Inte bara arbetskraftsinvandringen från länder utanför EU ökar – även antalet anhöriga som följer med blir fler. Från länder som Irak och Syrien kommer fler anhöriga än arbetskraftsinvandrare. Och det finns inga försörjningskrav.
Den som får ett arbetstillstånd i Sverige har rätt att ta med sig sin närmaste familj. Förra året beviljades 15 400 familjemedlemmar till arbetskraftsinvandrare uppehållstillstånd, enligt statistik från Migrationsverket. Det kan jämföras med knappt 9 700 år 2014, och bara 3 600 år 2009.
Siffrorna visar att de anhöriga utgör en allt större del av den totala arbetskraftsinvandringen från länder utanför EU. Då, för tio år sedan, utgjorde anhöriga bara 17 procent av samtliga beviljade arbetstillstånd. I dag är andelen 42 procent. Det går alltså fler anhöriga per arbetstagare i dag jämfört med tidigare.
– Det har varit en hög andel anhöriga de senaste åren. Regelverket säger att du har rätt att ta med dina anhöriga och vi kan bara följa det. Det ligger i linje med lagstiftarens intentioner, som var att öppna upp för ett generöst regelverk för arbetskraftsinvandring, säger Helena Carlestam, omvärldsanalytiker på Migrationsverket.
En stark drivkraft
Sverige anses i dag ha de mest generösa reglerna inom hela OECD för arbetskraftsinvandring. Det är företagen själva som bestämmer om personal behöver rekryteras från utlandet. Tidigare avgjordes det av myndigheterna som först undersökte om det fanns brist på arbetskraft inom yrket.
Vissa länder sticker ut med fler anhöriga än arbetskraftsinvandrare. Irak är ett exempel. Sedan 2014 fram till och med augusti i år har 2 200 personer från Irak beviljats arbetstillstånd. Med dem har nästan 5 500 anhöriga följt med. Samma sak gäller för Syrien, varifrån knappt 1 500 personer beviljats arbetstillstånd under samma period – och över 3 900 anhöriga följt med.
För övriga tre länder på topp fem-listan varifrån flest anhöriga kommit till Sverige – Indien, Kina och Turkiet – är förhållandet det omvända. Antalet arbetstillstånd är fler än antalet medföljande anhöriga.
Allt fler anhöriga följer med personer från länder utanför EU som fått arbetstillstånd i Sverige. Foto/grafik: Petra Frid/TT
Mycket låga löner
På frågan om en del av arbetskraftsinvandringen kan vara dold asylinvandring svarar Helena Carlestam:
– Har man ett behov av att få ett bättre liv och har en möjlighet att även söka arbetstillstånd som ett alternativ, då är det klart att det blir en väg in till Sverige.
I det läget kan möjligheten att ta med anhöriga fungera som en stark drivkraft, säger hon.
Det finns i dagsläget inget försörjningskrav för familjemedlemmar. Det som slås fast är att personen som får arbetstillstånd måste arbeta i en omfattning som gör att lönen kommer upp till minst 13 000 kronor i månaden före skatt. Men enligt forskaren Henrik Emilsson vid Malmö universitet arbetar många lågkvalificerade för ännu lägre löner.
– När jag gjorde en löneuppföljning på den här gruppen låg snittinkomsten ofta nära gränsen för minimilönen, och många ligger därunder, säger han.
"Förlust för samhället"
Om lönen inte räcker kan de anhöriga vara berättigade till socialbidrag. Och det innebär att delar av den lågkvalificerade arbetskraften kan bli en belastning för samhället, anser Emilsson.
– Inkomsten som många har täcker inte upp kostnaden för familjerna som kommer. På kort sikt tränger det också ut andra på arbetsmarknaden som kan göra de här jobben, säger han.
– Man brukar ha en arbetskraftsinvandring för att det ska bli en win-win-situation. Här har vi snarare en win för individen, och kanske för företaget, men en förlust för samhället, säger Henrik Emilsson.
Enligt välfärdsforskare Andreas Bergh finns "en potentiell kostnadsrisk" när arbetskraftsinvandrare tar med sig stora familjer.
– Men det finns också en potentiell uppsida om de anhöriga hittar jobb, säger Bergh.
Joakim Ruist, nationalekonom och migrationsforskare vid Göteborgs universitet, framhåller att medföljarna framför allt är barn.
– Frågan om att få jobb från dag ett finns inte där. Visst, de barnen ska gå i skola och det kostar på kort sikt. Men att det skulle vara en nettokostnad på lång sikt är långtifrån säkert, säger han.
(Anja Haglund/TT)
