffror som den kubanska statistiken och mycket värre än i länder som Chile och Costa Rica, enligt internationella studier.

Myten om blockaden är ännu dråpligare. Blockaden existerar helt enkelt inte utan är en lögn som syftar till att urskulda diktaturen.

Kubas internationella handel uppgick till 27 procent av BNP 2020. Detta kan jämföras med Brasilien där motsvarande siffra är 32 procent, enligt data från Världsbanken. Kubas export uppgick till 14,5 procent av BNP, jämfört med 16,9 procent i Brasilien.

USA är Kubas nionde största handelspartner med tre procent av importen. Kuba har mer än 27 bilaterala avtal med fler än 90 länder och exporterar bland annat till Kanada (22 procent), Kina (21 procent), Venezuela (13 procent), Spanien (11 procent), Holland (7 procent), Tyskland, Belgien, Schweiz, Cypern (två procent vardera) och Frankrike (en procent).

Exporten av mat och jordbruksprodukter till Kuba från USA ökade med 74,7 procent i mars jämfört med samma månad 2020.

Kuba importerar varor från Venezuela (råvaror till självkostnadspris eller gratis), Kina, Spanien, Ryssland, Mexiko, Italien, Argentina, Brasilien och Tyskland, bland andra.

Kubas enda embargo är på varor som diktaturregimen kan använda i militärt syfte.

Det vänstern döljer kring embargot är att det infördes redan 1958 under Batistaregimen för att begränsa vapenförsäljningen. Embargot från 1960 för export från USA till Kuba innefattade inte mat eller läkemedel. Sedan 2000 har det inte funnits något embargo för export av mat eller läkemedel från USA.

Fler än 90 nordamerikanska multinationella företag har exporterat till Kuba sedan 2001. Efter 2014 har 60 nordamerikanska företag drivit verksamhet i Kuba, enligt amerikansk-kubanska rådet för handel och ekonomi.

Under 2020 exporterade Kuba varor för 14,9 miljoner dollar till USA och importerade varor från USA för 176,8 miljoner dollar, enligt United States Census Bureau. Även med Kina är importen och exporten av stor omfattning.

”USA är den största leverantören av mat och jordbruksprodukter till Kuba”, enligt amerikanska utrikesdepartementet, ”med export av varor till ett värde av 220,5 miljoner dollar under 2018. USA är också en betydande leverantör av humanitära varor till Kuba, däribland mediciner och läkemedelsprodukter” till ett värde av 275,9 miljoner dollar under 2018. Penningförsändelserna från USA, som uppskattades till 3,5 miljarder dollar 2017, är diktaturens största källa till utländsk valuta.

Det som har förstört Kuba är kommunismen och den destruktiva och slösaktiga diktatoriska regimen.

Castroregimen var en maskin för bidragsslöseri. Mellan 1960 och 1990 fick man hjälp från Sovjetunionen motsvarande fem Marshallplaner, men misslyckades trots det förbättra sin tillväxt eller att dra nytta av bidragen för att förbättra produktiviteten. Under den här perioden bedöms Kuba ha mottagit mer än motsvarande 65 miljarder dollar från Sovjetunionen. Därtill kommer de medel landet tog emot från andra socialistiska länder.

Den kubanska diktaturen har slösat bort bidrag och hjälp från Kina, Ryssland och Venezuela.

Kina har också skrivit av en skuld på sex miljarder dollar till Kuba, vilket är mer än hälften av den totala skuld Kina efterskänkt till sina handelspartners mellan 2000 och 2018. Självklart har handeln med Kina nu avtagit på grund av den kubanska regimens konstanta misslyckanden.

Ryssland har donerat otaliga miljarder dollar till Kuba, bland annat genom Världslivsmedelsprogrammet och genom en 90-procentig skuldavskrivning på omkring 32 miljarder dollar.

Enbart mellan 2011 och 2014 efterskänkte Mexiko, Japan, Kina och Ryssland tillsammans 40 miljarder dollar i skulder från den kubanska diktaturen. Beloppet motsvarar 50 procent av Kubas BNP under 2019, enligt Forbes. 2015 strök Parisklubben (en stor grupp av kreditgivande länder) 8,5 miljarder dollar i utestående skulder.

Om vi summerar donationer, skuldavskrivningar och finansiellt stöd har Ryssland, Kina och Venezuela samt Kubas största handelspartners gett ekonomiskt bistånd och donationer till den kubanska diktaturen till ett värde som överstiger 200 miljarder dollar de senaste 16 åren.

Penningpolitiken är lika destruktiv som Venezuelas. Kubanska pesos utan värde eller efterfrågan trycks, samtidigt som landet slösar bort de reserver man mottagit och inflationen kommer att uppgå till 500 procent 2021, enligt Reuters.

Vad har den kubanska diktaturen gjort med alla pengar? Låtit landet förfalla och dömt det kubanska folket till misär.

