Del 35. (Läs serien - Del 1)

Syftet med utbildning är att upprätthålla mänsklighetens moralstandard och bevara dess kultur. Det är metoden för att överföra kunskap och för att socialisera människor. Det upprätthåller social stabilitet och säkrar nationens framtid. Det har därför blivit ett viktigt område för kommunismen att angripa.

Med utbildning, som med finkultur, har olika strategier använts i olika samhällen. I Kina, som har mycket djupt rotade kulturella traditioner med flertusenåriga rötter, slaktade kommunisterna systematiskt den traditionella eliten, så att kulturbärarna inte skulle kunna överföra arvet till nästa generation. Samtidigt bombarderade man resten av befolkningen med konstant propaganda.

De västerländska kulturerna är yngre, och deras rötter är i jämförelse enklare, vilket har gjort det lättare för kommunismen att i det fördolda förgifta samhället genom att omstörta och sabotera utbildningen.

De följande delarna av den här serien kommer att fokusera mest på det amerikanska systemet, men det har varit inflytelserikt på stora delar av västvärlden. I samspelet mellan USA och Europa, på området utbildning, kan man känna igen många av de trender som kommer att tas upp.

Bristen på kvalitet i utbildningen märks inte bara på elevernas läs- och skrivförmåga. 

Det amerikanska utbildningssystemets sammanbrott är ett av de mest skrämmande fenomenen i landet under de senaste årtiondena. Det signalerar hur kommunismen varit framgångsrik när det gäller att infiltrera och korrumpera västerlandet.

Vänsterideologi är mest uppenbar på universitetsnivå, men den har även djupt påverkat de föregående nivåerna i systemet. Dess påverkan har underminerat barns intellektuella förmåga och mognad, och därmed gjort dem mer mottagliga för vänsterpåverkan på högskolan. Det har gett generationer av elever mindre kunskap och sämre förmåga att resonera och tänka kritiskt. Den progressiva pedagogiska rörelsen ledd av John Dewey inledde den här trenden för över ett århundrade sedan. Efter det har alla utbildningsreformer lett i samma generella riktning.

Förutom att man medvetet indoktrinerar eleverna med ateism och kommunistisk ideologi så förekommer i USA även olika former av psykologisk manipulation som bryter ner elevernas förmåga att följa traditionell moral. Man uppmuntrar till moralrelativism och introducerar olika moderna koncept som förmedlar en fördärvad attityd till livet. De sofistikerade metoder man använder gör det mycket svårt för både elever och deras föräldrar att kunna motverka denna trend.

Jurij Bezmenov, KGB-avhopparen som presenterades i kapitel fem, beskrev hur den kommunistiska ideologiska infiltrationen av USA nästan var avslutad i början av 80-talet: ”Även om man börjar nu, denna minut, med att utbilda en ny generation amerikaner, så kommer det fortfarande att ta 15–20 år att vända på utvecklingen när det gäller den ideologiska synen på verkligheten, tillbaka till det normala och patriotiska.”

Det har gått ett tredjedels århundrade sedan Bezmenov intervjuades. Under den här perioden har, trots att Sovjetunionen och de andra socialistregimerna i Östeuropa föll, kommunistisk infiltration och omstörtande verksamhet i väst inte avstannat. Kommunistiska element i väst riktade in sig på utbildningssystemet och gjorde det till sitt främsta mål. De tog över institutionerna på alla nivåer, främjade sina egna förvridna teorier om utbildning, pedagogik och föräldraskap.

”Fördumningen” av eleverna

USA är en konstitutionell republik. Från presidenten och kongressen till borgmästarna och medlemmarna av skoldistriktet – allihop väljs i allmänna val. För att demokratisk politik ska kunna bedrivas på ett sätt som verkligen gynnar alla krävs inte bara att människorna har en viss moralisk nivå, utan att de har en viss kunskapsnivå och förmåga att förstå sammanhang. Om väljarna inte är bevandrade i historia, politik, ekonomi och samhällsfrågor kommer de att ha svårt att välja företrädare som kommer att agera långsiktigt och driva frågor som handlar om landets och samhällets fundamentala intressen. Det här försätter landet i en farlig situation.

1983 skrev en expertgrupp på uppdrag av USA:s utbildningsdepartement en rapport med titeln ”A Nation at Risk”, som var ett resultat av 18 månaders forskning. I den står bland annat:

För att ett land ska fungera måste dess medborgare kunna nå ett visst samförstånd i komplexa frågor, ofta med kort varsel och baserat på motstridiga eller bristfälliga bevis. Utbildningen hjälper till att forma dessa gemensamma förståelser, något som Thomas Jefferson poängterade för länge sedan i sitt välförtjänt berömda citat: ’Jag känner inte till någon säker förvaringsplats för samhällets yttersta makt utom folket självt; och om vi tror att de inte är upplysta nog att utöva denna kontroll på ett sunt vis, så är botemedlet inte att ta den från dem, utan att se till att de blir bättre informerade.’ Personer med liten kunskap och dålig förmåga att tänka kritiskt kan inte känna igen lögner och bedrägerier. Utbildningen spelar en enorm roll. Således penetrerar kommunistiska element alla nivåer av utbildningssystemet, vilket gör eleverna dumma och okunniga, och därmed sårbara för manipulation.

