Det skrivs av naturliga skäl mycket om vad som diskuteras i valrörelsen. Minst lika intressant är vad som inte tas upp. Dessa frågor kan ha väl så stor betydelse för vårt land.
Det har varit krisberedskapsvecka i konungariket, och publikationen ”Om krisen eller kriget kommer” har distribuerats till hushållen. Men sannolikheten att säkerhetspolitiken ska bli en het valfråga är synnerligen liten. Det heter att man inte vinner svenska val på utrikespolitiken, under vilken säkerhetspolitiken kan sorteras. Det har genom åren varit viktigare för partierna att visa nationellt ansvarstagande än att profilera sig på olika utrikes- eller säkerhetspolitiska områden. Det är begripligt. Men det är oroande att svenskarna i allmänhet, och politikerna i synnerhet, inte fäster större uppmärksamhet vid vad som sker på det säkerhetspolitiska området.
Den gångna veckan varnade en forskare vid Försvarshögskolan, Oscar Jonsson, för att politikerna inte har tagit säkerhetspolitiken på allvar. Han menar att de frågorna har nedprioriterats av regeringar alltsedan 1990-talet, vilket har fått hotet att växa. Att vi klarat oss väl de senaste 25 åren garanterar ingenting för framtiden. Vi har ett försämrat säkerhetsläge där alla fundament som varit nyckeln till svensk säkerhet försvagas: EU, Nato och USA:s intresse för Europa, säger han till DN.
Oscar Jonsson doktorerar vid King's college i London på Rysslands moderna krigföring, som utöver militär upprustning innehåller avancerade underrättelseoperationer mot andra länder. Det har pratats om rysk påverkan på det amerikanska presidentvalet. Hotet gäller även det svenska valet, inte minst på grund av vårt geografiska läge som en frontstat mellan EU/Nato och Ryssland, som anser sig vara under ickemilitär attack från Väst.
– Vi har ett långsiktigt försämrat säkerhetspolitiskt läge som inte visar några tecken på att gå i positiv riktning, säger Oscar Jonsson.
Försvarsfrågorna kommer för långt ner på väljarnas prioriteringslistor för att göra sig gällande i valrörelsen, konstaterar han. Det har lett till politisk försummelse av landets försvar. En orsak till det är att allmänheten inte märker när försvaret försämras på samma sätt som brister i vården snabbt uppmärksammas. Oscar Jonsson anser att regeringen måste prioritera försvarsfrågorna högre; säkerhetspolitik är verkligen inte ett särintresse.
Även om det pratas mest om Ryssland kommer hoten även från andra håll. Bortom Ryssland ligger Kina. Efter att länge varit slutet mot omvärlden har Kina på senare år visat allt större intresse för omvärlden, även Sverige. När Säkerhetspolisens nye chef Klas Friberg satte sig in i verksamheten blev han förvånad över hur omfattande underrättelseverksamheten mot Sverige är. Nu vill han göra upp med den svenska naiviteten på säkerhetsområdet. Det som främst överraskade Friberg var det stora spionaget via internet. Kina pekas ut som särskilt hotfullt.
Den tyska säkerhetstjänsten har larmat om att Kina bedrivit omfattande rekryteringskampanjer mot tyska politiker men dessa problem har inte adresserats av Säpo, som dock på senare tid medgett att fenomenet gör sig gällande även i Sverige. Men Kina har inte tagit stor plats i Säpos årsböcker, trots att det varit väl känt att landet bedrivit omfattande spionage mot svensk industri, bland annat kärnkraftsbranschen. Men nu blir det andra bullar. Den nye Säpochefen ska öka insatserna mot både Kina och Ryssland. Säkerhetspolisen ska under året växa med 200 personer. Det behövs också mer teknologi, eftersom underrättelseverksamhet och rekrytering till stor del sker via internet.
– Vår bedömning är att vi i Sverige utsätts för värvningsförsök med viss regelbundenhet. Ett av de sätten är via sociala medier. Så jag bedömer inte att vi är förskonade på något sätt, säger Friberg i SvD.
Under valåret har Säpo ansvar för att det inte sker någon påverkan från annat land. Det görs tillsammans med Must (Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten), MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) och FRA (Försvarets radioanstalt).
– Påverkan kan ske på väldigt enkla sätt, men också på mer avancerade sätt, som genom cyberangrepp. Vi riskeras att utsättas för dessa operationer, både av främmande makt och av extremistmiljöer i Sverige. Vårt valsystem är dock till stor del manuellt och därför inte lika sårbart via cyberangrepp.
President Xi Jinping har planer för Kina som är större än vad de flesta anar. Han banar vägen med Sidenvägens handelslöften och nästan osynlig mjukpropaganda. Det kommer troligen inte att rulla in några kinesiska pansarvagnar på våra torg för att ta över kommunhusen. Dessa besegras via internet. Invasionen lär inte synas innan det är för sent, om nu inte Säpo får fart på fötterna. Att detta hot skulle föra säkerhetspolitiken högre på väljarnas topplista är inte att räkna med. Frågan ligger, liksom Kina, för långt bort för att reta sinnena i vardagen. Men det är dags att vakna nu, innan kinesen tar över din dator (om han inte redan är där).
Frågan är hur man med mindre än att det bryter ut ett krig eller att en enorm spionskandal avslöjas, väcker ett intresse för utrikes- och säkerhetspolitik hos allmänheten som är större än hungern efter omedelbara vardagsfördelar. Man skulle förvisso kunna vädja till det sunda förnuftet och säga att vi faktiskt måste höja blicken och se det som verkligen betyder något, men skulle någon lyssna på det mitt i valrörelsens storm av löften?
