Mark har ett påfrestande arbete och har länge kämpat med att balansera jobb och familjeliv. Han hade en tomhet inom sig som han försökte hantera med droger och extrem fysisk träning. När han sedan lyckades förändra sig blev skillnaden slående. Läs hans berättelse om hur han gick från självisk till att få lugn och bli omtänksam om andra.

De senaste 18 åren har jag arbetat som fängelsevakt i ett fängelse nära Vancouver, Kanada. Arbetet är otroligt krävande, både mentalt och fysiskt. Hela tiden uppstår oväntade och ibland våldsamma situationer. Jag kämpade länge för att balansera det här, mest på grund av mina inre kriser och beroenden. Så småningom hittade jag en metod för att hantera detta och den förändrade helt hur jag ser på mitt jobb, min fru och mig själv.

Livets mening

När jag växte upp, från dagisåldern och upp till och med mellanstadiet, kände jag mig alltid lite udda. Det var en vag, underliggande känsla, en känsla av separation och av att inte riktigt höra hemma. När jag blev äldre blev känslan starkare och ledde till en konstant frustration och förvirring av att inte passa in. Jag hade inga problem med att vara social och jag hade vänner, men jag kunde inte skaka av mig känslan av att vara någon som var på sidan av och kikade in.

En natt när jag låg i sängen stirrade jag ut i mörkret och undrade över syftet med mitt liv. Plötsligt såg jag ett ljus som gick genom taket och ner till min panna. Det kändes väldigt underligt, men jag var inte rädd. ”Varifrån kan det här ljuset komma?” tänkte jag. På den tiden låg vårt hus långt ute på landet, långt från bilar eller någon möjlig ljusreflektion. Den här upplevelsen bar jag med mig och den fick mig att bli mer nyfiken på den andliga världen. Så 1990 lämnade jag hemmet och begav mig av för att hitta svar på mina frågor.

Fyllde tomrummet med beroenden

Under tonåren och i början av vuxenlivet såg jag den mörka sidan av samhället och blev ännu mer frustrerad i mina frågor om meningen med livet. Jag utvecklade en saknad och depression, vilket ledde till ett missbruk av droger och alkohol för att döva min frustration. Jag trodde att jag kunde använda droger för att trycka undan de här känslorna och för att tillfälligtvis fly från mitt växande ansvar. Det här pågick i nästan 20 år.

Jag hade fått en föreställning om att om jag var populär hos kvinnor, om människor tänkte högt om mig och om jag hade mer erfarenhet och kunde mer än andra så skulle jag vinna mer i livet och hitta en mening.

När jag blev äldre ville jag bli av med den här känslan och valde att sträva efter att få mer personlig vinning i samhället. Därför började jag följa samhällets budskap om att pengar, berömmelse och makt leder till lycka. Jag blev mer och mer fokuserad på mig själv, blev mer upptagen med berömmelse och sex och frossade i mina självcentrerade infall och begär.

Jag hade fått en föreställning om att om jag var populär hos kvinnor, om människor tänkte högt om mig och om jag hade mer erfarenhet och kunde mer än andra så skulle jag vinna mer i livet och hitta en mening. Alla de här tankarna om att få fler fördelar och uppnå saker kom ur en stark önskan att vara en del av något. Men, jag förstod inte riktigt vad det var jag ville vara en del av och hittade inte mycket mening i materiella vinster och meningslösa relationer. Allt kändes falskt och tomt. Åter igen absorberades jag av frågor om varför vi är här och meningen med livet.

Under den här perioden hörde jag att människor kunde nå en känsla av andligt uppvaknande genom att utöva extremsporter. Jag började lägga ner väldiga mängder tid borta från jobbet och min familj i det här syftet. Jag kunde vara borta en vecka från jobbet för att surfa. Jag kunde gå ut tidigt på morgonen för en löptur i bergen på 6, 8 eller 12 timmar.

Jag pressade mig själv fysiskt till extrema nivåer samtidigt som jag missbrukade narkotika för att uppnå ett högre tillstånd av varande.

Jag lade ner all min tid i gymmet; före, under och efter arbetet. Under de perioderna tänkte jag inte mycket på andras behov; mina kollegors eller min familjs. De här aktiviteterna tog allt mitt fokus och det var allt jag tänkte på. Jag pressade mig själv fysiskt till extrema nivåer samtidigt som jag missbrukade narkotika för att uppnå ett högre tillstånd av varande. Jag försökte också att studera Bibeln genom självstudier och i grupp, men jag fick aldrig någon djup förståelse. Jag hade fortfarande så många frågor.

Jag började få neurasteni eller nervsvaghet, efter att ha pressat min kropp till det extrema och tagit droger i så många år. Det ryckte ofta i ansiktsnerven och det var svårt för mig att äta och dricka ordentligt. Jag gick till läkare för att få medicin, men de sade att den här sjukdomen inte var lätt att bli av med; för en del tar det mer än tio år, medan andra får ha det resten av livet. Det gjorde mig ännu mer deprimerad och vilsen.

Vändpunkten

Jag träffade min fru 2006, en kinesisk kvinna som heter Xiaoxiao. Vi träffades på restaurangen där hon arbetade och jag drogs till hennes glada och varmhjärtade personlighet. Hon var olik alla jag hade träffat tidigare. Inom ett år hade vi gift oss.

Jag fick veta att hon utövar en traditionell, kinesisk meditationsmetod som heter Falun Gong. Hon berättade om metodens fördelar och hur den skulle kunna hjälpa mig. Jag började läsa ”Zhuan Falun”, metodens huvudbok, men jag kunde inte ens läsa klart de första sidorna på grund av min otålighet och en del kulturella skillnader.

