Vem vill skada Malmös hundar? Hembakade bullar med vassa metallbitar läggs ut i stan om nätterna — hundägaren och webbdesignern Niklas Krig har bestämt sig för att ta upp kampen mot illdåden på egen hand.

– Det är farligt att låsa fast sig vid någon viss teori, men det är någon som är knäpp i alla fall. Väldigt, väldigt knäpp.

Hemma i enrummaren på Möllevången i Malmö plöjer Niklas Krig polisanmälningar, granskar metallbitar och ritar upp kartor. Det har varit cirka 160 hundattacker på drygt två år – ett 90-tal i form av preparerade brödbullar.

I kylskåpet har han en av dem, som hittades på en kyrkogård i januari. Upphittaren gav en till Niklas Krig och resten till polisen.

– Min dröm är att det här kommer att lösas, för allas skull. Men vem som löser det eller hur det löses är skit samma egentligen.

På golvet ligger hans egen hund Mico, upptagen med sitt tuggben. Just Mico är inte i farozonen, för han är helt ointresserad av att äta det han hittar ute under promenaderna.

Men många andra hundar slukar allt de kommer åt. Welshterriern Bruno är en av dem som hamnat på operationsbordet. Ur hans mage plockades i januari tre vassa metallbitar, tillböjda för att orsaka maximal skada.

– De fick öppna hans mage, han fick 24 stygn. Det var väl en ganska enkel operation, men det hemska är att han utsattes för den här förfärliga handlingen, säger husse Luca Frei Lee, som tillägger att Bruno numera får ha munkorg på sig under promenaderna.

– Man blir paranoid och promenaderna har blivit mycket mindre avslappnande.

De farliga hundbullarna skrämmer och begränsar Malmös hundägare, konstaterar Niklas Krig. Det är det som driver honom — så många som möjligt måste varnas.

Successivt uppdaterar han därför om sina fynd, dels via sociala medier och dels via den egna hemsidan trygghund, där man också kan prenumerera på varningsmejl som går ut efter varje ny hundattack.

– Det viktigaste är att få ut ordet, så att inte fler hundar blir skadade. Så sent som i går blev jag länkad till en grupp för engelsktalande i Malmö. Där var det skitmånga som inte hade hört talas om detta.

Hittills har han kommit fram till att många av metallbitarna kommer från burkar som innehållit fetaost och tomatpuré av två specifika märken.

Bullattackerna sker nattetid på olika veckodagar året runt, men med årlig paus under några sommarmånader.

De sker runtom i Malmö, men ett stort sammanhängande stråk i centrala staden har hittills varit fredat.

— Antingen är det för att personen bor där — ”man skiter inte där man äter” brukar man ju säga — eller så är det för att det är ett tätbefolkat område med mycket pubar, restauranger och övervakningskameror.

Niklas Krig utbyter också idéer med människor på andra håll i världen.

— Jag har pratat med folk i Berlin, flera städer i USA och i Hongkong, där de har haft många hundförgiftningar. De jag har pratat med har gjort ungefär samma arbete som jag i sina hemstäder.

Malmöfallet väcker intresse i de här grupperna, eftersom metoden att preparera brödbullar inte har setts någon annanstans.

TT: Är du inte rädd för att den eller de som lägger ut bullarna triggas av uppmärksamheten du bidrar till?

— Jo, det kanske kan trigga. Men jag har bara utgått ifrån att det här känns rätt och jag har fått mycket positiv feedback. Jag tycker att prio ett är att få ut ordet så mycket som möjligt.

Han är noga med att understryka att han inte är kritisk mot polisens arbete. Och Nils Norling, Malmöpolisens presstalesperson, säger detsamma om Niklas Krigs arbete.

— Att människor är engagerade i det här är jättebra så klart. Det känns också självklart att vi är engagerade i en fråga där någon eller några uppenbart inte helt friska människor vill skada hundar.

Flera poliser arbetar med hundattackerna och olika kompetenser är inkopplade. Ärendet är prioriterat, försäkrar Nils Norling, även hos patrullerande poliser.

Om misstankarna pekar mot någon viss person vill han inte gå in på, men hittills har ingen frihetsberövats. Så länge attackerna fortsätter måste polisen fortsätta att varna hundägare.

– Bullarna är väldigt små, det tar inte en sekund för en hund att få i sig en sådan och svälja. Så man måste som hundägare vara väldigt uppmärksam när man är ute och går och hela tiden skanna av marken.

(TT)