I rapporten betonas vidare: Vårt utbildningssystems själva fundament nöts för närvarande ner av en tilltagande medelmåttighet som hotar vår framtid som nation och som folk ... Om en fientlig främmande makt hade försökt att påtvinga USA den medelmåttighet vi ser i utbildningssystemet i dag hade vi kanske rentav betraktat det som en krigshandling ... Vi har till och med förslösat den förbättring av elevernas prestationer som uppnåddes efter Sputnik-utmaningen [alltså rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjet på 50- och 60-talet, reds anm.] Dessutom har vi monterat ner essentiella stödsystem som hjälpte till att göra dessa framsteg möjliga. Vi har i praktiken ägnat oss åt omedveten, ensidig nedrustning på utbildningens område.

I rapporten citeras analytikern Paul Copperman, som säger: ”För första gången i vårt lands historia kommer en generations utbildningsnivå inte att överträffa, inte att nå upp till, eller ens närma sig den som dess föräldrageneration besatt.”

Rapporten citerade chockerande resultat: Förutom att amerikanska elevers betyg ofta låg i botten jämfört med andra länder, så var 23 miljoner vuxna amerikaner funktionella analfabeter, det vill säga, de hade bara ytterst grundläggande läs- och skrivkunskaper och saknade förmågan att hantera det moderna livets och arbetslivets komplexitet. Andelen funktionella analfabeter låg på 13 procent bland 17-åringar, och bland mindre välbeställda grupper kunde den vara så hög som 40 procent.

Det amerikanska utbildningssystemets sammanbrott är ett av de mest skrämmande fenomenen i landet under de senaste årtiondena.

Mellan 1963 och 1980 sjönk resultaten på det amerikanska högskoleprovet, SAT. Genomsnittet för språkdelen av provet sjönk med över 50 poäng, och genomsnittet på matematikdelen med nästan 40 poäng. ”Många 17-åringar besitter inte de ’högre’ intellektuella färdigheter som vi förväntar oss av dem. Nästan 40 procent är oförmögna att dra slutsatser utifrån ett skrivet material; bara en femtedel av dem kan skriva en övertygande uppsats; och bara en tredjedel kan lösa matematiska problem som kräver flera steg.”

2008 skrev Mark Bauerlein, professor i engelska språket vid Emory University boken ”The Dumbest Generation: How the Digital Age Stupefies Young Americans and Jeopardizes Our Future”. I dess första kapitel sammanställer han kunskapsläget hos amerikanska elever på områdena historia, samhällskunskap, matematik, naturkunskap, tekniska ämnen, konst och kultur, med mera. På 2001 års nationella prov för framstegsbedömning (NEAP) hade 57 procent av eleverna ett resultat som låg ”under grundläggande nivå” och bara en procent låg på ”avancerad nivå”. Överraskande nog svarade 52 procent fel på frågan om vilket land som USA var allierat med under andra världskriget (de valde Tyskland, Japan eller Italien i stället för Sovjetunionen). Resultaten på andra områden var ungefär lika nedslående.

Den försämrade utbildningsnivån i USA har blivit tydlig. Sedan 90-talet har man i USA talat mycket om ”dumbing down”, alltså att man förenklar materialet för att eleverna annars inte kan förstå det. John Taylor Gatto, högstadielärare och utbildningsforskare från New York, skrev: ”Slå upp en bok i matematik eller retorik för femteklassare från 1850, så ser ni att de texterna ligger på vad vi i dag skulle anse är högskolenivå.”

För att det amerikanska utbildningssystemet inte skulle hamna i dålig dager fick ETS, Educational Testing Service, som ansvarade för SAT-testerna, omdefiniera poängen på provet år 1994. När SAT-provet började få sin moderna form, 1941, så var genomsnittsresultatet på språkdelen 500 poäng (max är 800). På 90-talet hade genomsnittet sjunkit till 424. ETS omdefinierade då poängen, så att 424 blev 500.

Bristen på kvalitet i utbildningen märks inte bara på elevernas läsoch skrivförmåga. På grund av brister i grundläggande kunskaper har amerikanska elevers förmåga till kritiskt tänkande sjunkit kraftigt. Forskaren Thomas Sowell konstaterade på 90-talet att det inte längre handlade om att ”Lille Johnny [alltså den typiske amerikanske eleven] inte kan läsa, eller inte ens om att lille Johnny inte kan tänka. Lille Johnny vet inte ens vad tänkande är, eftersom tänkande så ofta blandas ihop med känslor på många offentliga skolor.”

Skälet till de fallande betygen är inte att dagens elever är mindre intelligenta, utan att kommunismen för ett tyst krig mot den yngre generationen, där utbildningssystemet är ett vapen. Charlotte Thomson Iserbyt, som på 80-talet var ledande politisk rådgivare till det amerikanska utbildningsdepartementet, skrev 1999: ”Skälet till att amerikanerna inte förstår att det här är ett krig är att det har utkämpats i hemlighet – i vår nations skolor, och riktat in sig på våra barn, som är fångna i klassrummen.”

(Läs mer: Del 36)

Detta är ett bearbetat utdrag från den kinesiska boken Hur kommunismens spöke styr världen, skriven av ett redaktionellt team på den kinesiska utgåvan av Epoch Times.