Från att ha saknat respekt för kvinnor och behandlat dem illa gick den här mannen till att bli en omtänksam människa med balans och mening i livet. Det krävdes hjälp för att göra den förändringen och det här är berättelsen om hur han insåg vad som var fel och gjorde något åt det, på djupet.

Jag heter Matúš Benko. Jag bor med min fru och vår son i Österrike, där jag arbetar som forskare vid Johannes Kepler University i Linz. Det här är min berättelse om hur jag gick från att vara en självcentrerad person som saknade respekt för kvinnor, till att bli en omtänksam person med balans och mening i livet. Jag ska nu berätta hur jag förändrade mitt liv och mina relationer från grunden.

Jag har haft många flickvänner ända sedan de tidiga tonåren. Även om de flesta av dem var trevliga och fina så lämnade jag dem alltid utan någon bra anledning. På det sättet sårade jag många människor.

Innan jag blev 16 år var de här förhållandena rätt barnsliga och kortvariga. Mitt första långa förhållande började när jag var ungefär 17 år. Hon var väldigt snäll, intelligent och en bra människa. Under det första året hade vi inga stora problem, bråk eller missförstånd. Sedan flyttade hon för att läsa på ett universitet i en annan stad. Vi fortsatte vårt förhållande på distans i över ett år, men så småningom blev jag kär i en annan tjej och avslutade förhållandet med min flickvän utan att tänka särskilt mycket på hennes känslor.

Jag trodde att om jag blev kär i någon annan så betydde det bara att jag inte egentligen älskade min flickvän och att det inte var meningen att det skulle vara vi två.

När jag nyligen tänkte tillbaka på de här förhållandena insåg jag den enkla sanningen som jag inte kunde se då; jag var beroende av att bli kär. Jag sökte hela tiden känslan av att bli kär. Det var som att jag aldrig tog med i beräkningen att jag redan hade en flickvän eller som att jag trodde att jag inte behövde kontrollera mig själv. Jag trodde att om jag blev kär i någon annan så betydde det bara att jag inte egentligen älskade min flickvän och att det inte var meningen att det skulle vara vi två. Jag tänkte att jag bara skulle följa mina lustar och ha en ny tjej så fort jag kände för det.

När jag hade avslutat mitt första långvariga förhållande blev jag tillsammans med en ny tjej som jag blev kär i. Medan jag var med henne blev mitt beteende mer och mer absurt. Hela tiden fortsatte jag att bli kär i andra tjejer. Jag tyckte om min flickvän och brydde mig om henne, men egentligen behandlade jag henne illa och var inte trogen.

Vi lyckades hålla ihop i nästan fyra år innan vi avslutade förhållandet. Det var tack vare hennes otroliga tolerans och osjälviskhet som det höll så länge. Hon höll hjärtat öppet och svarade på mitt dåliga beteende med äkta förlåtelse. Jag tror att hon till och med såg godhet hos mig i stunder när jag inte gjorde det. Jag märkte att den höga standarden för hennes uppförande hade en god inverkan på henne; under den här perioden mognade hon och blev en bättre människa. Samtidigt rasade jag själv till en mycket mörk plats.

Jag drack mycket i min ungdom. Först var den här vanan rätt harmlös och kul. Så småningom blev det istället som att ”väcka upp odjuret”. Jag minns flera tillfällen när jag blev väldigt full och helt tappade kontrollen. Då var jag i ett tillstånd där jag inte brydde mig om någonting och släppte all självbehärskning. Till exempel kom jag knappt ihåg att jag hade en flickvän, och även när jag var lite medveten om det så behärskade jag mig inte. Det kändes som om jag helt hade tappat mina mänskliga kvalitéer och istället styrdes av en mörk, självisk kraft. Det var mycket destruktivt och störande.

Trots att jag gjorde många dumma saker brukade jag tänka på mig själv som en god människa innerst inne, men allt medan tiden gick började jag att tro att jag faktiskt var motsatsen till god. Jag gjorde saker som jag tidigare hade tyckt var hemska och aldrig hade kunnat föreställa mig att jag skulle göra. Men, jag kom inte längre än att jag insåg problemet, sedan visste jag inte hur jag skulle lösa det. Jag började tro att jag verkligen var dålig i grund och botten och identifierade mig själv som så.

En väg ut

Jag tror att det är en stor skillnad mellan att veta att något är fel och att kunna göra något åt det. För att göra en förändring krävs det en uppriktig vilja och disciplin. Jag har svårt att föreställa mig hur jag skulle ha tagit mig ur detta om jag inte hade fått hjälp av den vägledning och visdom som jag så småningom stötte på.

