Giordano Bruno har blivit en symbol för det fria ordet. En filosof som är både klarsynt och dunkel i sin iver att förstå sig på vår gemensamma tillvaro. I Om band i allmänhet försöker han förstå grunden för gemenskap.

Giordano Bruno (1548-1600) hade tre typiska drag för en filosof. Det första är att han med lätthet rörde sig mellan det höga och det världsliga; här möter vi filosofi om allt från människans sociala laster till hennes möjlighet att bli ett med världsalltet.

Det andra är att han inte var en särskilt god pedagog. Redan från första meningen förväntas läsaren förstå författarens grundföreställningar om tillvaron. Denna benägenhet är för övrigt en av orsakerna till att många har svårt att ta till sig filosofiböcker, då det är tidskrävande och inga garantier finns för att mödan ger utdelning. Vad som likväl gör Om band i allmänhet till en god bok även för den som inte är bevandrad i filosofi är att det finns enskilda citat att landa i, om ingen övergripande förståelse för boken uppkommer. Här finns citat med egenvärde, som exempelvis: ”Även om det inte finns något helvete skapar uppfattningen och inbillningen om helvetet, utan grund i sanningen, i sanning ett sant helvete.” Och: ”Kärleken är alla affekters grund. Ty den som inte älskar något har inget skäl att frukta.”