Varför behövs klassisk konst och kultur? Det är en ytterst reell fråga. I en tid när utbildningar och institutioner inom kulturområdet i vissa fall vittnar om för få sökande, behövs en fördjupad diskussion om kulturens legitimitet och möjligheter i ett föränderligt samhälle.

Med klassisk konst och kultur menas i det här sammanhanget västerländska konstformer från medeltiden och framåt. Det finns gränsdragningar och genrer under historiens gång som inte tas upp här, utan det är de stora penseldragen som är i fokus. Tyngdpunkten kommer vara på upplevelsen och påverkan av klassisk kultur. Vad händer med kulturskaparna när de utövar och publiken när de upplever klassisk kultur?

Alla känner till hur omfattande och tidskrävande skolningen är för att bli musiker, balettdansare eller konstnär inom den klassiska genren. Undervisningen börjar i tidig ålder och pågår under ett tiotal år. Som professionell fortsätter det dagliga övandet, parallellt med föreställningar, repetitioner och konstnärligt skapande. Företrädare inom kulturområdet lyfter ofta fram de positiva aspekterna av barns skolning i musik och balett, hur de från tidig ålder får lära sig samarbeta och utveckla tålamod, disciplin och respekt. Kulturtövning kan även öka medvetenheten om sig själv och andra, samt stärka självkänslan. Det finns också en viktig aspekt som handlar om hur den unga aspiranten danas som människa genom flit och hårt arbete. Varje litet framsteg kräver ansträngning och beslutsamhet. I förlängningen kan det utveckla ödmjukhet och tacksamhet. Den här formen av utveckling förutsätter en undervisning där mötet med lärare och pedagoger är positivt och stimulerande. Därmed inte sagt att alla kulturskapare är exceptionellt goda och fina människor, men det finns en potential till att kultivera sig som människa.