En sommardag för sju år sedan tog Jonna Jinton, då 21 år gammal, sitt pick och pack och lämnade Göteborg för att flytta upp till de norrländska skogarna. Hon skulle bo ensam i släktens sommarstuga, utan elvärme och varmvatten. Inte heller visste hon hur hon skulle försörja sig. Ändå var hon fast besluten att följa sitt hjärta, något som skulle komma att förändra hela hennes liv.

– Jag längtade efter frihet, lugn och harmoni, och det fanns inte att hitta i stan. Det kändes inte riktigt som om jag levde helt. Jag gick bara i något slags vakuum och längtade bort.

Jonna är idag en uppmärksammad bloggare, och arbetar som fotograf, konstnär och föreläsare. Hon sprudlar av livskraft, men utstrålar samtidigt ett behagfullt lugn. Trots hennes lite blyga och skira yttre inser man snabbt att hon bär på en enorm styrka och envishet. Det visar det ovanliga, och många gånger tuffa, liv hon valt att leva.

Allt föll på plats

Nio mil nordväst om Örnsköldsvik ligger den lilla byn Grundtjärn, med bara elva invånare. Här har Jonna sina rötter. Hennes mamma, mormor och gammelmormor kom alla från byn. Här hade hon varit varje sommar sedan hon var elva dagar gammal, och hit hade hon längtat varje dag sedan tonåren, men inte sett någon möjlighet att flytta.

– När jag väl tog steget att flytta kändes det som att jag inte hade något att förlora. Jag mådde verkligen dåligt i stan. Det var som om jag fick någon sorts superkraft och totalt levde i nuet. Jag tänkte att bara jag tar mig dit så kommer allt att ordna sig.

Och visst blev det så. När hon väl kommit upp till Grundtjärn fick hon snart ett tillfälligt målarjobb på en bondgård i grannbyn. I samma veva startade hon sin blogg, som från början bara var till för att familjen och vännerna skulle få se hur hon levde. Men det tog inte lång tid förrän allt fler upptäckte den och började följa hennes ”enkla” liv, som stod i sådan kontrast till den vanliga världens lyx och flärd. Genom bloggandet fick Jonna en länk ut i världen så att hon också kunde börja sälja sina egentillverkade smycken, naturbilder och tavlor.

– Det var så häftigt att allt bara föll på plats, Det är som att myten stämmer: ”Om man bara följer sitt hjärta så löser sig saker och ting”.

Utan moderna bekvämligheter

Jonna säger att hon aldrig någonsin kommer att flytta tillbaka till stan. Men livet på landet har definitivt inte alltid varit en dans på rosor.

– I början kämpade jag mycket med att bara hålla mig varm. Jag flyttade ju till en stuga som inte hade något varmvatten, ingen dusch, ingen tvättmaskin, ingenting …

Jonna tvättade kläder i en balja, högg ved och eldade i kaminen dygnet runt för att hålla värmen i stugan när vinterkylan kom.

– Många vintermorgnar vaknade jag med bara två grader inomhus.

Men helt ensam var hon inte. Jonna hade sin hund Nanook som troget sällskap. Mormor och morfar fanns i Sollefteå sex mil bort, och i byn bodde hennes gammelmorbror Tage, som kunde rycka in och hjälpa till när saker och ting blev för svåra. Något halvår senare flyttade även Jonnas mamma till ett hus i byn.

– Vi har alltid delat den här drömmen om Grundtjärn tillsammans. Nu har mamma också kommit hem till sina rötter, och det känns väldigt fint.

Att göra omprioriteringar

En stor utmaning har varit att få den ekonomiska biten att gå ihop, och det har tagit Jonna fem år att bara få ihop till de viktigaste bekvämligheterna.

– Jag har fått prioritera bort mycket, och det har kommit dagar då jag tänkt: ”Men herregud, vad håller jag på med egentligen – hur tror jag att det här ska kunna gå?”

Men då, när det känts som allra tyngst, har naturen kommit in och räddat henne.

– Det kan räcka med att jag bara går ut en stund och ser något vackert – då sänker jag ribban för vad jag behöver. Det finns så mycket krav idag på hur man ska vara, hur man ska leva, hur man ska se ut och vad man ska köpa. Men då landar jag igen och inser att det där bara är fejk. Man behöver inte så mycket egentligen.

Kraft och magi i naturen

Jonna berättar om den kraft och energi hon får av att leva så nära naturen och det verkliga livet, och vad det är hon ser som verklig livskvalitet.

– Det är sjöarna, skogarna, stjärnhimlen, det dansande norrskenet och tystnaden. Men också kämpandet; att greja med veden, odla och se hur det växer. Att först kanske få frysa, men sedan känna värmen från elden. Att få uppleva kontrasterna – det gjorde man aldrig i stan.

Hon talar också om alla de magiska stunder hon fått uppleva i naturen, då hon känner att det finns en närvaro. Det ger inspirationen till hennes bilder och målningar som ofta är lite sagolika och mystiskt vackra.

– Jag känner väldigt starkt när jag bor här att det måste finnas något mer, för livet är så fantastiskt egentligen, så det kan inte bara vara det här.

Inre balans

Jonna har många olika sätt att skapa och finna inre lugn och harmoni. För tio år sedan, när hon var på en resa i USA, lärde hon sig konsten att balansera stenar.

– Jag träffade en man där som sa att det var en symbol för naturens balans. Jag tyckte det var så fint.

Att få stenarna att balansera kräver stor koncentration och tålamod. Men när de väl kommit på plats blir det fantastiska konstverk som ger en bild av såväl det kraftfulla som det skira i livet.

– Jag ser det som en slags meditations-konst. Man måste vara helt lugn. Alla tankar stängs av, det kan ta timmar ibland.

Kärleken kom till byn

Efter att i många år ha levt ensam kom så Johan in i Jonnas liv. Han växte upp i Örnsköldsvik och hade precis som hon, fem år tidigare, flyttat till ett hus på landet, bara några mil bort från Grundtjärn. Det blev kärlek nästan direkt.

– Jag trodde aldrig att jag skulle hitta någon. Jag tänkte att jag nog kommer bli en ”gammkäring” som de säger här uppe – en som lever själv hela livet – men så hittade jag en själsfrände ändå.

Och trots att Jonna älskar ensamheten, ser hon det bara som positivt att dela livet med Johan.

– Han är väldigt lik mig, han behöver också mycket space, och vi tycker om samma saker.

Jonna drömmer om att bo kvar på landet, förbättra saker och ting och få det lite lättare. Hon önskar att hon kan sätta upp en ateljé utanför huset och ha utställningar i framtiden. Och när tillvaron blivit stabilare vill hon gärna bilda familj.

– Om några år hoppas jag att jag har barn springandes här på ängarna, det vore kul.

Vill fortsätta att inspirera

Jonna känner sig väldigt tacksam för att hon fått möjlighet att nå ut och få kontakt med människor genom sin blogg.

– Det är tack vare den som jag kan göra det jag älskar, och samtidigt leva på det.

Bloggen har blivit ett litet fönster ut mot världen där hon kan dela med sig av sitt sätt att leva – ett liv som skiljer sig avsevärt från det som de flesta människor lever idag.

– Jag vill förmedla något som jag tror att vi nästan har glömt bort. Vi söker lyckan på fel ställen. Vi behöver inte köpa den, det går att uppleva den på det mest enkla sätt. Jag vill påminna människor om att bara gå ut och titta upp mot stjärnorna en stund; att uppskatta det lilla i livet och se magin i det som finns omkring oss.