Det som hjälpte mig att hitta en väg ut var en traditionell kinesisk metod för självkultivering och meditation som heter Falun Dafa, även känd som Falun Gong. Första gången jag blev intresserad av meditation var 2008 när jag läste boken ”Fånga de stora fiskarna” av David Lynch, som var min favorit bland filmskaparna just då. I den beskriver han de otroliga effekterna som meditation har haft på hans liv och kreativitet, och det gjorde mig nyfiken.

Senare berättade en kompis att hon brukade göra övningar i en park, och de inkluderade meditation. Hon introducerade mig för Falun Dafa. Jag trivdes mycket bra med övningarna, liksom med Falun Dafas lära, men jag ville inte seriöst följa metoden. Det var på sätt och vis på grund av att jag tänkte att det var för bra för mig.

Under de kommande fem, sex åren gick jag ändå tillbaka till principerna i ”Zhuan Falun”, som är Falun Dafas huvudbok, och de fortsatte att tilltala mig. Till slut, 2014 lade jag min tvekan och mitt tvivel åt sidan och bestämde mig för att ta mig an metoden helhjärtat.

Enligt Falun Dafas lära kan man få ett inre lugn genom att leva i enlighet med universums egenskap – sanning, medkänsla och tolerans. Man släpper på fasthållanden till destruktiva vanor som avundsjuka, självbelåtenhet och rädsla. Genom den här processen kan man kultivera, eller förbättra sig själv, genom att följa enkla, upprätta principer och komma tillbaka till sin sanna natur, eller sitt sanna jag. Mitt kanske största hinder och det viktigaste steget var att lära mig att se att den onda människa jag hade blivit inte var mitt verkliga jag.

Förändring

När jag genuint började utöva Falun Dafa förändrades många saker i mitt liv, till synes av sig själv. Jag brukade ha ångest och mycket rädslor och jag hade svårt att somna. De här problemen löste sig mycket snabbt och jag märkte det knappt.

Ungefär samtidigt började jag träffa en klasskompis från universitetet. Jag kände att det här var min chans att förändra mig och behandla en flickvän ordentligt. Om jag skulle svika henne också så skulle jag inte kunna förlåta mig själv.

Efter två fina år tillsammans gifte vi oss och vi har nu en liten pojke. När det handlar om att bli kär i någon annan kvinna så kan jag inte tänka mig att låta det hända eftersom jag nu ser den här frågan mycket tydligt. När jag tog beslutet att jag ville att hon skulle bli min fru så stängde jag alla andra dörrar och nu är mitt hjärta lugnt. Jag behövde inte tvinga mig till det. Det känns helt naturligt för mig eftersom det är en del av mitt åtagande att vara en god människa.

Jag tror att den stora skillnaden mellan hur jag var tidigare och hur jag är nu är att jag inte längre drivs så mycket av mina känslor. Istället försöker jag tänka klart och följa de principer som jag tror på. Jag tar mycket lättare på mina personliga känslor och själviskhet. De känslor som en gång höll sitt grepp om mitt hjärta har ersatts av en frigörande medkänsla. När jag började med självkultivering kändes det ungefär som att bryta sig fri från en förtrollning.

När man strävar efter att alltid sätta andra först, att se inåt och förbättra sina moralvärden och sitt inre jag och lär sig att ta lätt på saker (inklusive svårigheter och känslor), då blir hjärtat istället renare och vänligare.

En del människor sätter stort värde på sina känslor eller känner till och med att deras känslor ger livet en mening. De kanske tänker att om man är fri från känslor så blir man hänsynslös eller omänsklig. Det här kan verkligen hända den som tar en väg med lögner, cynism eller våld. Men när man strävar efter att alltid sätta andra först, att se inåt och förbättra sina moralvärden och sitt inre jag och lär sig att ta lätt på saker (inklusive svårigheter och känslor), då blir hjärtat istället renare och vänligare.

När känslosamheten gradvis försvinner fylls hjärtat med medkänsla som är något ädlare. Till exempel, om en man styrs av känslor kan han bli kär i någon på måndag och avsky samma person på onsdag och önska att han aldrig någonsin behöver se henne igen. Att bli kär baseras alltid på känslor.

Även om orsaken till att man blir kär kan variera, från fysisk till själslig eller andlig, så är det alltid ett resultat av vad man gillar eller mår bra av. Medkänsla å andra sidan förändras aldrig; den är mycket lugn och stabil. Den går bortom ens jag och kommer inte från personliga gillanden eller känslor. Det är en vidare värld som omfattar både ens vänner och fiender.

Självkultivering är en lång process och jag har fortfarande många områden där jag behöver förbättra mig (min fru kan ge en komplett lista över mina brister). De förändringar i mitt liv som har blivit möjliga tack vare Falun Dafa känns redan helt otroliga. Jag är tacksam för att ha fått den här möjligheten att berätta om dem för andra.