Var placera simdrottningen Sarah Sjöström på listan över Sveriges främsta individuella idrottare genom tiderna? På min lista är hon tvåa. Bakom ohotade Björn Borg.
Jag ser redan framför mig sms och mejl som menar att jag har fel.
Men så är inte fallet.
Det finns inget rätt eller fel i listor där vi utifrån våra egna värderingar rangordnar individer eller lag utifrån deras prestationer.
Även om en övervägande majoritet tycker att den eller den förtjänar en mer framskjuten eller tillbakadragen placering betyder det inte att individen förtjänar det utan just bara att en majoritet tycker så.
Därför kan man plita ner vilken lista som helst utan att bli motbevisad med fakta.
Däremot kan man förstås bli idiotförklarad på sociala medier. Å andra sidan krävs det ofta inte mer än att man uttrycker en icke politiskt korrekt åsikt för att det ska bränna till i huvudet på de värsta nättrollen.
Det svåraste med att göra en lista ligger nog i att vi är så färgade av det som hände senast.
15 år efter första VM-guldet känner sig Sjöström alltså ”starkare än någonsin”.
Just i ett stort ögonblick när vi har gåshud på armar och tårar i ögonen är det så lätt att övervärdera en prestation. Med en tids perspektiv bedöms den fortfarande som fantastisk men ändå inte av måttet vi tyckte just där och då.
Det har nu gått några dagar sedan Sjöström skrev historia under sim-VM i Fukuoka. Med två guld – 50 meter fjäril och 50 meter fritt – är hon med sammanlagt 21 individuella VM-medaljer i långbana segerrikast genom tiderna. Den amerikanske legendaren Michael Phelps är passerad.
Frågan är hur mycket han kommer att vara distanserad när snart 30-åriga Sjöström en dag tappar hungern.
”Jag känner mig starkare än någonsin”, sade hon och log i en av segerintervjuerna.
I dessa utstrålar hon en ödmjuk självsäkerhet och scenen då hon några minuter före guldet på 50 fritt avslappnat skojade med några av konkurrenterna visade på en imponerande distans till det förestående allvaret.
Det är lätt att tycka om den chosefria simstjärnan som inte tycks speciellt imponerad av det hon uppnått utan mer får det att låta som om allt ”bara” gått som förväntat.
Om några veckor fyller hon 30 år. Betänk att hon slog igenom redan som 14-åring. Med EM-guldet i Eindhoven blev hon Sveriges genom tiderna yngsta världs- eller europamästare i en olympisk idrott. 14 år gammal gjorde hon även OS-debut och året därpå presenterade hon sig på allvar för idrottsvärlden med ett VM-guld på 100 meter fjäril.
15 år (!) efter första VM-guldet känner sig Sjöström alltså ”starkare än någonsin”.
Hur är det ens möjligt?
Det är en sak att vi inom ett antal idrotter ser så kallade underbarn nå stora internationella framgångar i mycket unga år. Men det är få av dem som fysiskt och psykiskt har vad som krävs för en lång karriär på högsta nivå.
I många idrotter har även den ekonomiska situationen en avgörande betydelse för en karriärs livslängd. Flertalet idrottare har ingen möjlighet att leva på sin idrott och ännu färre tjänar så mycket under sin aktiva period att det finns något att lägga undan för framtiden.
Det har Sjöström.
Hennes bolag Sarah Sjöström Promotion AB bildades då hon var 16 år och har i dag tillgångar på drygt 30 miljoner kronor.
VM i Japan gav ett tillskott på 730 000 kronor i prispengar. 310 000 kronor för världsrekordet och 210 000 gånger två för gulden.
Kaffepengar i de mest penningstinna idrotterna men ouppnåeliga summor i många andra.
Till skillnad från många andra idrottsstjärnor hymlar inte Sjöström med att pengarna är en drivkraft. Hon har riktat stark kritik mot att Internationella olympiska kommittén (IOK) inte delar ut prispengar i OS. Sjöström sade för några år sedan att hon övervägde att inte ställa upp i fler OS utan i stället fokusera på proffstouren ISL där det finns prispengar.
För det fick hon kritik från flera håll.
Alla inser tydligen inte att idrottare inte är livegna individer vars uppgift i livet är att underhålla oss andra.
Idrott är ett yrke. De som arbetar får betalt. Det är ingen synd att begära löneökning eller att byta till en arbetsgivare som betalar mer.
ISL drivs av den ukrainske miljardären Konstantin Grigorisjin men efter den ryska invasionen av Ukraina är det oklart om proffstouren lever vidare.
Oavsett vilket vill alla idrottsälskare självklart att Sarah Sjöström även fortsättningsvis tävlar i de allra största mästerskapen.
Hon har sagt att det blir en fortsättning över nästa års OS i Paris och öppnar faktiskt dörren för ytterligare ett OS-framträdande – i så fall hennes sjätte (!).
Sjöström har ett guld, två silver och ett brons i OS, tolv guld, sex silver och tre brons i VM.
Hur långt det räcker i konkurrensen med andra svenska individuella idrottare är det upp till dig, mig och alla andra att avgöra.
Men en sak är redan klar, det kommer inte att räcka för att beveka SvD:s Bragdjury. Statuterna säger nämligen att en idrottare som mest kan få utmärkelsen två gånger. Sjöström fick bragdmedaljen 2015 och 2017 och bildar tillsammans med Björn Borg, Ingemar Stenmark och Anja Pärson en exklusiv kvartett. Jan-Owe Waldner och Johan Olsson har också två bragdguld varav ett då de ingick i ett lag.
Kriterierna för vår bedömning i sammanställandet av en topplista skiljer sig självklart åt. Förmodligen spelar det för många av oss in vad vi tycker om personen. Det kan ta emot att placera en arrogant diva före en folkkär idrottare även om divans prestationer är marginellt bättre.
Tiden är en annan och kanske ännu mer betydelsefull faktor. Gert Fredriksson är ett exempel. Han tog 1956 sitt femte och sista individuella OS-guld i kanot men halkar med åren allt längre bak i topplistorna. Visst kan det vara så att nutida prestationer anses vara bättre men troligast är ändå att äldre toppresultat med tiden inte tillmäts det värde de egentligen förtjänar.
Björn Borg röstades på idrottsgalan 2000 fram till 1900-talets främste svenske idrottare. Ingemar Stenmark var tvåa.
Kommer Borg och Stenmark att finnas med bland de tio främsta då framtida generationer sätter ihop sina subjektiva topplistor över tidernas bästa svenska idrottare?
En del listor blandar individuella idrottare med lagidrottare. Jag väljer att inte göra det. Lagspelares insatser är starkt beroende av hur bra lagkamraterna är. Det är tillräckligt svårt att väga individuella prestationer i olika idrotter mot varandra.
Hur global sporten är och hur svår den internationella konkurrensen är väger tungt. Men ska man för den skull rata längdskidåkare till förmån för idrottare som inte alls har lika stor medaljskörd men tävlar i en betydligt större idrott?
Det är upp till var och en av oss att avgöra.
Alla har ”rätt”.
Min Lista
1. Björn Borg, tennis.
2. Sarah Sjöström, simning.
3. Jan-Owe Waldner, bordtennis.
4. Ingemar Stenmark, alpint.
5. Annika Sörenstam, golf.
6. Ingemar Johansson, boxning.
7. Armand Duplantis, friidrott.
8. Anja Pärson, alpint.
9. Ronnie Peterson, Formel 1.
10. Gunde Svan, längdskidor.
