Den brittiske tennisstjärnan Andy Murray säger att han aldrig kommer att spela i Saudiarabien. Det kan tolkas som ett starkt avståndstagande mot en regim som bryter mot mänskliga rättigheter.
Ser vi däremot till den tidigare världsettans historia blir det hela bara ytterst besynnerligt.
Murray har under karriären på ATP-touren spelat:
• Sju turneringar i Qatar.
• Sju turneringar i Förenade arabemiraten.
Förutom dessa fjorton turneringar i så kallade skurkstater i Mellanöstern har den 36-årige skotten vid tolv tillfällen spelat i världens största diktatur:
• 2008 års OS i Peking, där han varit stort affischnamn i fyra ATP-turneringar.
• Sju turneringar i Shanghai.
Men i Saudiarabien tänker Andy Murray minsann inte spela. Han säger sig inte vilja medverka till landets sporttvätt.
Då sådan skett i andra länder har Murray välvilligt ställt upp. Det är alltså först när media riktar strålkastarljuset mot fenomenet som britten plötsligt vänder det ryggen.
När vi trodde att ledningarna för PGA och Europatourerna satt ett oslagbart rekord i hyckleri dyker alltså en svår konkurrent upp.
Frågan är om Murray inte tar förstaplatsen då han säger att han för ett antal år sedan nobbade ett erbjudande på flera miljoner kronor för att spela en uppvisningsturnering i Saudiarabien.
Det kan han i och för sig ha gjort. Men vad vill Murray inbilla oss är förklaringen till hans tävlande i Mellanöstern och Kina – sportslig ära?
Ovanpå startpengar har han spelat in mycket prispengar i länder som bryter mot mänskliga rättigheter.
Frånsett OS i Peking handlar det enbart om pengar. Toppspelarna erbjuds enorma summor bara för att ställa upp. Spelarna bakom de största namnen får en garantisumma och har utöver det prestationslön. Men ATP-tourens fixstjärnor vet sitt värde och får ett antal miljoner kronor bara genom att ha sitt namn i startfältet.
Murray har tjänat åtskilliga miljoner kronor genom att låta sig användas i sporttvätt. Ovanpå startpengar har han spelat in mycket prispengar i länder som bryter mot mänskliga rättigheter. Den trefaldige Grand Slam-segraren har tagit en ATP-titel i Peking, två i Qatar, en i Förenade arabemiraten och tre i Shanghai.
Men någon titel i Saudiarabien kommer den adlade skotten alltså inte att kämpa om när landet får sin första ATP-turnering. Jag skriver alltså när, inte om.
Det är nämligen bara en tidsfråga.
Förhandlingar pågår redan mellan ATP och den saudiska investeringsfonden Public Investment Fund (Pif).
Det var den som lockade bland andra Henrik Stenson och andra golfstjärnor till den nystartade LIV-touren. PGA och Europatouren svarade med att stänga av och bötfälla Stenson och de övriga som fick ta emot svidande kritik från stora delar av golfvärlden.
Att PGA och Europatouren nyligen beslutade att ingå samarbete med LIV-touren visar på den stora makt som de sporttvättande länderna har. Ledningarna för PGA och Europatouren avslöjades som hycklare men lät sig förnedras offentligt. Det var ett pris de var beredda att betala för möjligheten att göra golfsporten ännu mer penningstinn.
Även ATP gör rätt i att inleda ett samarbete och placera ett antal turneringar i Saudiarabien. Sker inte det finns risk att saudierna startar en konkurrerande tour vilket skulle skapa splittring och göra proffscirkusen svår att följa.
Jag blir inte förvånad om vi inom en snar framtid nås av en nyhet om att Internationella Tennisförbundet (ITF) och de fyra Grand Slam-turneringarna Öppna Australiska, Öppna Franska, Wimbledon och US Open kontaktats av den saudiska investeringsfonden gällande möjligheten att starta en femte Grand Slam-turnering.
Sådana planer fanns faktiskt redan för 30 år sedan men då i Dubai. Vid 1993 års premiärupplaga av Dubai Duty Free Tennis Championships fick jag möjlighet att intervjua en inom sporten inflytelserik shejk. Hans vision var att landet skulle arrangera en Grand Slam-turnering. Intervjun visade hur ofantligt mycket pengar shejken hade till sitt förfogande men också på hans bristande kunskap om sporten. Startfältet var mycket starkt men shejken sade att han gärna skulle ha sett ”den rolige amerikanen” på plats. När han beskrev spelaren lite närmare förstod jag att han avsåg Andre Agassi.
Shejken förklarade att Agassi ville ha ett privatjet för att komma. Det lät ändå inte som ett övermaga krav och jag frågade varför de inte lät flyga in honom i ett privatplan.
Shejken skrattade: ”Han ville ha ett eget plan, att vi skulle köpa ett till honom. Det var i sig inga problem men jag ville ändå att han först skulle komma hit och sedan få planet. Men han ville ha det innan han kom.”
(Även om jag 30 år senare inte kan garantera att shejkens uttalande är ordagrant återgivet återger det vad han sade).
Det blev ingen Grand Slam-turnering i Dubai och landet har halkat efter Qatar och Saudiarabien vad gäller arrangemang av stora idrottstävlingar. VM i Bowling 2021, Padel-VM 2022 och årets VM i Parafriidrott räcker inte för att mäta sig med de två Gulfstater som satsar hårdast på sporttvätt.
Qatar stod som värd för handbolls-VM 2015. Majoriteten hemmaspelare köptes in från andra nationer och det talades om ersättningar på närmare 15 miljoner kronor för de mest attraktiva spelare som bytte land. Qatar tog silver.
Friidrotts-VM 2019 blev ett publikt fiasko. Fjolårets fotbolls-VM föregicks av heta debatter om gästarbetarnas svåra förhållanden, diskrimineringen av kvinnor och hbtq-personers utsatthet.
Genom att släppa in kvinnor på läktarna lyckades Qatar i alla fall att förbättra sitt anseende, vilket är just syftet med sporttvätt.
Bordtennis-VM och volleyboll-VM 2025 och det tioåriga avtal som i år inleds med Formel 1-cirkusen är andra stora evenemang som är tänkta att ge omvärlden en ny syn på Qatar.
I sina nationella program med ett första fokus på utvecklingen till 2030 strävar Gulfstaterna efter att skaffa sig andra intäktskällor än olja och gas. En ökad tillströmning av turister skulle inte bara innebära omedelbara intäkter utan också förbättrade internationella relationer.
Även om Saudiarabien valt att dra tillbaka sin kandidatur till fotbolls-VM 2030 är det landet som många i fotbollsvärlden pratar om.
Anledningen är förstås de spektakulära värvningarna till den saudiska ligan. Cristiano Ronaldo fick 2,2 miljarder kronor för ett 2,5-årsavtal med Al-Nassr och under sommarens transferfönster har bland andra Karim Benzema, Kalidou Koulibaly och N´Golo Kanté gjort klart med klubbar i Saudi Pro League.
Flera av golfstjärnorna har valt LIV-touren.
Snart kommer några av tennisens största namn att spela turneringar i Saudiarabien.
Men de får inte sällskap av Andy Murray.
Han trivs bäst i andra skurkstater.