Flera år senare, när jag kände mig utmattad efter en löprunda på 30 km kom jag ihåg att jag hade hört att qigong kan hjälpa till att förbättra energin och vitaliteten. Jag började läsa ”Falun Gong”, som ger en grundläggande förklaring om qigongövningar och kultiveringsenergi. Jag läste på och blev fascinerad av innehållet. Jag läste klart boken på fyra dagar och min fru rekommenderade mig igen att läsa ”Zhuan Falun”.

När jag nu läste den började jag till min överraskning förstå principerna till en viss grad och insåg att det var en metod på mycket hög nivå. Det hjälpte mig att inse det faktum att genom hela mitt liv hade jag letat efter saker i det yttre som kunde tillfredsställa mig, istället för att söka inuti och arbeta på att förbättra mitt inre jag och sinnestillstånd.

Den här tanken var så befriande; att glädje och tillfredsställelse fanns inom min kontroll och inte var beroende av yttre faktorer. Jag bestämde mig för att släppa mina tomma sysselsättningar och fokusera på min självförbättring eller ”kultivering”. Det var ett fantastiskt kliv från en ytlig till en djup förståelse av livet, som om mitt verkliga jag plötsligt vaknade.

En fundamental förändring

Två eller tre månader efter att jag började med kultiveringen, genom att förbättra mig själv enligt Falun Gongs principer sanning, medkänsla och tålamod och genom att göra de mjuka qigongövningarna och meditationen, så minskade min neurasteni och jag kände mig mycket bättre fysiskt. Sex månader senare var alla mina problem borta. Det här var rätt häpnadsväckande, till och med för en del av mina vänner.

När jag tillämpade principerna sanning, medkänsla och tålamod till allt i mitt arbete och i mitt liv, förändrades hela mitt perspektiv och jag började tänka på andra först istället för på mig själv. När det uppstod en svårighet så tänkte jag på hur jag kunde underlätta för andra och jag gömde mig inte heller för konflikter.

Ett exempel var en dag på arbetet när en kriminell blev väldigt arg och hotade att döda några i personalen och sedan ta sitt eget liv. De som arbetade den dagen tvekade och visste inte hur de skulle hantera situationen. Jag gick fram emot personen utan något annat i hjärtat än ärlighet, medkänsla och tålamod. Han blev berörd och lugnade snabbt ner sig. Ingen blev skadad och konflikten kunde lösas.

De såg hur jag tog mig an konflikter genom att närma mig människor med medkänsla och det gynnade alla.

Mina kollegor märkte skillnaden hos mig och kommenterade också min positiva energi och attityd. Jag behandlade alla lika och med samma principer; de kriminella, mina kollegor, chefer, sköterskor, allihop. De såg hur jag tog mig an konflikter genom att närma mig människor med medkänsla och det gynnade alla.

En gång kom en ny polis till min avdelning. De äldre poliserna på avdelningen hade en tendens att isolera och mobba de nya. Till exempel under ett arbetspass började några poliser beskylla den nye för något som inte var hans fel. Jag gick fram och sade: ”Så här borde vi inte göra. Vi har alla varit nya någon gång. Vi behöver vara trevligare och mer omtänksamma.” Gruppen klev snart tillbaka och accepterade den nye polisen.

Vid ett annat tillfälle bad min chef mig att ta hand om ett nödfall. En kollega blev avundsjuk och jag fick höra att han hade haft sönder mitt bildäck. Jag frågade honom om han hade gjort det. Han varken förnekade eller bad om ursäkt utan sade defensivt ”Tänker du slåss med mig?” Förr hade jag aldrig kunnat släppa det och hade börjat slåss med en gång, men jag fick tanken att som Falun Gong-utövare borde jag vara tolerant och aldrig vara våldsam mot människor. Så jag skrattade bara och lät det vara.

Mina kollegor talade för mig och facket organiserade till och med en insamling för att kunna byta däcket, men jag avböjde. Nästa gång jag träffade honom hälsade jag som om inget hade hänt. Tack vare min tolerans såg han sina egna fel och insåg att han hade gjort fel. Han bad om ursäkt. Gradvis blev arbetsmiljön bättre och bättre.

Mina föräldrar märkte också förändringarna hos mig. Förr var jag alltid självisk och fast det gjorde dem ledsna så brukade jag ofta svära kring dem och var alltid sur och butter. Jag började tänka på dem först och rättade till mitt beteende. En gång hade en släkting gått bort och mina släktingar pratade om arvet. Jag undrade om jag kunde hjälpa till med något. Mina föräldrar såg de positiva förändringarna i min inställning och bad mig att lära dem Falun Gongs övningar.

När det gäller min familj och barnen så brukade jag tänka att det var min största utmaning att balansera jobbet och familjen. Med mitt tidigare synsätt så förväntade jag mig en avslappnad och ombonad miljö när jag kom hem från mitt intensiva arbete. Men, ansvaret att uppfostra barn och alla konflikter som uppkom i familjelivet gav mig utmaningar hemma. Efter att jag hade börjat med Falun Gong förstod jag att både min arbetsmiljö och hemmet är ställen där jag har möjlighet att förbättra och kultivera mig själv. När jag började tillämpa principerna sanning, medkänsla och tålamod hemma kunde jag balansera arbetet och familjelivet. Mina barn följer mitt exempel och hjälper mig att se hur jag kan förbättra mig.

Jag är tacksam att äntligen ha funnit svaren på mina frågor och för första gången någonsin känner jag mig nu fridfull och nöjd inombords.