Han levde som amerikansk konstnär i Florens i tio år, samtidigt som hon var spansk konstnär i New York. Man kan föreställa sig hur de nästan korsade varandras spår när de flög över Atlanten i motsatt riktning. Ändå gick deras vägar parallellt med varandra. De delade passionen för klassiska teckningstekniker, måleri och skulptur i den realistiska traditionen, strävade efter förfining och förträfflighet.

Jordan Sokol och Amaya Gurpide träffades i New York när de målade landskap med Hudson River Fellowship sommaren 2007. De jämförde sina anteckningar om konstnärstekniker de lärt sig: han på Florence Academy of Art (FAA) i Florens, Italien, och hon vid National Academy of Design, The Art Students League of New York och Grand Central Atelier (GCA) i New York. De skojade redan då om att syntetisera sina insikter och starta en skola, undervisa elever med sina kombinerade kunskaper.

Efter ett sex års distansförhållande gifte sig Sokol och Gurpide i Madrid 2013. Så snart de hade gjort sig hemmastadda och fått ordning på alla papper kring Sokols immigration fick de ett telefonsamtal från Daniel Graves – konstnär och grundare till FAA.

Gurpide minns att hon hade en föraning samma dag som hon beslutat sig för att flytta några av sina saker från New York till Spanien, en föraning om att någonting skulle föra henne tillbaka till USA.

– Det var faktiskt precis det som hände, säger hon och skrattar.

Graves uppmanade dem att grunda och driva en ny filial av FAA i USA. Telefonsamtalet gjorde Gurpides ansikte dissonant:

– Jag skrattade samtidigt som tårarna rann från mina ögon. Jag tänkte att vi måste ta tillfället i akt, men jag ville inte lämna Madrid ännu. Vi hade precis hyrt två ateljéer, och vi undervisade en hängiven grupp med elever som skulle sakna oss.

FAA skulle öppna sin nya filial i en gammal lagerlokal för tobak, som hade renoverats för den nyetablerade Mana Contemporary – ett gigantiskt komplex med ateljéer och utställningslokaler för konst i Jersey City i New York-området.

Att dela lokaler med så många olika slags konstnärer, och ha en stark närvaro mitt i ett mainstream, samtida konstcentra, var ett spännande steg för en traditionell akademi som hade varit relativt isolerad i Florens. Det skulle bli en bro mellan den gamla och nya världen i en ständigt föränderlig realistisk konströrelse, som växer åt så många håll, som Graves sade i ett avsnitt av poden ”Suggested Donation”.

Skicklighet, frihet och stil

Ateljéer och konstakademier som främjar realistisk konst anklagas ibland för att skapa en speciell typ av konstnär – en konstnär som till största del skapar akademiska verk, exempelvis i likhet med 1800-talets konst. Sokol poängterar att FAA lär ut färdigheter, inte stilar.

– Vi påverkar inte vad en elev ska måla när de lämnar stället. Vi vill bara lära dem hur man faktiskt använder material, lär dem koncept och principer som möjliggör för dem att måla vad de vill, med självförtroende, utan att känna sig hindrade av bristande förmåga, sade Sokol.

– Syftet är att ha frihet på så vis att du hittar din egen vision och uttrycker dig själv, tillade Gurpide.

Man kan lära ut och överföra tekniker, men sedan måste konstnären träna för att förfina sina tekniker och nå högre nivåer. Men det är bara början. Efter att ha gått färdigt ett program på FAA är det upp till eleverna att bestämma vad de vill säga och hur de ska utveckla sin egen vision, sade Sokol.

– Det är ett sökande som kan pågå hela livet.

– Vi försöker även att införa tanken att erfarenheter har en mening, att vi inte nödvändigtvis lever i en helt nihilistisk värld.

– Vi upplever någon som tilltalar oss på något vis; vi försöker att destillera den erfarenheten till någon konstform och ger den erfarenheten mening som kan tilltala andra personer, sade Sokol.

Sokol förklarade varför FAA lär eleverna att jobba uteslutande från verkligheten, utan att använda fotografier eller elektronisk utrustning:

– Formen som konstverket utvecklas till, dess tekniska språk, är också viktigt. Det är därför vi lägger så mycket tid på att försöka utveckla en viss nivå av förfining så att vi kan uttrycka den innebörden. Det är något heligt kring tanken på att ta sig tid att iaktta någonting i naturen, som är mer än bara att kopiera.

För att förstå konst som skapas med avsikten att översätta erfarenheter till meningsfulla objekt krävs ingen nedskriven förklaring.

– Formen som konstverket tar förklarar sig själv och sin inneboende mening.

En del av Florens i Jersey City

Gurpide satt bredvid Sokol i hans ateljé i den nyöppnade amerikanska filialen till The Florence Academy of Arts. Hon var gravid i nionde månaden med parets gemensamma son. I slutet av juli avslutades den sista sommarkursen efter akademins tredje termin, och slutligen fick de tid att dra sig tillbaka och reflektera över de två åren som de drivit skolan.

När de flyttade till USA 2014 måste Sokol bestämma hur de stora lokalerna skulle designas. Väggarna, rören, ventilationen, värmesystemet och så vidare, måste byggas enligt konstens regler, och Mana Contemporary´s regler; möblerna, hyllorna, stafflierna, modellernas platser och gardinerna måste allt på plats inom ett år.