Kuba har en fattigdomsnivå som, enligt oberoende bedömningar, kan uppgå till 50 procent. Enligt officiella kubanska siffror är 35,6 procent av befolkningen i arbetsför ålder arbetslös. Den monetära och ekonomiska krisen kan få Kuba att falla från plats 73 på indexet för mänsklig utveckling (HDI) till botten av listan bland världens länder.

Vad är det då som har förstört Kuba? Jo kommunismen, inte det icke existerande embargot.

Daniel Lacalle är chefsekonom vid hedgefonden Tressis och författare till böckerna Freedom or Equality, Escape from the Central Bank Trap och Life in the Financial Markets.

 

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loadingMänniskor i Miami USA håller upp flaggor från Kuba, Peru och Venezuela och visar sitt stöd för folket i Kuba som demonstrerar mot den kommunistiska diktaturen. Foto: Eva Marie Uzcategui/AFP via Getty Images
Människor i Miami USA håller upp flaggor från Kuba, Peru och Venezuela och visar sitt stöd för folket i Kuba som demonstrerar mot den kommunistiska diktaturen. Foto: Eva Marie Uzcategui/AFP via Getty Images
Opinion

Kommentar: Den kubanska diktaturen och lögnen om handelsembargot

Daniel Lacalle

Kuba är en diktatur som använder terror och propaganda för att förtrycka sitt folk. Medborgarna fängslas, tystas, berövas sina mest grundläggande mänskliga rättigheter och familjer utsätts för utpressning och hot.

Regimens konstanta tillämpning av illegal internering, personlig ruin av politiska dissidenter och begränsningar av grundläggande mänskliga rättigheter har ingenting att göra med blockader eller embargon. Vad allt handlar om är en totalitär kommunistisk diktatur.

All propaganda som urskuldar den kubanska diktaturen har sin grund i två lögner: den icke existerande ”blockaden” och det påstått utmärkta ”offentliga hälso- och sjukvårdssystemet”.

Kuba lider endast av en blockad, nämligen den som diktaturen utövar mot sin befolkning. Denna blockad begränsar import av mat, läkemedel, användning av internet och friheten att resa. Vi såg bevis för det nyligen när regimen ”tillfälligt upphävde” tullen vid import av mat och läkemedel.

Det är enkelt att slå hål på lögnen om den så kallade excellenta kubanska offentliga servicen. Man behöva bara åka till Kuba för att se det.

Hälso- och sjukvårdssystemet som regimen gör så mycket reklam för är ett misslyckat och förfallet system som bara ger kvalitativ service till förmögna utlänningar och till regimens ledning. Kuba lider av ”det dyraste fria hälso- och sjukvårdssystemet i världen” fick jag höra i Havanna.

Myten om kvaliteten i sjukvården har avslöjats vid flera tillfällen. Maria Werlau från frivilligorganisationen Archivo Cuba berättar för den spanska tidningen ABC att ”sjukvården i Kuba är fruktansvärd för den vanliga medborgaren. Det finns en apartheid som favoriserar den styrande eliten och utlänningar som betalar med amerikanska dollar”.

Det kubanska sjukvårdssystemet har visat sig ”sakna transparens och ansvarsutkrävande”. Landets sjukvårdspolicy har inte bara misslyckats med att leverera goda resultat, utan begränsar också patienternas grundläggande rättigheter. ”Det är knappast en modell som bör följas” sägs det i en artikel från 2018 i tidskriften Health Policy and Planning.

Många hävdar att Unicef uttryckt att ”undernäring hos barn inte existerar” på Kuba. Detta är en ofta upprepad lögn som bara täcker upp för en regim som fortfarande använder ransoneringskort och misär som verktyg för att hålla populationen i schack.

Unicef har i själva verket aldrig konstaterat att Kuba fått bort undernäringen bland barn, utan enbart att omfattningen av underviktiga barn har fallit till fyra procent. I Unicef:s rapport ”Tracking Progress on Child and Maternal Nutrition: A survival and development priority” från 2009 visas det tydligt att andra länder har lyckats väsentligt bättre än Kuba.

Aktuella data kring barnadödlighet visar dubbelt så höga siffror som den kubanska statistiken och mycket värre än i länder som Chile och Costa Rica, enligt internationella studier.

Myten om blockaden är ännu dråpligare. Blockaden existerar helt enkelt inte utan är en lögn som syftar till att urskulda diktaturen.

Kubas internationella handel uppgick till 27 procent av BNP 2020. Detta kan jämföras med Brasilien där motsvarande siffra är 32 procent, enligt data från Världsbanken. Kubas export uppgick till 14,5 procent av BNP, jämfört med 16,9 procent i Brasilien.

