Qingmingfesten är en viktig traditionell kinesisk högtid som närmast kan liknas vid vår Alla helgons dag. Qingming infaller 15 dagar efter vårdagjämningen och firas både för att hedra bortgångna förfäder och vårens ankomst. I år firas högtiden den 5 april, och många kineser kommer då att besöka sina förfäders gravar. (Högtiden kallas även grav-sopardagen eller förfädersdagen.)
Ursprunget till Qingmingfesten kan spåras tillbaka till en gammal legend nedtecknad i ”Zuo Zhuan", ett av de tidigaste kinesiska verken av berättande historia vilken täcker större delen av Vår- och höstperioden (770–476 f.Kr.)
En sektion av ”Qing Court Version” av ”Vid floden under Qingming-festivalen” en makinomo daterad 1736 av fem konstnärer från konstakademin vid Qinghovet: Chen Med, Sun Hu, Jin Kan, Dai Hong och Cheng Zhidao. Bläck och färg på silke. National Palace Museum. (Public Domain)
En rörande historia
Enligt legenden drevs Chong Er, (697–628 f.Kr.), kronprins i staten Jin, ut från staten av sin faders dåvarande favoritkonkubin, Liji. Under sina 19 år i exil levde Chong Er mycket fattigt med bara ett fåtal personer som tjänade honom. En av dem var Jie Zitui.
En dag var Chong Er så nära att svälta ihjäl att han förlorade medvetandet. För att rädda hans liv skar Jie ut en bit kött från sitt eget lår och lagade till en skål soppa till sin herre.
Chong Er blev mycket rörd av hans handling och lovade att återgälda Jie i framtiden. Men Jie insisterade på att han inte ville ha någon belöning. Hans enda önskan var att Chong Er skulle bli en kung med rent och klart hjärta när han blev regent staten Jin, att han skulle upprätthålla fred och ordning i landet.
När Chong Er bestigit tronen kallade han till sig alla som hade varit lojala mot honom och gav dem en generös belöning. Som nybliven kung belönade han även dem som tidigare hade förrått honom men som stöttade honom nu. Men han glömde sin lojalaste tjänare, Jie Zitui.
Chong Er kom till slut ihåg Jie och hans stora uppoffring och fylldes av ånger. Han skickade genast ut en budbärare för att söka rätt på Jie och bjuda in honom till palatset. Men Jie och hans mor hade flyttat och höll till djupt inne i skogarna på berget Jin (i nordligaste Kina). Då reste kungen själv till berget för att leta efter Jie, men han kunde inte hitta honom.
En av hans ministrar föreslog att de skulle tända eld på tre sidor av berget för att tvinga Jie att komma ut, vilket Chong Er gick med på. I tre dagar rasade elden, men fortfarande syntes inte ett spår av Jie och hans mor.
Efter ett tag hittades Jie död i skogen, vilande mot ett stort pilträd. I ett hål i stammen i det till hälften nedbrunna trädet låg en anteckning skriven med blod på en tygbit. Där stod:
Skar ut en bit av mitt eget kött för att vördnadsfullt ge till min monark,
visa lojalitet med hela mitt hjärta,
Önskar bara att Ers majestät alltid förblir ren och stark.
Död under ett pilträd och aldrig mer sedd,
Bättre än att följa min monark som en protesterande minister.
Ers majestät, om ni bär med mig i ert hjärta,
Reflektera ofta över era tillkortakommanden när ni tänker på mig.
Er minister i underjorden dog med rent samvete,
Var noga och flitig i styrandet av landet så att renhet och styrka återuppstår.
När Chong Er läste lappen rullande tårarna nerför hans kinder. Han var så ledsen att han grät högt. Han stoppade ner Jies meddelande i en ficka på ärmen och gav ett löfte om att alltid vara en renhjärtad och stark kung för sitt folk.
Kung med ett gott hjärta
Jie begravdes under pilträdet, och för att hedra hans minne utfärdade Chong Er ett eldningsförbud den dagen. Dagen kallades Hanshi-dagen (kall mat-dagen) eftersom folk var tvungna att äta kall mat den dagen eftersom det inte var tillåtet att göra upp eld för att laga mat.
På den första årsdagen av Jies död besökte kungen hans grav i sällskap med sina ämbetsmän. Till deras förvåning såg de att den stora pilen levde och var full av nya grenar med gröna löv. Det var som om Jie skickade dem en hälsning och uppmuntrade kungen att förbli ren och stark.
När Chong Er såg det grönskande trädet kände han sig glad och tröstad. Han mindes ordet ”qingming” från Jies anteckning, och gav dagen namnet Qingming-dagen.
Från och med den dagen blev Qingming en viktig dag för det kinesiska folket. En dag då de kunde minnas sina förfäders uppoffringar. Senare blev det en högtidsdag, där Hanshi, som från början firades på kvällen av Qingming-dagen, införlivades och blev högtiden Qingmingfesten.
Senare blev det nedtecknat att Chong Er verkligen var en renhjärtad och rättfärdig kung, och folket levde i fred och harmoni under hans styre.
Tre generationer av en kinesisk familj har samlats vid sina förfäders gravplats under Qingmingfesten. Zhiching Chen/The Epoch Times
Hur firas högtiden
Den viktigaste traditionen på Qingmingfesten är fortfarande att sopa och göra fint på gravarna. Man tar bort skräp och ogräs, och lägger ner offergåvor för att hedra de bortgångna. Offergåvorna är vanligen risvin, frukt, ångkokta bröd eller den avlidnes favoritmat.
Traditionellt brände man rökelse och pappersföremål som förställer pengar eller andra värdesaker, i hopp om att den avlidne inte ska sakna något i livet efter detta. Idag är det mer vanligt att man lägger ner blommor. Man brukar även be böner.
I vissa områden är det vanligt att dekorera sin grind eller ytterdörr med pilgrenar. Man tror att om man är snäll och rättfärdig, då kommer pilgrenarna att driva bort onda andar och bjuda in himmelska välsignelser om ett långt liv.
Flyga drake är en vanlig aktivitet under det traditionella firandet av den kinesiska Qingmingfesten. En gammal sedvänja är att skriva ner sina misslyckanden på en drake, ofta formad som en hök, och skära av snöret när draken flyger högt. Det symboliserar att låta problem och sjukdomar försvinna med vinden. Zhiching Chen/The Epoch Times
Att fira in våren har blivit en viktig del i festen. Många går på utflykt med familjen eller vandrar under den här högtiden. Ofta kombinerar man utflykten med ett besök på förfädernas gravar.
Flyga drake är också populärt. Det kan pågå hela dagen och långt in på kvällen. När det blir mörkt knyter man fast små färgglada lyktor på drakarna, så de liknar blinkande stjärnor på himlen. Att skära av snöret och släppa draken fri tros vara helande och föra med sig tur.