De minns hur de drog upp planerna i hallen på pensionatet de bodde på innan de fick tillgång till Mana Contemporary. De bestämde ateljéplatsernas dimensioner. Även om alla filialer följer samma läroplan och samma schema har de sina egna unika karaktärsdrag.

Sokol, som är FAA alumna och tidigare chef för Intermediate Drawing and Painting Program i Florens, var en förutsägbart val till rollen som akademichef. Gurpide var ett utmärkt val till huvudlärare. Hon är en av två av alla lärare på FAA:s filialer (Florens, Sverige och USA) som inte är FAA alumna.

Paret hade redan undervisat i flera kurser tillsammans.

– Vi var tvungna att göra en mix av våra undervisningsmetoder. Det var intressant att hitta en process i vilken vi inte motsade oss själva, utan använde det bästa av våra respektive arbetsmetoder för att skapa en tydlig och effektiv process för eleverna, sade Gurpide.

Gurpide hade tränats i att använda jämförande mätmetoder i teckning och var tvungen att lära sig sight-size, som är standard i FAA:s läroplan för alla filialer. Metoden innebär att konstnären placerar sig själv på ett avstånd där teckningen och objektet framstår som visuellt lika stora. Då kan man jämföra proportionerna mellan objektet och teckningen, och göra en exakt bedömning.

– Som lärare försöker vi få eleverna att gå i samma riktning och lära sig grunderna i teckning och måleri, vi har bar olika sätt att komma dit. Då vi kommer från olika skolor har Amaya ett nytt ordförråd. Vi [vår FAA-filial] har tur som har det unika perspektivet, säger Sokol och ler mot Gurpide.

Richard Greenhouse som utexaminerades från FAA och var huvudlärare i måleri och écorché i Florens, anställdes som tredje lärare. Han kommer ursprungligen från Tennessee och flyttade tillbaka till USA för att bli lärare i teckning och målning och anatomichef för USA-branschen.

Även om de alla har gedigen erfarenhet i sina undervisningsmetoder och läroplanen så var det en intensiv utmaning att bygga upp skolan från grunden. Sokol minns hur han i två dagar byggde en modell av skolan tillsammans med Greathouse, så att de hade något att visa ackrediteringsgruppen. Sokol, Gurpide och Greathouse inrättade en snickarbod i Manas källare för att bygga modellernas små scener och möbler till skolan, och Gurpide sydde gardiner med sin symaskin.

De fick jobba med en snävare budget än förväntat, eftersom akademin samtidigt bekostade en ombyggnad i Florens vid tillfället.

Sokol, Gurpide och Greathouse byggde fortfarande natten innan skolan öppnade dörren för första gången för sina sju första elever i januari 2015.

Elevers perspektiv

Jairus Kiyabu från Hawaii hade just avslutat sin tredje termin.

– Kritiken från alla tre lärare är alltid full av insikter. Lärarna här är på en sådan hög nivå att allting de säger är mycket djupsinnigt. På ett år har jag lärt mig mer här är efter fyra års studier vid min BFA, sad Kiyabu.

Vickie Brauweiler från Connecticut, tidigare grafisk designer och mamma till två barn, gick en sommarkurs i modellteckning. Hon berättar vad hon lärt sig av Gurpides feedback:

– Hon pratade om valörer. Det är lika mycket en process i att lära sig att se och sedan översätta det man ser. Inte förrän du ser det vet du vad det är du försöker att rita, och det är den ödmjuka delen [i processen], när du står där och säger till dig själv: ”Jag ser det inte. Jag har inte ordet ännu.” Det är som att lära sig ett nytt språk, säger Brauweiler.

– Det är ett sådant speciellt ställe och så inspirerande, med speciella människor. De är väldigt mjuka, de är väldigt stödjande. De kommunicerar sin kunskap så effektivt.

Sokol nämnde att en av deras kärnelever redan har ställt ut verk på BP Portrait Award, en internationell tävling i National Portrait Gallery i London.

Historia och framtid

Sokol har regelbundna möten med cheferna från de övriga FAA-filialerna för att se över och förbättra läroplanen, och försäkra att kärnprogrammet är konsekvent – på samma sida och samma tidslinje – så att eleverna lättare kan gå från en filial till en annan.

Jämte undervisning, genomgångar, underhåll och förbättringar av skolan med hjälp av sitt team, organiserar Sokol föreläsningsserier på fredagarna. Ibland är de öppna för allmänheten. Han kuraterar också minst fyra utställningar om året i akademins galleri. Han planerar att ställa ut akademiska modellstudier från 1800-talet och andra utbildande utställningar för elever och allmänhet.

I framtiden planerar Sokol att etablera ett heltidsprogram i skulptur, vilket är fullt genomförbart då Mana Contemporary har ett gjuteri i närheten av skolan.

I fjol firade Florence Academy of Art 25-årsjubileum med att publicera en omfattande bok om akademins historia, från Daniel Graves första steg, när han sökte efter värdiga mentorer i Florens på 70-talet (när nihilismen hade nått sin kulmen i konstvärlden), till arbetet med att etablera de tre FAA-filialerna.

”En indikation på hur lyckad den här träningsmetoden kan vara är att runt 80 procent av våra elever försörjer sig som konstnärer,” skriver Daniel Graves på FAA:s hemsida.

Minst 15 av 20 har etablerat sina egna ateljéer runtom i världen. FAA har ständigt utvecklats med det enorma samarbetet mellan lärare, som har bidragit till att överföra den tidlösa traditionen, arvet från de stora mästarna.

Artikeln är från 2016.