Fågelblogg: Från kakafoni till solistisk skönsång
Grönsiska. Foto: Ritu Andersson


Nu börjar fåglarna i en snabb följd anlända till sina häckningsplatser. Bara genom att öppna dörren kan man höra en kakafoni av fågelröster där utanför. Men hur i helskotta skiljer man ut olika arter i detta tjatter av fåglar?

Jag satt med grannen och njöt av en kopp kaffe i går eftermiddag på deras altan i solen. Då säger jag i förbifarten:

– Det där är en bergfink som bräker..

– Men hur kan du höra det? För mig är allt bruset av fåglar bara en kakafoni av fågelläten.

Som en liten Sherlock Holmes smög jag omkring i skogen, lyssnade, spejade, bockade av arten och antecknade sedan hur lätet lät.

Ja, hur kan jag höra det? Genom många års envis träning, är nog det enkla svaret.

Envis träning och god hjälp

Eftersom jag redan som sjuåring satt och avbildade fåglar ur fågelböcker och skrev av texterna om dem i kortad version så har jag haft många års träning. Dessutom hade jag en liten anteckningsbok, en liten glosbok som jag fick av skolan, med mig när jag var ute i skogen och letade efter fåglar. Som en liten Sherlock Holmes smög jag omkring i skogen, lyssnade, spejade, bockade av arten och antecknade sedan hur lätet lät. Med egna ord beskrev jag det i både ord och toner.

Min egen teori så här i efterhand är att jag tror att lärandet av olika fågelläten underlättar om man är lite musikalisk och har ett bra hörselminne.

Som fågelskådare pratar man om att man kryssar fåglar, det vill säga sätter ett kryss i fågelboken när man sett en ny art. Det jag la till i min fågelbok var också ett öra.

Som fågelskådare pratar man om att man kryssar fåglar, det vill säga sätter ett kryss i fågelboken när man sett en ny art. Datum och plats kan också gärna noteras. Det jag la till i min fågelbok var också ett öra. För mig så var det viktigt att kunna bocka av ifall jag kunde artens sångläte.

Bergfink. Foto: Ritu Andersson

Såhär höll jag på vår efter vår. Vissa läten är såklart svårare än andra att nöta in och eftersom det bara var några månader på våren som jag ägnade mig åt detta så tog det sin tid att få kläm på vissa arter som låter näst intill likadant.

Alla har dessutom olika ”käpphästar” som man måste nöta lite extra på och som man trots det år från år förväxlar. För mig är rödhake och järnsparv ett exempel på det. Vissa kanske inte alls uppfattar dess läten som lika. Det jag vill säga är att det är svårt att beskriva läten för andra eftersom man förmodligen uppfattar musikaliska strofer olika (vass, mjuk, gäll, sugande, släpig, melodisk, rytmisk och så vidare). Då kan det vara en bra idé att ta hjälp av de fågel-ljudböcker/appar/CD-skivor som finns att tillgå, om man letar lite på nätet eller i en bokhandel.

Talgoxen – en kameleont

En annan spelevink som jag jagat och antecknat väldigt mycket om är talgoxen. Alltså, vilken kameleont! Det sägs att den har över åttio olika läten, för den är väldigt skicklig på att härma andra fåglar som den har i sin närhet.

Att härma sina artfränder mesar tycks vara ”lätt som en plätt”. Sedan har jag också märkt att talgoxen kan härma lite ovanligare arter som exempelvis rosenfinken, en art som man brukar säga har en väldigt enkel sång att lära sig (please to meet you). Min förklaring till det är att den talgoxe jag hörde förmodligen var en ungfågel som vuxit upp tillsammans med rosenfinkar i sin närhet och så här på vårvintern inte riktigt hittat sin egen stämma. Lite ringrostig och allmänt förvirrad, skulle man kanske kunna säga att den var. Eller så ville den kanske imponera på sin hona genom att visa vilka konststycken de är kapabla till att sjunga. Vad vet jag?

Ett annat sätt att lära sig läten på fåglar är att umgås med fågelskådare som är duktiga på läten och be dem hjälpa dig med att nöta in vissa läten som är svåra för dig. Sen är det en hel del fågelläten som går att beskriva med olika ramsor och då blir det lite lättare att komma ihåg dem.

Bofink. Foto: Ritu Andersson

Avslutningsvis i den kakafoni av fågelröster som vi hörde där på verandan kunde jag urskilja grönsiska, blåmes, talgoxe, bofink, pilfink och rödvingetrast. Att fågelskåda är absolut inget som man behöver börja med i så unga år som jag. Huvudsaken är att man är envis och enträgen, då lär man sig nya arter för var dag som går.

Kuriosa - fågelramsor

Gulsparven: brukar man säga räknar till sju

Bofinken säger: “snälla mamma kan jag gå på bio”, med en ”knorr” på slutet

Kungsfågeln säger: ”jag är minst, jag är minst, jag är minst i hela Sverige”

Rosenfinken säger: “please to meet you”

Gransångaren säger: “salt, salt sill, salt-sill”

Grönsångaren låter som ett “mynt som faller”

Ärtsångaren låter som ”ärtor som faller i en burk”

Svartmesen: till viss del lik en talgoxe i lätet, men ljusare och snabbare, låter som ”en cykelpump”

Ritu Andersson. Foto: Sophie Bäckström

Ritu Andersson är vetenskapsjournalist och fotograf. Hon brinner för mänskliga rättigheter, men även för djurens rätt. Hon har också en gedigen bakgrund som biolog och sedan barnsben har hon fågelskådat och fascinerats av fåglar. Här bloggar hon mestadels utifrån fågellivet i hemtrakterna vid Västerbottenskusten.