Det här är en berättelse om en man som trots att han själv tyckte att han var god och levde rättskaffens, ändå råkade ut för många svårigheter i livet. Han kunde inte förstå varför det var så, men när han träffade en odödlig insåg han vad han gjort fel. Han ändrade sig och livet tog en ny vändning.

Under Mingdynastin levde en man vid namn Yu Liangchen. Han och hans kamrater bildade en gemenskap i vilken medlemmarna förband sig till att göra goda gärningar. Det var inte tillåtet att döda, besöka prostituerade, svära eller prata bakom ryggen på någon.

Yu drev den här gemenskapen i många år, men trots det hade han mycket otur och drabbades av olyckor, den ena efter den andra.

Sju gånger försökte han ta den kejserliga examen, men lyckades aldrig bli godkänd.

Yu och hans hustru fick nio barn – fem pojkar och fyra flickor – men fyra av pojkarna och tre av flickorna dog redan i tidig ålder. Pojken som överlevde var väldigt klipsk och hade två födelsemärken på sin vänstra fotsula. Båda föräldrarna älskade honom högt. Men när han var sex år, försvann han spårlöst en dag när han var ute och lekte. Yus hustru grät så mycket över förlusten av sin son att hon så småningom blev blind av alla tårar.

Förutom förlusten av sina barn levde familjen i fattigdom och hade det mycket knapert under den här tiden.

Yu undrade varför han straffades med ett så hemskt öde när han aldrig begick några dåliga gärningar.

En oväntad besökare

En kväll när Yu var 47 år, knackade det oväntat på dörren. Yu öppnade och utanför stod en obekant gammal man. Yu bjöd in den gamle mannen som förklarade att han kommit på besök eftersom han visste att Yu och hans familj kände sig nedstämda.

Yu lade märke till att mannens sätt att tala inte var som en vanlig människas, så han bemötte honom med djup respekt. Han berättade för gästen att han studerat flitigt och gjort goda gärningar under hela sitt liv, men ändå var hans liv fortfarande väldigt besvärligt.

Då sade gästen: ”Jag har känt till din familj under en lång tid. Du har alldeles för många dåliga tankar, du klagar och söker berömmelse och du har vanhedrat Jadekejsaren. Jag är rädd att ännu fler bestraffningar väntar dig framöver”

Förbluffad frågade Yu: ”Jag vet att alla en människas goda och onda gärningar noteras in i minsta detalj. Jag har gett ett löfte att göra gott för andra och behärska mitt uppförande. På vilket sätt har jag strävat efter berömmelse?”

Den gamle mannen svarade: ”Du säger att du inte dödar, men du tillagar ständigt krabbor och hummer i ditt kök. Du säger att du aktar dina ord, men du är alltid sarkastisk och förargar många gudar. Du säger att du inte går till prostituerade, men varje gång du ser en vacker kvinna blir ditt hjärta berört.”

”Ännu värre blir det av att du hävdar att du har vigt ditt liv till att göra goda gärningar. Jadekejsaren skickade en budbärare för att kontrollera noteringarna om dig, och du har inte gjort en enda god gärning på många år.”

”Tvärtom är dina tankar uppfyllda av girighet, lusta och avundsjuka. Du höjer dig själv genom att förminska andra. Närhelst du tänker på det förflutna fylls dina tankar med hämndlystnad. Med ett sådant ont sinne kan du inte undgå katastrofer. Hur vågar du be om välsignelser?” fortsatte gästen.

”Mästare, ni vet allt om mig. Ni måste vara en odödlig! Snälla rädda mig!” grät den panikslagna Yu.

Den gamle mannen, som kommit för att hjälpa honom, sade: ”Jag hoppas att du kan överge alla giriga tankar, lust, avundsjuka och andra begär. Sträva inte efter berömmelser eller sök efter egennytta. Då kommer du att bli belönad med godhet.” Efter de orden försvann gästen.

Belöningen

Nästa dag bad Yu till himlen och lovade att bättra sig. Fast besluten att eliminera alla  felaktiga tankar tog han sig ett taoistnamn: ”Tom tanke”.

Från och med den dagen var han uppmärksam på varenda tanke och handling. Han såg till att alla gärningar, små som stora, verkligen var till gagn för andra. Och han tog alla tillfällen att berätta för andra om principerna för karmisk återgäldning.

När Yu var 50 år fick han anställning som handledare till Zhang Juzhengs son. Zhang Juzheng, var premiärminister hos kejsare Wanli. Yu och hans familj flyttade till huvudstaden, och följande år klarade han den kejserliga examen.

En dag gick Yu på besök till eunucken Yang Gong, där han träffade Yangs fem adopterade söner. En av dem – en 16-årig pojke – verkade väldigt bekant för Yu. Han fick veta att pojken var född i Yus hemstad, Jiangling, men hade skilts från familjen när han av misstag gått ombord på en spannmålsbåt som barn. 

Yu bad pojken ta av sig sin vänstra sko. När han såg födelsemärkena på fotsulan utropade han: ”Du är min förlorade son”.

Den förvånade eunucken blev glad för deras skull, och skickade genast pojken till Yus bostad. Yu sprang hela vägen hem för att berätta den glada nyheten för sin hustru. När hon fick höra att sonen återfunnits grät hon så mycket att hennes ögon blödde. Då tog sonen hennes ansikte mellan sina händer och kysste hennes ögon. Och helt plötsligt fick hon synen tillbaka. 

Yu var överväldigad av både glädje och sorg. Han ville inte längre vara en högt rankad ämbetsman utan bad om att få återvända till hemstaden. Zhang Juzheng, som beundrade Yus höga moral och goda karaktär, godkände hans begäran och skickade dessutom en generös gåva till honom. 

Väl hemma igen arbetade Yu ännu hårdare för att gagna andra. Hans son gifte sig och fick sju barn, vilka alla fortsatte i sin farfars fotspår och förde hans traditioner vidare. Tack vare dem blev folk övertygade om att karmisk vedergällning verkligen är på riktigt.

Översatt från engelska av Epoch Times Sverige. Berättelsen är återpublicerad med tillstånd från boken “Treasured Tales of China,” Vol 1.