USA är Kubas nionde största handelspartner med tre procent av importen. Kuba har mer än 27 bilaterala avtal med fler än 90 länder och exporterar bland annat till Kanada (22 procent), Kina (21 procent), Venezuela (13 procent), Spanien (11 procent), Holland (7 procent), Tyskland, Belgien, Schweiz, Cypern (två procent vardera) och Frankrike (en procent).

Exporten av mat och jordbruksprodukter till Kuba från USA ökade med 74,7 procent i mars jämfört med samma månad 2020.

Kuba importerar varor från Venezuela (råvaror till självkostnadspris eller gratis), Kina, Spanien, Ryssland, Mexiko, Italien, Argentina, Brasilien och Tyskland, bland andra.

Kubas enda embargo är på varor som diktaturregimen kan använda i militärt syfte.

Det vänstern döljer kring embargot är att det infördes redan 1958 under Batistaregimen för att begränsa vapenförsäljningen. Embargot från 1960 för export från USA till Kuba innefattade inte mat eller läkemedel. Sedan 2000 har det inte funnits något embargo för export av mat eller läkemedel från USA.

Fler än 90 nordamerikanska multinationella företag har exporterat till Kuba sedan 2001. Efter 2014 har 60 nordamerikanska företag drivit verksamhet i Kuba, enligt amerikansk-kubanska rådet för handel och ekonomi.

Under 2020 exporterade Kuba varor för 14,9 miljoner dollar till USA och importerade varor från USA för 176,8 miljoner dollar, enligt United States Census Bureau. Även med Kina är importen och exporten av stor omfattning.

”USA är den största leverantören av mat och jordbruksprodukter till Kuba”, enligt amerikanska utrikesdepartementet, ”med export av varor till ett värde av 220,5 miljoner dollar under 2018. USA är också en betydande leverantör av humanitära varor till Kuba, däribland mediciner och läkemedelsprodukter” till ett värde av 275,9 miljoner dollar under 2018. Penningförsändelserna från USA, som uppskattades till 3,5 miljarder dollar 2017, är diktaturens största källa till utländsk valuta.

Det som har förstört Kuba är kommunismen och den destruktiva och slösaktiga diktatoriska regimen.

Castroregimen var en maskin för bidragsslöseri. Mellan 1960 och 1990 fick man hjälp från Sovjetunionen motsvarande fem Marshallplaner, men misslyckades trots det förbättra sin tillväxt eller att dra nytta av bidragen för att förbättra produktiviteten. Under den här perioden bedöms Kuba ha mottagit mer än motsvarande 65 miljarder dollar från Sovjetunionen. Därtill kommer de medel landet tog emot från andra socialistiska länder.

Den kubanska diktaturen har slösat bort bidrag och hjälp från Kina, Ryssland och Venezuela.

Kina har också skrivit av en skuld på sex miljarder dollar till Kuba, vilket är mer än hälften av den totala skuld Kina efterskänkt till sina handelspartners mellan 2000 och 2018. Självklart har handeln med Kina nu avtagit på grund av den kubanska regimens konstanta misslyckanden.

Ryssland har donerat otaliga miljarder dollar till Kuba, bland annat genom Världslivsmedelsprogrammet och genom en 90-procentig skuldavskrivning på omkring 32 miljarder dollar.

Enbart mellan 2011 och 2014 efterskänkte Mexiko, Japan, Kina och Ryssland tillsammans 40 miljarder dollar i skulder från den kubanska diktaturen. Beloppet motsvarar 50 procent av Kubas BNP under 2019, enligt Forbes. 2015 strök Parisklubben (en stor grupp av kreditgivande länder) 8,5 miljarder dollar i utestående skulder.

Om vi summerar donationer, skuldavskrivningar och finansiellt stöd har Ryssland, Kina och Venezuela samt Kubas största handelspartners gett ekonomiskt bistånd och donationer till den kubanska diktaturen till ett värde som överstiger 200 miljarder dollar de senaste 16 åren.

Penningpolitiken är lika destruktiv som Venezuelas. Kubanska pesos utan värde eller efterfrågan trycks, samtidigt som landet slösar bort de reserver man mottagit och inflationen kommer att uppgå till 500 procent 2021, enligt Reuters.

Vad har den kubanska diktaturen gjort med alla pengar? Låtit landet förfalla och dömt det kubanska folket till misär.

Kuba har en fattigdomsnivå som, enligt oberoende bedömningar, kan uppgå till 50 procent. Enligt officiella kubanska siffror är 35,6 procent av befolkningen i arbetsför ålder arbetslös. Den monetära och ekonomiska krisen kan få Kuba att falla från plats 73 på indexet för mänsklig utveckling (HDI) till botten av listan bland världens länder.

Vad är det då som har förstört Kuba? Jo kommunismen, inte det icke existerande embargot.

Daniel Lacalle är chefsekonom vid hedgefonden Tressis och författare till böckerna Freedom or Equality, Escape from the Central Bank Trap och Life in the Financial Markets.

 

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad (föräldraledig)

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024